Lyssna på de äldre

00:03 Har jag sagt något dumt? 00:05 Nej, det har du inte. 00:08 Du har inte sagt något dumt alls, Johanne, utan snarare tvärtom. 00:12 Det kan inte spårar ur ibland. 00:18 I säsongens första avsnitt så bege jag mig till Malung för att träffa poddens hittills äldsta gäst. Johanni, 105 år gammal som har upplevt mer än ett sekel av historia. 00:32 Vi pratar om uppväxten i Norge och hur det var att flytta över gränsen till Sverige och hur livet såg ut när familjer levde av det de själv odlade och tillverkade. Johanny berättar också om krigsåren, om hur hon smugglade varor mellan landsgränsen och vi får också höra om den stora kärleken som följde henne genom hela livet. Vi pratar också om den stora sorgen efter att ha förlorat både sin make och sin son och dessutom får vi höra livsvisdom från hennes farmor som är född på 1800-talet. 01:04 Det här är ett avsnitt om livsglädje, motståndskraft och lärdomar från ett liv som sträcker sig över 105 år. 01:12 Då åtstår bara för mig, Jonas Ulbäck, att önska er en trevlig lyssning. Nu kör vi! 01:29 I dagens avsnitt så ska vi träffa Johanni som är 105 år gammal. Det här är alltså poddens hittills absolut äldsta gäst. Och jag har fått komma hem till dig här idag, Johanne. 01:44 Vad roligt det ska få bli att få prata med dig om ditt 105 år långa liv hittills. Hur känns det för dig att spela in en podcast? 01:54 Jo, det är väl trevligt. 01:58 Men mitt liv är väl inte så märkvärdigt. Det är väl... 02:04 Helt vanligt om man intervjuar äldre. 02:07 Ja, men det ska bli väldigt kul att prata med dig om ditt liv för att du har levt väldigt länge och jag vill ju med det här radioprogrammet så vill jag ju träffa er äldre människor och dels höra era livshistorier men jag är ju också nyfiken på att höra vad livet har lärt er och vad ni har för erfarenheter och insikter om livet. 02:32 Om du får säga nu vad det absolut viktigaste i livet är. Vad skulle du säga då? 02:42 Man ska inte skaffa sig ovänner. 02:48 Jag brukar säga det. 02:51 Man ska inte röka. 02:54 Inte dricka alkohol. 02:56 Men man ska dricka mycket kaffe och mycket mjölk. 03:02 Och då ska man se en vän i varje människa. 03:06 Vad fint. Det har vi ju precis gjort här faktiskt. Vi har ju druckit lite kaffe ihop. Och när jag ser på dig här och lyssnar på vad du säger så får jag försöka se dig som en vän här framöver då. 03:20 Vi ska ta oss tillbaka 105 år i tiden. När du föds och kommer till livet 1921 föddes du. Ja. 03:32 Vad är ditt första minne av livet? 03:36 Jag började minnas tidigt från tre-fyraårsåldern. 03:42 Jag fick vara med på ett bröllop. Och jag minns det, jag var väl fyra år, jag minns vad jag hade för kläder. Mamma hade någon sorts hembudsdräkt. 03:55 Och det kom en stor kar att buga till mamma. Och han tog med sig mamma ut på dansgolvet. 04:02 Mm. 04:03 Och jag sprang efter och skulle få igen min mamma. Då kom det en tant och sa att de har roligt. 04:11 Sitt här med mig. Mamma kommer snart tillbaka. Och jag gjorde som hon sa. 04:17 Och jag kan beskriva danslokalen. Det var en bänk där strax innanför dörren. Och den där tanten hade en vit huvudduk. Jo, jag satt snällt där då. Ja. 04:32 Och det är det jag minns av det. Och sen då var det där vi skulle yvernatta. 04:39 Jag tyckte sängen var så hög. 04:43 Det minns jag. 04:44 Du var ju bara fyra år också. 04:46 Ja, så jag minns. 04:50 Det är väl liksom nedvinnet som kommer bli sämre när man blir äldre. 04:55 Du pratar om någonting som har hänt för över hundra år sedan nu. 05:01 Du föddes ju i Norge. Kan du berätta lite om din familj? 05:05 Jag föddes i Rödalen i Norge. 05:12 Mamma var från den trakten. Min far var från Fleroen. Heter en liten by. 05:21 Från Rörvägsnes. När jag var sju år. 05:28 Då flyttade vi till Sverige. Jag bodde kvar i Norge. Och började i svensk skola. För skolan var alldeles in till gränsen. Norska gränsen. 05:41 Bodde ni nära gränsen? 05:42 Ja. 05:44 Alldeles nästan in till gränsen. Lärarinnan pratade i svenska. Jag hade aldrig hyrt språket förut. 05:55 Och barnen pratade sin bygdedialekt. 06:00 Så jag fick börja lära mig två språk. 06:04 När jag var sju år. Andra klasskamrater var tolk mellan lärare och mig. 06:13 Pratade ni norska hemma? 06:14 Ja. Vi pratade bara norska. 06:18 Men min farmor var svensk. Så det var därför de flyttade över till Sverige. För hon hade ägodelar där. 06:27 Och då blev de så högt beskattade i Norge. 06:31 Och de hade mest skog och ägodelar på svenska sidan. 06:37 Farmors far var storbonde. 06:42 Så 10 september 1928 flyttade vi över till svenska sidan. Då hade jag börjat skolan på svenska sidan. 06:56 I mitten av 20-talet som du säger. Hur går en sån flytt till? Hur förflyttade ni ert bohag? Var det med häst och vagn eller bil? Hur tog ni er över med alla grejer? 