Det svenska hatet

Efter ett år som präglats av våld och död, terrorattacker i Europa och av en flyktingtragedi, bestialiskt rasistiskt dödande på skolan Kronan i Trollhättan, attacker mot flyktingförläggningar i hela landet med bränder från söder till norr, höll Jimmie Åkesson tal på SD:s landsdagar. Partiledaren för SD var varken allvarsam, nedstämd eller sammanbiten. Han var jublande glad, med ett stort leende på läpparna sa han: ”Sverigevänner och partivänner! Vi är på väg att vinna!”

En våg av attentat och anlagda bränder mot flyktingförläggningar utbröt i Sverige. Det brann från söder till norr. Dag efter dag. Men det var inte bara flyktingförläggningar som brann denna hatets höst i Sverige. Strax efter klockan tio, torsdagen den 22 oktober, tog sig en person iklädd en svart slängkappa, med en tysk militärhjälm på huvudet och en Darth Vader-liknande mask för ansiktet, in på skolan Kronan i Trollhättan. I händerna bar han ett långt svärd

År 2015 började med ett blodbad. Onsdagen den 7 januari tvingade sig två svartklädda maskerade män, beväpnade med automatgevär, in på den franska politiska satirtidningen Charlie Hebdos lokaler i centrala Paris.

Plötsligt var de bara där! Måndag morgon den 12 maj 2014. Det gick inte att värja sig mot budskapet, det gick inte att titta bort. Överallt hängde samma, utpekande affischer med uppmaningen att stoppa och få bort dem: tiggarna. Sverigedemokraterna hade startat sin valkampanj inför EU-valet som skulle hållas två veckor senare, söndagen den 25 maj 2014. Partiets affischkampanj väckte mycket stor uppmärksamhet.

Motattacken mot Expressen och de andra svenska medier som publicerat järnrörsfilmen kom knappt två veckor senare. Det var ett välorganiserat angrepp som leddes från Avpixlats redaktion. Och de hymlade inte med vad det hela handlade om. Nu skulle ”gammelmedia” och ”fulmedia” få smaka på sin egen medicin.

Det skulle bli ett av de mest uppmärksammade och omtalade avslöjandena i svensk mediehistorik. Järnrörsfilmen slog ner som en bomb. Medan hundratusentals svenskar började sin onsdagsmorgon med att förvånat titta på hur ledande Sverigedemokrater trakasserade människor, däribland komikern Soran Ismail, genom att kalla dem för ”hora”, ”fitta” och ”babbe”, satt partiledningen i krismöte för att lägga upp sitt nästa drag.

En ny sajt var född. Dess lika omdiskuterade som kritiserade och framgångsrika företrädare, Politiskt inkorrekt, gick i graven. Avpixlat hade inte ens hunnit publicera sitt första inlägg innan spekulationerna började; vem eller vilka är det som står bakom efterföljaren till Politiskt inkorrekt, allmänt beskriven som Sveriges största hatsajt.

Petzälls tid som politisk vilde i Sveriges Riksdag blev kort, den varade inte ens i ett års tid. Den 1 september 2012 hittades han död – efter en överdos – i sin mammas lägenhet i Varberg. Inte ens detta verkade få Kent Ekeroths ilska att lägga sig.

Rune Havdal försökte förtvivlat fly, men träffades i ryggen av nästa skott och föll omkull. Mördaren gick fram och sköt – liksom tidigare – ett direkt dödande närskott rakt i huvudet på den liggande mannen. Anders Behring Breivik – som mannen i polisuniform hette – hade oskadliggjort de potentiella hot som hade kunnat stoppa hans planer. Nu fanns det nästan bara ungdomar kvar på ön, de flesta tonåringar.

Medan deltagarna i den arabiska demokratirörelsen – bokstavligt talat – riskerade sina liv i land efter land fortsatte Kent Ekeroth sin vanliga retorik. I inlägg efter inlägg, i anförande efter anförande, i tal efter tal manade han till fortsatt strid mot islam. Det framgick tydligt att demokratirörelserna i Nordafrika och Mellanöstern inte passade in i Kent Ekeroths världsbild av islam.

Klockan tio i fem exploderade gastuberna i Taimour Abdulwahabs vita Audi. Drygt tio minuter senare, när han återigen gått in på den nästan folktomma Bryggargatan, sprängdes bomberna som han bar runt sin mage och i en ryggsäck på ryggen. Sverige hade fått sin första självmordsbombare.

Efter att gruppen besökt en israelisk militärpostering vid gränsen mot Gaza skrev Paul Weston följande på bloggen Gates of Vienna. ”Den fysiska gränslinjen mellan Israel och Gaza är också den bildlika gränsen mellan Islam och Västerlandet; eller rättare sagt mötesplatsen mellan godhet och ondska, där ondskan har fått beskedet; hit men inte längre.”