07:10 Ja, vi hade egen häst himma. 07:14 Så ni tog hjälp av hästen och sen packade ni... Vad är det ni packar med er då i ert bohag när ni flyttar? 07:23 Ja, det var väl allt hus i råd och... 07:26 Kreatur och kanske hundar och katter. 07:32 Hela gänget? 07:33 Ja. 07:34 Och sen åkte ni med häst över då? 07:37 Och en vagn med allting på? 07:38 Ja då. 07:40 Men jag tänker då med första sju åren i ditt liv som du spenderar på norska sidan precis intill gränsen. Kan du berätta hur bodde ni där? 07:50 Vi hade en nybyggd villa, snygg, stor vid tvåvånings. De bodde ju inte där så länge. De skulle flytta över på andra sidan gränsen. 08:08 Kan du berätta för mig om dina föräldrar, om din mor och far? 08:13 Ja, de var väl, arbetade. 08:18 Ja mamma hon var från Björdalen och pappa han var från flervoen i Norge. Det var alldeles inte i den svenska gränsen. 08:31 Ja. Du sa ju att dina föräldrar nu var enkla i sina jobb och så. Men din pappa... Ja men din pappa gick väl Handelshögskolan i Oslo? Ja. 08:47 Han var ju ändå affärsman. Ja, han var mycket anlitad när det skulle hållas tal. Tal till våren och sådär. 09:01 Fick man hålla tal för att man var välutbildad? 09:05 Ja. 09:07 Hur var din relation med dem? 09:11 Jo, det var väl bra. 09:14 Då hade jag två mindre syskon. 09:21 Ja, de var väl vanliga. De skötte väl hemmet. Det var med kreatur och uppväxta i fattig i Sverige. 09:35 På 20-talet. Men vi kände inte av någon fattigdom vi som bodde på landet. Det var självförsörjande. Vi bodde mat och kläder nästan. 09:48 Hur gjorde ni era egna kläder? 09:50 Jo, de hade får. Det var stora kök där vävstolar. En vävstor såg framme vid ena födstret. Och det var spinnrock. 10:05 Då vävde ylletyger och till och med gardiner vävde dem. 10:11 Och när du växte upp här, vad var det för typisk mat som ni lagade? Minns du någon maträtt? 10:20 Jag hade väl kött de flesta. De hade egna grisar och kor. Så vi... 10:30 Köpte väl inte så mycket. Vi hade smör och mjölk och grädde och kött och fläsk. 10:37 Det kunde man vara denna dag. Jag tror folk måste gå tillbaka till det. 10:46 Så de hade ju ingen utbildning. 10:50 Pappa var virkesmätare. Om det hette då. 10:54 Vad gjorde en sån? 10:56 Jo, det var... 10:59 Det var ju skogen då som var deras tillgångar. 11:06 Och då mätte dem för de skickade dem på flottning. 11:12 Det var flottning när de skickade skogen till Karlstad. 11:21 Det var flottning då. 11:23 Det var en billig frakt på virket. Så då var det virkesmätare då. 11:30 Av olika bolag. 11:33 Så de äter virket vid vattendrag då. 11:41 Vad gjorde du på fritiden? Vad hittade du på som barn när du bodde på norska sidan? Har du någon minnen av någon lekar ni lekte? 11:50 Vi hade väl någon lekstuga på sommaren och låtsades baka kakor och sand. 11:52 Vi hade ju inte just några leksaker. 11:53 Vi hade väl några dockor. 12:10 Vi hade en bra utväxt, det hör jag säga. 12:16 Vad var det som var bra? 12:20 Det var sams. Vi gick till varann i stugorna då, när de hade någon tid hade stickdägg med sig. 12:29 Drack kaffe och vi var väl med och hörde och lyssnade. 12:35 Är det någon äldre person från din uppväxt som har betytt extra mycket för dig? 12:41 Ja, det var min farmor. 12:45 Hon blev 93 år. Hon bodde med oss. Hon var enka till flera. Det var inga ålderdomshem då. Det var då fattighuset. Det var ett obemedlade som inte hade någon anhörig i livet. 13:05 Så det var en stor skam att hamna på fattighuset. 13:09 Ja. 13:12 Men jag tänker på din farmor Johanna som bodde hos er i slutet och ni tog verkligen hand om varandra och tog hand om den äldre generationen. 13:21 Det skulle jag vilja återinföra. Barn ska växa upp med äldre generationer. 13:28 Mm. 13:29 För farmor fostrade oss och berättade det där om tjuv. 13:35 Det var det värsta ord som fanns. 13:38 Ja, men det skulle jag då inte bli. Men då tänkte jag att tänk om det kommer någon och tar mina dockor. Nej, så ful. Jag ska ju aldrig ta något som jag inte äger. Det bestämde jag. 13:54 Så det tror jag skulle bli en bra uppväxt. Om barn istället för att vara på dagis så skulle de få bo hemma. 14:06 Hur ser du på det? Hur tar vi hand om de äldre idag? 14:11 Hur tycker du det är idag 2026? Över hundra år senare jämfört med hur ni tog hand om er kära farmor. 14:18 Vi har väl bra här. 14:22 Men det är ju inte hemma. 14:25 Din farmor då som lärde dig att bland annat då att inte bli en tjuv. Vad har hon mer lärt dig? 14:34 Hon läste tidningar då. 14:37 Då läste hon om brott och någonting. Då sa hon dig farmor. Ja det är en han har fått lite stryk när han växte upp. 14:49 Vi fick väl lite så här ibland. 14:54 Och sen när vi blir lite äldre så pratade hon om att man ska släppa taget. 15:01 Det vill säga det som har påverkat det man inte kan göra något åt. 15:07 Det ska man inte gräma sig över eller fundera. Nu ska man släppa taget innan lastet blir för tungt. 15:18 Det är lättare sagt än gjort. 15:21 Hur gör man det då? 15:23 Ja man säger nej men nu ska jag inte fundera på det. Jag kan inte ändra på det. Jag är dyg och jag är blind och jag är så och så. Jag är strunt i det. 15:35 Jag ska tänka på något annat. 15:38 Tänk att det som din farmor då lärde dig under dina första år i livet. Det bär du med dig än idag. 15:44 Ja men... 15:46 Man ska försöka ha livsglädje. 15:50 Och så ska man inte träta med folk. 15:53 Om det är någon som går kärnt på mig. Då ska man inte ge dem vatten på kvarnen. Och ingen tråd att spinna på. Man ska knipa ihop munnen. 16:07 Så då blir den där som tilltalar dig lite... 16:13 Fula ord eller anmärker. Nej, du ska inte svara. Kniva upp munnen så mycket det går. 16:21 För om jag börjar gagga med en del personer som tycker och gillar mig. 16:28 När samtalet då är slut. Då kanske det är jag som har använt de fulaste orden. 16:37 Ja, så är det. 16:39 Ja, så är det verkligen, Johanne. Kloka ord. 16:44 När var din farmor född? 16:46 16 oktober 1868. 16:53 Det är svindlande tidsmässigt. Det är väldigt, väldigt lång tid sedan du. 17:00 Vad var det bästa med henne? 17:03 Hon var liksom sträng på ett vis. Men hon till... 17:09 Ja, hon höll med oss ungar när pappa höll på med någonting och berättade för honom att nej nu gör du fel, du säger fel så är det inte. 17:21 Jo, de var lite gammalmodiga då. Det var väl så mycket religion i släkten. Men det var inte direkt hemma. Men det var som att pappa skulle rätta sig efter sina kusiner. För de var fälsningssoldater och de fick inte klippa håret och permanenta sig. 17:44 Nej det skulle inte vi heller då. För vi bodde nästan på samma gård vid Norge. 17:51 Nej men då höll farmor med då. 17:54 Så vi fick pengar. Och min farmor då. Gå till Hås i Sörskan. Och klippa håret. 18:02 För då höll hon med oss. 18:04 Hon var lite. Hon var sträng men hon var ändå på er sida på något sätt. 18:09 Hon var liksom modern. Trots sin ålder. 18:15 Ni vet ju att Riksbyggen är en kompis och samarbetspartner till podden. 18:19 Och under säsong sju så var jag till Västerås och deras bonum boende där. Och de har ju mängder av aktiviteter i grannskapet där. På tisdagar så har de en bol- och korvgrillningsdag. Och jag fick den stora äran att vara med på en sån här tillställning. Vi ska lyssna lite hur det är lätt. 18:40 Det är korvgrillning i full fart här. Blåsigt. 18:45 Det är lite blodigt allvar blandat med någon form av lättsamhet. Det är svårt att definiera känslan här vid bolbanan. 18:54 Hur ofta spelar ni det här då? 18:55 Det är varje tisdag klockan ett. 18:57 Gud vad roligt. 18:58 Ja det är jätteroligt. 19:00 Det blir väl en bra sammanhållning med gängmint. 19:03 Ja men när man spelar på bolo så har folk med sig kanske lite fika. 19:08 Ja. 19:09 Vem är det som ska kasta nu då? 19:12 Är det ditt lag nu? Ja. Nu ska vi se här. Men bra! 19:18 Vad? Är det här publiken? 19:23 Det är det publiken, ja. 19:24 Det är inte med att spela själv. 19:26 Jo, jag har varit skadad så jag har liksom ingen ork annars så brukar jag vara med. Men jag sköter biblioteket här. 19:34 Jaha! Är det någon bokklubb ni har? 19:37 Ja, en liten bokklubb. Men gud vad kul. Och det är jätteroligt. 19:41 Vad tycker ni om de här träffarna? Ni sitter ju som tre drottningar på plats här i solen. 19:50 Att jag har lyckats bo här, det fattar inte jag. Det är så skönt. 19:58 Vad är det bästa med att bo med en sån här fint sammanhållning? Det är en sammanhållning. 20:04 Jag har aldrig träffat så mycket människor sen jag flyttade hej. 20:08 Då ska jag få en korv också. Jag älskar dig och sånt här. Jag har redan smått i min kanelbulle från vårt samtal. Jaha. 20:17 Här har du det bra. Ja, mycket bra. Jag stod och kollade på dig precis. Det ser ut som att du bara sitter och njuter. 20:25 Ja, det gör man. 20:28 Och man har ju kommit till ett litet paradis. 20:33 Jag förstår det. Vad betyder den här platsen för dig då? 20:36 Jag har bott på Tider Lindö. Där har man haft sjötomt. Och haft ett paradis. Nu har man kommit till nästan himmelriket. Det är så fint planerat allting här. 21:02 Jag tänker när du är sju år sedan så går ju det här flyttlasset med häst och vagn över till svenska sidan och du börjar skolan där så småningom. Vad minns du från din skolgång? 21:15 Jo då, det var en... Vi flyttade till Rödvägsneskolan då när jag hade två år kvar. 21:23 Och det var bara... 21:26 Det blev skolskötts då, så vi åkte i skolbuset. 