Det nya livet i riksdagens korridorer och i plenisalen kombinerades med fester, mängder med fester. Oftast samlades man hos Erik Almqvist, eller i Kent Ekeroths riksdagslägenhet i Gamla stan. Ofta började festerna kring klockan ett två på morgonen, efter att krogarna kring Stureplan hade börjat stänga. Trots tidpunkten skruvade deltagarna på efterfesterna upp musiken till högsta nivå.

När Jimmie Åkesson anlände till Sverigedemokraternas valvaka kring klockan halv elva på kvällen, blev ljudnivå nästan jämförbar med hur det brukar låta på Råsunda efter ett landslagsmål av Zlatan. Hoppande och skuttande av glädje omringade partikamraterna sin ledare, skrikande: ”JIMMIE, JIMMIE, JIMMIE!”.

Partiet gick ut mycket hårt. Tonen sattes redan i rubriken: ”Erik Almqvist redogör för grälet med Soran Ismails gangsterkamrat.” Sverigedemokraterna verkade få sista ordet när Erik Almqvist i partiets ”motvideo” pekade ut Soran Ismail som lögnare: ”Väldigt lågt Soran! Väldigt smutsigt! Men sanningen kommer alltid fram!” Det var bara en sak. De hade missat en liten, men viktig detalj. Ingen hade tänkt på att en version av järnrörsfilmen blev kvar på redigerarens dator.

De tre männen tog sig uppför trapporna till Regeringsgatan. Erik Almqvist längst fram med sitt rör i båda händerna, höjt i slagläge. Bakom honom gick Christian Westling, även han med ett järnrör i händerna och längst bak, med ett järnrör i ena handen och mobilkameran i den andra gick Kent Ekeroth. ”Alltså vi vill inte göra någonting! VI FÖRSVARAR OSS, VI FÖRSVARAR OSS”, ropade Ekeroth gång på gång, oklart till vem.

”Han var rädd för ’kiss and tell’-tjejer”, berättar en partivän. ”Så han sa att han brukade spela in allt om han lyckats få hem en tjej, så att de inte kunde dra våldtäktskortet. Han satte sin telefon på record. Det där är något han sysslar med ganska frekvent. Det är inte bara mot tjejer, han har ganska mycket material på Karlsson och Åkesson också, det är därför de inte kan sparka honom.”

Hösten 2009 kan ses som en vändpunkt för Sverigedemokraterna. Partiet som grundats av tidigare nazister, hade nu, tjugo år senare, definitivt och slutgiltigt utsett en ny huvudfiende i stället för judarna – muslimerna.

Samtidigt som Peter Mangs letade efter orsaker till sina sociala och personliga tillkortakommanden växte hans hat mot dem som han kallade ”invandrare”. Med sin 9-mm Glock och en 22-millimeters Unique, ville han döda Malmöbor som han ansåg vara ”invandrare”.

Med närmare kopplingar till den internationella counterjihadrörelsen kommer SD med Kent Ekeroth i förgrunden trappa upp sin skarpa ton mot Islam. Nu fick det vara slut på pratet, på de intellektuella diskussionerna. Nu gällde det att övergå till den rena, råa, fysiska kampen, kort sagt: kriget.

Politiskt inkorrekt stod för något nytt när de startade hösten 2008, men inte innehållsmässigt. Rasistiska hatsajter och bloggar hade funnits tidigare men nu lyckades man slå stort mot en större publik.

Det var inte alla som jublade när Barack Obama valdes till USA:s 44:e president. De kraftigaste angreppen kom från islamfientliga grupper som i Barack Obama inte såg en folkvald president utan en ”muslim”, med en hemlig plan att få USA att ”underkasta” sig islam.

Counterjihadrörelsen växer snabbt till den största internationella mötesplatsen för de som var ”beredda att riskera allt, för att bekämpa islamiseringen.” På möten runt om i Europa deltar antingen Ted eller Kent Ekeroth.

Kent Ekeroth hade inte ens hunnit vara medlem i Sverigedemokraterna i ett år förrän den första skandalen med honom var ett faktum. Efter bara några veckors tjänstgöring på den svenska ambassaden i Israel blev han utsparkad på grund av sina ”odemokratiska och främlingsfientliga” åsikter.

En av dem som satt fastkedjad i flygplanet på väg till Guantánamo var en ung svensk man från Borås, en 22-årig tidigare fotbollstalang och utbildad svetsare. Han hette Mehdi Ghezali. Han blev snabbt känd som ”den svenske talibanen”.