21:31 Och det var ju bara tre kilometer eller fyra. Men de var så mycket bättre än oss. Så vi var väldigt mobbade i skolan. Av skolbarn. 21:43 För att ni kom utanför? 21:45 Ja. De kallades för gränstattare. 21:48 Jaha, för att ni bodde nära gränsen? 21:50 Men vi trodde inte berätta det varken för lerad eller himma. Jag berättade aldrig förrän när jag blev vuxen. 21:59 Varför berättar du inte det då? 22:03 Nej, vi trodde inte berätta det för någon utan hade det för oss själva. De skrattade åt våra kläder, de tyckte vi hade töntiga kläder och då var inte alla. Alla var väl inte lika illa. 22:26 Hade du något favoritämne och så i skolan? 22:29 Ja det var matte. 22:30 Matte? 22:31 Ja vi ville ju fortsätta resa men vi hade ju inte råd. 22:37 Vi hade lite extra utbildning då. 22:41 Två somrar. Sex veckor. Mm. 22:46 Och så hade vi... 22:48 Det var obligatoriskt skolkök. Sex veckor höll det i matlagning. Och sen hade vi slöjd. 22:58 Så vi fick ju lära oss då han tillbaka. 23:03 Så det var ju bra ordnat på det sättet då. Det höll ju till skolan. 23:09 Hur stor var skolan? 23:13 Vi var trettio elever då när jag gick i femman och sexan. Vi var omkring trettio. Vi samlas fyra klasser i en skol. 23:28 Vi hade skolpräst de sista två åren. Det var bra lärare. 23:36 Första, det var en lärarinna i fyra och hon var från Småland. Hon hade oss i matte, gymnastik och slöjd. Det behövde inte spränga en hel hoplärare då in utan klara av det. 23:54 Vi låg före i matte när vi kom till den större skolan. 24:02 Och allt det här ska vi berätta för lyssnarna. Det är ju norra Dalarna det här utspelar sig. 24:07 Ja. 24:08 Men du berättade sen att efter skolan så ville du vidareutbilda dig men ni hade inte råd med det? 24:16 Nej, man ville göra gott folkhögsskolan åtminstone. 24:22 Hur kändes det då att ni inte hade ekonomin för att du skulle kunna fortsätta? 24:29 Ja, jag tyckte väl det var lite lässamt då men... 24:34 Då hade vi ju jordbruk hemma. 24:40 Då började jag i affär då. 24:42 Började du jobba i en affär då? 24:44 Ja, jag jobbade i affär. 24:47 Hur gammal var du då när du började första jobbet? 24:49 Jag var nog hembiträdare. 24:50 Jag var då väl 20... 24:55 Jag kakade i skogen och skogsarbetare gjorde jag det två vintrar under kriget då. 1441. 25:08 Så jag jobbade i en koja som stod där i flygplatsen. 25:16 Sälens flygplats. Där den är idag. Den nödlanda norska flygplanen där. 25:24 Första bombningen såg jag till kojan när jag var ensam. Det var bara tre mil från där tyskarna bombade i Norge. Jag hade inte rad och vi visste ingenting för en dag därpå. 25:42 När du sitter där i kojan och ser bomberna falla, minns du vad du kände då som 18-åring? 25:50 Ja, men jag tolkar, nej men det är väl något annat. De håller väl på att skjuta sten och djurnobroar och någonting tänkte jag. 25:59 För de jag kockade åt och de timbehuggarna, de var borta hela dagen. Då sa den ena, nu har ryssen gått in i Norge. De trodde det var ryssen. 26:14 Men nu landade ett norskt flygplan. 26:19 Det var tio skolsjukplan som måste ges i väg. Jag var ensam där i kojan. 26:30 Dagen därpå så kom det tre bomflyg med tyska ha-korset. 26:39 Flyg alldeles, gick ner på låg höjde för det var ingen skog. 26:44 Vad minns du från den här tiden när kriget satte igång och du förstod att det här är allvar? Nu är det ett världskrig som pågår. 26:56 Det gick nog inte in i oss på länge. 27:00 Det var nästan som vi trodde var någonting som vi hade läst i svensk historia. 27:08 Jag vet inte något. Och vi hade ju evakueringsorder och facka. 27:17 Det var ju ransonering då. 27:19 Ja. 27:20 Det blev ju ransonering. 27:23 Och sen hade ju Norge väntat så länge med ransonering. Så jag ville vara med och smuggla varor över gränsen. Tänk att vi inte var rädda då. 27:37 Och kom man då till Norge till dem som skulle mottaga det man hade med sig då skulle man passera svensk vakt med gränsen och tulla det. 27:53 Och så var det tyskarna då, de hade taggtråd över vägen. Man måste förbi allt det där. Och de hade kursbluta ryktad mot vägen. Så vi gjorde oss våra egna vägar då bort i skogen. 28:10 Och vi smugglade till bekanta och släktingar då vi hade ju mycket släktingar i Norge. 28:20 Vad smugglade ni för något då? 28:21 Ja, det var väl matvaror och tyg och något. 28:27 Och när jag skulle gå fram till en gård och när jag hade kommit förbi dem med vakterna då skulle jag titta mot huvudbyggnaden, den var rödmålen. Om jag hängde i en vit handduk Utanför fönstret i andra våningen. Då skulle jag inte gå in. Men om det inte var någon handduk så kunde jag gå in. För då var det ett gammalt hus som jag gick in i då. Så länge jag fick se om de hade några bil ute. 29:00 Otroligt. Var du aldrig rädd när du smugglade varorna? Nej, det var inte det. 29:06 Och jag har liksom inget samvetskval för att vi hjälpte ju norrmännen. De hade ju, fast de hade väl bundgårdar direkt på norska sidan då. 29:19 De fick svårt med kläder och skor. 29:22 Det tog slut. Du vet, tyskarna la beslag på allting då. 29:28 Men jag tänker, för du är ju tonåring och nästan vuxen under andra världskriget. Vad visste du om världen då? 29:38 Ja, det var väl inte mycket. Och det var det ju i fem år då. 29:46 Var du rädd någon gång? 29:48 Nej, egentligen inte. 29:51 Men hur fick ni reda på vad som hände ute i världen då och hur kriget gick? 29:58 Hur fick ni reda på det? 30:01 Pappa, han var... Han var behjälplig då. 30:06 De hade en brevlåda. 30:10 Och det där var en gammal stubbe. Hade de till brevlåda. 30:14 Så det var över gränsen då. Så de meddelade sig genom det. 30:20 Över gränsen för att ge information. 30:23 Så stubben användes som en kommunikationskanal? 30:26 Ja. 30:30 Men fick du under krigstiden, fick du tid och utrymme att bara få vara ung och glad och var du ute på dans och så? 30:41 Jo, jag var ute mycket på dans då. 30:44 Det var dansen då? 30:45 Ja, för det var mycket militär då. 30:49 Tre kilometer från där vi bodde så det var ju dans både lördag och söndag. Det var ju så mycket människor så de hade väl instrument, dragspel och fjol. 31:09 Hur var de här danserna? Var det militärdans? Ja. 31:14 Hur gick det till? Var ni där då som jäntor och flörtade runt med militär? Ja. Hur gick det då? 31:27 Det var väl nyktert och trevligt. 31:29 Ja det var det. 31:31 Träffade du någon charmig militär då? 31:35 Ja vi hade väl sällskap. 31:41 Är det någon särskild du tänker på? 31:45 Det var ibland någon som ville att vi skulle hänga med till Stockholm. 31:51 De hade väl någon fritid liksom också, militärerna. 31:55 Ja, någon permission. 31:56 Ja, permission en vecka då. Och de ville att jag skulle vara med till Stockholm. 32:04 Där var de högutbildade och så jag tänkte jag ska hålla mig till mitt eget. 32:11 Du höll till uppe i norra Dalarna. 32:13 Och pappa han förstod ju det. 32:18 Ja du ska veta det så att man kan hamna i det som är värre än fattigdom. 32:25 Och man kom till familjer där de var högutbildade. 32:30 Så man tog sig en riktig funderare så man struntade i det då. 32:35 Vad var det som skrämde dig med Stockholm då då? 32:39 Jo det var om jag skulle hamna i de där familjerna när de var högutbildade. 32:46 Vad är det för farligt med det då? 32:49 Man känner sig liksom lite sämre då. 32:55 Man innehåll bara sexårig folkskola. 33:01 Det kanske hade gått bra. 33:04 Nej. Hur skulle du beskriva dig själv som ung? 33:15 Ja, jag var glad. 33:18 Då tyckte jag hade det bra. 33:22 Men du, din man då? När träffade du honom? 33:27 Ja, nu var det bara knäsare. 33:32 Var han också militär eller var det på dansbanan bara? 33:35 Ja, de var väl inkallade då. 33:39 Han var väl skogsarbetare. Han jobbade på kärnkraftverk sen. 33:47 Walsebäck och Ringhals och sådär. 33:52 Minns du ert första möte? 33:55 Ja, det var dansbanor och militärerna gjorde väl dansbanor där i Rörbäcksnes. 34:02 Vi åkte cykel dit och sen var det så mycket cyklar. Hans cykel fastnade vi in så en eker ur hjulet. Då tyckte han att han skulle följa mig på väg. 34:18 Ni hängde ihop hela vägen till 1991 när han gick bort. 34:25 Då hade vi varit tillsammans i 50 år. 34:30 Sedan jag har 20 år. Jag har 70 år när jag blev enka. Då blev jag hjärtinfarkt. 34:38 Hur var det att skiljas från sin man efter 50 år tillsammans? 34:43 Ja det var inte så livligt. Det är sorg. 34:50 Det är ju livet till. 34:53 Så gick min son bort 45 år. Han drog en bil och lyckade. 35:00 På fyra år var de borta. Både man och så. Då hade jag varit enka i fyra år. 35:05 1991 gick det så. 35:05 Det knackade på dörren. När jag öppnade så stod det en dörr utanför. Stod en präst? En präst. 35:26 Tal om din son har gått bort i bilolycka ut i fjällvägen. Han åkte med en kompis. De åkte av vägen. 35:36 Han hade väl antagligtvis inte bilbältet på utan han hade åkt genom följder. Chauffören körde ju över. Staffan. Staffan. Ja. 35:55 Hur tar man sig igenom något sådant fruktansvärt? 36:00 Jo, nu kanske det låter som skryt, men jag höll gravtalet vid kyrkan. 36:10 Det gjorde jag efter min man också. 36:15 Min grannfri, hon var kusin med Reinhold. Och då sa hon till mig efter begrav. Men vad hob du är så. 36:28 Och hon började gråta när hon fick se jag kom och gick fram i kyrkan. 36:35 Men det är väl lite olika. 36:39 Hur finner du styrkan i att hålla de här talen? 36:43 Ja. 36:45 Man har en styrka som man inte vet om. 36:51 Jag hade inga såna tordrypande salmer utan jag hade en salm som heter Morgon mellan fjällen. 