Starten för dansk högerpopulism kan bestämmas exakt på minuten. Klockan 20.00 den 30 januari 1971 avslöjade den kände advokaten och mångmiljonären Mogens Glistrup att han inte betalade ett öre i skatt. Några månader senare grundade Mogens Glistrup Fremskridtspartiet.

I högstadiet delade Kent mest sina tankar och åsikter inom sin egen lilla krets, men nu började han berätta öppet, för allt och alla, vad han tyckte och tänkte. Och han hade radikaliserats, framför allt i sin syn på dem han kallade ”muslimer”.

I mitten av 1990-talet, under samma tid som Sverigedemokraterna anordnar en bokbränningen i Skåne – söker sig den blivande partiledaren Jimmie Åkesson till partiet. Hans absolut första personkontakter inom partiet, var ledningen från Höör – samma personer som deltagit i bokbålet.

En form av överlägsenhet, en diffus känsla av utvaldhet, började sakta sprida sig i kompisgänget, inte minst hos Kent. I de andras ögon på skolan var de ett gäng nördar, men själv såg de sig som viktigare och smartare än alla andra.

Det var den 6 juli 1995 och inom några dagar skulle Europas största massmord sen andra världskriget vara ett faktum. Srebrenicas muslimska försvarare anade vad de hade att vänta. De slogs för sina liv.

Återkomsten till Halmstad blev något av en katastrof, åtminstone tyckte den då elvaårige Kent detta. De två åren som följde har han beskrivit som de värsta i sitt liv. Det började redan första dagen i hans nya skola.

Mordbranden mot moskén i Trollhättan fick till en början relativt liten uppmärksamhet i medierna, trots att det var den första kända förstörelsen av en moské i fredstid. Men detta skulle snart förändras. Och det var inte Sverigedemokraterna som hamnade i mediernas medelpunkt utan ett annat parti på den politiska högerskalan: Ny demokrati.

1991 – tvillingarna börjar fjärde klass. ”De var små tyranner. De var elaka. De mobbade inte oss andra, men de var inte justa. De kunde till exempel ta tigerbalsam på fingrarna, och sen när man inte var beredd gnida in det i ögonen på folk så att det sved och gjorde ont. De trakasserade folk”, minns klasskamraten Klara.

1992 åkte Arklöv till Zagreb i Kroatien. Han tyckte att de ideologiskt stod hans nazistiska tankevärld närmast. Arklöv var inte den ende svensk som deltog i striderna, det fanns också de som kämpade på den andra sidan. En av dem var Mikael Glinka, mer känd under sitt arabiska namn Abu Musab al-Swedani, skulle bli den förste svenske ”martyren” i Bosnienkriget.

Likt de flesta flyktingar världen runt började också Kent Ekeroths mormor, mamma och moster livet i det nya landet med att försöka lära sig språk, seder och sociala koder. De började bygga upp ett nytt kontaktnät, försökte hitta nya vänner, skapa en ny existens med hem, arbete och fritid, helt enkelt skapa sig ett nytt liv. Första anhalten blev stadsdelen Rosengård i Malmö.

”Min mamma är från Polen”, brukar Kent Ekeroth säga. Det är ett påstående som inte helt överensstämmer med verkligheten. I själva verket är Kents mamma född i Centralasien i ett område dominerat av muslimska kazaker.

Staden Vukovar blev det första stora slagfältet i de krig som under det tidiga 1990-talet kom att slita sönder Jugoslavien. Landet var fram till dess ett av Europas större, ett populärt semestermål med inbjudande stränder och dramatiska landskap. Kriget på Balkan skapade den största flyktingvågen i Europa sedan andra världskriget.

Kent Ekeroths mormor Irene Sinkiewicz överlevde världshistoriens värsta massmord, förintelsen av Europas judar. Hon hade pekats ut som mindre värd enbart på grund av sin religion och kultur, som nazisterna påstod var så annorlunda att judar och icke-judar inte kunde leva tillsammans. Hur kan Ekeroth, som förlorat stora delar av sin släkt i Auschwitz gaskammare, gå med i ett parti som Sverigedemokraterna?

”JUDEHORA! JUDEHORA!” Skriken och vrålen steg mot den mörka natthimlen. De var ett hundratal män, kanske upp mot tvåhundra, som samlats i centrala Stockholm. Demonstranterna gick i oordnade led över Skeppsbron. Hundratals facklor lyste upp Stockholmsnatten.

Samtidigt som de två tornen i World Trade Center föll ihop i New York firade ett par tvillingbröder i Lund sin 20-årsdag. Bland dem som gratulerade fanns tvillingarnas mormor Irene Sinkiewicz. Hon hade överlevt nazisternas folkmord sex decennier tidigare.

Så här börjar första kapitlet av 40 där Gellert Tamas berättar historien om det svenska hatet och några av dess nyckelpersoner.