37:04 Jag gick ner i skog och dalar. Så det var inga tunga sojesalmer utan jag hade lite vanliga salmer. 37:23 Hur klarar man av att ta sig igenom en sådan händelse i livet som är så tung och mörk? Jag kan knappt föreställa mig. 37:34 Jag engagerar mig mycket i turism och föreningar och så. 37:42 Är det att du hittade på andra saker som gjorde att du fann glädjen på annat håll? 37:48 Och det är det som en press sa när man gråter efter en avliden. 37:57 Det är ju inte den avlidna man tycker skynd om utan till syvende och sist är det sig själv man tycker skynd om egentligen. 38:09 Men det blir ju väldigt tomt och trist då. 38:15 Hur tror du den händelsen har format dig? Vad har det gjort med dig som människa? 38:23 Ja... Det har väl gjort mig... ...tacksam också mot livet. 38:31 Ja, du Marita då. Hon ställer ju upp då. 38:35 Din dotter? Ja. 38:39 Jag hade en barnbarn då. Nu har jag fem barnbarnsbarn. 38:48 Man får glädja sig ut dem som lever och ställer upp. Man kan inte bara säka ihop och tycka synd om sig själv. Det ska man inte. 39:00 Utan jag var med i föreningsliv och gick på bröllop. 39:05 Det var en sångare från Lima som sjöng. 39:10 I kyrkan. 39:13 När Reinhold begrovs då. Och då hade han kommit hem och sagt till sig. Men idag, jag har varit sångare, jag har sjungit på begravningar i 30 år. Men idag har jag varit med om något som jag aldrig... Ja då har jag sjungit fel förstår jag, sa hon. Nej, Jänkan höll gravtalet i kistan. Det hade han aldrig upplevt. Nu låter det här som skryt kanske. 39:40 Nej, det är det inte. Du inspirerar nog väldigt många runt om i landet med din styrka och ditt sätt att ta dig an livets motgångar. För en del av livet är ju de här dalarna också. 39:55 Och det känns som att du har tagit dig an det och... 39:59 Att det har format dig på ett starkt sätt. 40:02 Jag tänker för vi pratade tidigare så önskade du att få lyssna på en låt som heter Gamla Norsjön som din man Reinhold sjöng ofta. 40:13 Ja. 40:14 Jag tänker att vi ska lyssna på den tillsammans. 40:17 Ja det var väldigt bra sång. 40:21 Gamla Norsjön som svallar och brusar under vindarnas växlande gång Sedan urminnestider oss tjusar din betagande rytmiska sång Och jag känner hur skeppsdäcket svajar vid din böljas förtrollande svek Medan stimmet av tömlar ejlar fram Med vårt fartyg glittrande lek Vad känner du när du hör den här låten? 40:56 Ja, det är lite emot. Han var så lik hade vi bland annat när han sjöng. 41:14 Han brukar väl sjunga på någon bröllop och så. 41:19 De var väldigt musikälskade i släkten och musikanter. Pappa spelade och dragspelade i fjol och han var dirigent för Hembygdskolen i Rödvaksnes. 41:36 Så de var väl ute i kyrkor och sjöng. 41:40 Selens höghälshotell och underhöll. 41:45 Det var fint att lyssna på den tillsammans. 41:49 Jag tänker att vi ska ta oss lite fika nu. Jag har tagit med mig chokladbollar och därefter ska vi prata vidare om ditt liv tillsammans. 41:59 Och vad har jag sagt? Har jag sagt något dumt? 42:01 Nej, det har du inte. 42:04 Du har inte sagt något dumt alls, Johanne, utan snarare tvärtom. 42:08 Det kan inte spåra ur ibland. 42:11 Klappa takten alla vagar barn. Bullfest, bullfest, hela barn. Slå på stort, det har vi alltid gjort. 42:15 Så det är bullfest, bullfest, hela barn. 42:23 Jag har en Vasalopps vinnare i släkten. 42:27 Har ni det? 42:28 Lima Hansson. 42:29 Jaha, ja. När var det då? 42:32 Jag tror om det var på 36. Ja. Och då var det bara 67 statande. Det var ju bara felit då Vasaloppet. Så han har ju namnet på den där grejen. 42:50 Har du sportat någonting då? 42:52 Ja, jag har åkt lite skidor. Jag har tävlat lite. 42:56 Jaha. 42:57 Åkte du Vasaloppen någon gång? 42:59 Då var jag för gammal. Man fick inte åka Vasaloppen då. Kvinnor. 43:04 Det var bara män som åkte i början. 43:06 Jag ville åka klubbmästerskap. Och så har jag åkat två mil på tid till märken. Så jag har brons, silver och guld. Snyggt. Ja. 43:23 Ekonomiminuten med 60plusbanken. 43:33 Ja hörni, det är en ny säsong och även den här säsongen av Lyssna på det äldre så har vi 60plusbanken med oss, poddens trogne kompis och samarbetspartner. Vi börjar med en rivstart, en liten specialare, för jag har tagit mig tillbaka hit till kontoret hos 60plusbanken och ska träffa lite ytterligare personer har jag tänkt, så haka på! 43:58 Nu börjar folk jobba på riktigt här. Det sålas nästan så jag vill viska. Får inte störa någon. Jag ska se om jag får med mig någon mer som jag kan prata med. Här kommer det någon. 44:10 Vem har vi här? Robél heter jag. Vad gör du på 60plusbanken? Jag är lånespecialist på 60plusbanken. Lånespecialist. Då är du specialist på lån helt enkelt. Ja, precis. 44:22 Jag har varit med mig i två år kanske. Okej. Men då vill jag ändå passa på att fråga när vi har en specialist på plats i den här tillfälliga studion i kontorslandskapet. 44:32 Vad är den vanligaste frågan som kunder ställer till dig? 44:37 Den vanligaste frågan är väl mer om hur själva produkten funkar. Det är många som kopplar vårt lån till ett vanligt bolån. Och så börjar vi förklara skillnaden hur vår kapitalprogram ska dit, som det kallas då, funkar. 44:52 När de här kunderna lånar pengar, vad är det vanligaste som de lånar det till? Eller vad är syftet med det här lånet? Vad ska du säga? 45:02 Det kan vara många olika saker, men renovering är ju rätt så vanligt om man vill renovera kök eller byta tak. 45:09 Men det kan också vara att man vill göra något större inkör, en bil eller en husbil kanske, frigöra kapital eller ett förtidsarv. 45:17 Du ser att förtidsarv blir lite som att man får ge sitt arv till sina närstående medan man fortfarande är livet, kan man säga. Ja, men precis. Ja, fint. 45:26 Men det måste ju vara ett roligt jobb ändå att få vara så nära era kunder. Du lade ju träffa väldigt mycket människor. Är det någon särskild kund eller någon historia som gjort extra avtryck på dig? 45:42 Det är många. Men om det är någon som sticker ut så skulle jag ändå säga när det var vid ett tillfälle där en person hade fått sin bostad ut med. Han hade dragit på sig mycket skulder och det var svårt att betala för lånen. Och så vände hon sig till oss och vi hade möjlighet tacksamt att kunna hjälpa henne. Det är en story som fortfarande har fastnat. Och ändå idag får jag höra att hon är tacksamma att vi har kunnat hjälpa till. 46:08 Det gör avtryck och ni gör skillnad på riktigt för många av er kunder. Det gör vi definitivt. 46:14 Det är kul att kunna jobba med sådana här produkter. Jag förstår du. 46:17 Då ska du få jobba vidare. Tack för att jag fick låna dig lite grann. 46:21 Tack så mycket. Hoppas jag vill ses en annan dag. Det var trevligt här på kontoret. Men visst är det det. Det var en god stämning. Ha det bra. Tack till dig. 46:32 Ditt yrkesliv under vuxen ålder. Vad har du jobbat med? Vad har du gjort? 46:38 Det var lite allt möjligt. Jag hade egen affär i tio år. 46:44 Vad var det för affär då? 46:46 Manufaktur. 46:48 Vad är det? 46:49 Kläder. 46:51 Sålde du kläder du? 46:52 Kläder. Den gick bra. 46:57 Men så började alla bli bilburna. Så de åkte väl annanstans och handlade. Men jag hade kunder från norska sidan. 47:08 Då när jag hade eget hade jag... Nedre botten hade jag inret till butik. 47:17 Bodde ni ovanför då? 47:18 Ja, det var källarånen till affär. Det som skulle vara garage. 47:26 Du har ju varit med i utvecklingen av Sälenfjällen i en tidigt stadie. 47:32 Jag byggde med sportstugor. 47:35 Ja, var det en sån grej? 47:37 Tre stugor där. 47:39 Som Marita äger nu då. 47:43 När var det här då? 47:45 1976 byggde vi förstast i huset. 47:50 När gick du i pension då, Johanne? 47:53 Ja, jag var förvånad i. 1986 blev det vi där. 48:02 Ja. 48:03 Jag hade väl bott hemma längre om jag inte hade brutit lårbinet. 48:08 Har du gjort det? När var det då? Så jag var där i sju år. 48:14 För jag var ute och skattade snö när jag var 95. 48:19 Det är ju helt otroligt att det är tio år sedan du var 95 år. 48:25 Ja. Du har ju varit aktiv i föreningslivet också. 48:29 Vill du berätta om det? 48:31 Ja, jag har väl varit med i politiken då. 48:35 Kyrkofullmäktige i två valperioder. Och så har jag väl varit med i hembygdsförening. 48:45 Kooperativa kvinnogilligt. 48:49 Jag har ju en tavla här framför mig också. Där det står att du. Hos Rörbäcksnäs hembygdsförening. Så är du hedersmedlem. 49:00 Det är stort. 49:04 Vad har ditt engagemang. Vad har det gett dig? 49:07 Jo det har betytt mycket. 49:10 Man träffar lite folk. Jo det. 49:17 Du verkar vara väldigt företagsam och kanske styrt och ställt lite grann sådär. Nu bor ju du här på ett äldreboende. Är det du som bossar och styr och ställer även här? 49:31 Nej, jag har väl varit mer på någon underhållning då. 49:39 Berättar lite historier och så. 49:42 Hur tycker du livet här på äldreboendet nu är då? 49:45 Hur är livet idag som hundrafemåring? Jo, det är lite personal här ibland. Så man får väl ge sig till tolv på kvällarna ibland. 49:58 Jag har sviter efter bälte så jag måste ha plåster på ryggen. 50:04 Hur ser en vanlig dag ut för dig nu? 50:08 Den ena dagen eller den andra liken. 50:13 Har du några vänner kvar? 50:16 Ja, den är från Rörvaksnäsby som bor mittemot mig här. Hon är 99 år. 50:25 Hon är från Norge också. Gift till Rörvaksnäs. 50:30 Vad pratar en 99-åring och en 105-åring om när ni ses? 50:35 Ja, vi pratar väl gamla minnen och händelser då. 50:42 Du nämnde tidigare för mig att det kan bli lite ensamt ibland. 50:46 Ja. 50:47 Vad gör du då för att... 50:49 Jag kan ju inte läsa för jag har gula fäcken på ögonen. 50:54 Jag är redan för radio då. 50:58 Du har nämnt tidigare för mig att du dikterar också. 51:02 För vi sitter ju ibland och dikterar. 51:07 Om jag kan säga det i nere när det var någon underhållning, då skulle jag berätta historier. Och då sa jag det, ja, varje by med källvaktning håller sig med en byfåne. Varför skulle det i Skålbogården vara något ändantag? 51:27 En byfåne på Skålbogården, ja. 51:32 Ja, men när du sitter själv, så som jag förstått det, så memorerar du dikter själv i huvudet. Och hittar på egna dikter. 51:43 Ja. Vad är det här för dikter du skapar i huvudet här för dig själv? 51:49 Jo, det är när corona gick då. 51:50 Diktar jag. Ska du höra mig? Det är väl så utnytt. 52:01 Nej, jag lyssnar så gärna. 52:04 Stängda är skidlyfter, stugor och hotell i samtliga Dalafjäll. 52:12 Plötsligt blir fjällvärlden så yd och trist. Jag lider med företagare och turist. Men allt ska nog sig ordna när vi blivit av med corona. 52:26 Fantastiskt! 52:29 Det där har du hittat på själv i huvudet då under coronan. 52:34 Och så när de jobbade här då hade de sånt här för ansikte då. 52:39 Och då hörde jag att de kom in här. 52:42 Och då säger jag, hej tomtegubbar. Och då fick jag se, då var den sköteska mig som jag inte hade träffat. 52:51 Tycker du att det var så att säga alltså? Nej visst inte, vi måste hålla humuret öppet sånt. 53:05 Vad är det som ger dig glädje i livet idag? 53:08 Ja, det är väl besök. 53:11 Och Marita då. 53:13 De är hit och hälsar på. Och så ringer de ju på kvällarna. 53:19 Marita. 53:21 Vad betyder det för dig? 53:23 Jo, det betyder mycket det. 53:29 De ställer ju upp och kommer med frukt och godis och... 53:35 Är det någonting som gör dig ledsen i livet idag? 53:41 Jo, det är väl det att man märker kroppens förfall. 53:46 Men nu är jag nog sämre än jag var för ett år sedan och så där jämför man. 53:52 Och så glömmer man namn, då blir jag förvaskad. 53:59 Hur känns det att åldras? 54:03 Ja, jag kan väl säga att jag har väl åldrats haft det bra. 54:09 Men man vet ju det att livet kommer ju att ta slut inom en snar framtid. 54:17 Tänker du någonting på döden? 54:22 Ja, vi ska väl komma hit tillbaka men man vill ju inte komma tillbaka och göra detsamma igen. 54:30 Hur menar du då? Nej, det är delar av livet men inte allt. 54:36 Man vill ju inte uppleva det en gång till. 54:39 Sorger och... Vad tror du händer efter döden då? 54:46 Det måste ju vara någonting annat. 54:50 För vad skulle vi här då göra egentligen som brukar mamma säga? 54:57 En stor fråga för många människor, inklusive mig själv, det är ju liksom att man vill skapa ett liv med en genuin lycka och välmående. Vad tänker du som har levt i 105 år, hur blir man lycklig? 55:14 Ja, det är som jag, det är när mina barnbarn tog studenten. 55:25 Och då kom det så mycket blommor då. Det stod lycka till, lycka till. Jag tänkte jag skulle hålla ett tal om det. Men vad är lycka? 55:37 Är det guld och gröna skogar? Eller är det häftiga bilar? Men det är ingenting av de delarna. 55:46 Det är inte lycka. 55:48 Lycka för mig. Det kunde vara när jag satt i det. En granne kunde ringa och säga. Vi håller på att grädda våfflor här. Kan du komma över och få en kopp kaffe och våfflor? Ja. Och då brukar jag säga det. Ja det blir en guldkant på den här dagen också. 56:08 Det finns ingen dag så grå och trist. Utan det finns en guldkant på dagen. Ibland är den bred, ibland är den små. 56:19 Kanske jag ska ta bussen till morgon och köpa den där rosa blusen som var ett syltfönster. 56:27 Nej, jag funderar ett tag. Nej, jag blir ingen lyckligare för det. 56:34 Det blir ett tillskott i garderoben, men ingen lycka. 56:39 Den här guldkanten du pratar om som man kan säga ändå kanske är en metafor för lyckan. Kan det vara så att vi har den här guldkanten oavsett smal eller bred varje dag i vårt liv men det handlar om att se den? 56:55 De brukar härma mig. Det säger Johan i att det blir en guldkant på dagen. 57:04 Men hur gör man då för att se den här guldkanten varje dag? 57:11 Det var den här historien om grabben som skulle bli lycklig i hela sitt liv. 57:21 Men det kravet var att han skulle gå en väg. 57:25 Och där skulle han möta... 57:28 Sagans och lyckans vita häst. Men det var på ett villkor. Han fick inte tänka på den där vita hästen. Men det var just då han gjorde. Redan började ha tittat. Så det blev ju ett misstag. Det blev ju inte någon lycka. 57:48 Han fick aldrig se lyckans vita häst. 57:52 Han tänkte på den hela tiden. Och det fick han ju inte göra. Mm. 57:57 Kan det vara så att man har den här lyckan eller välmåendet framför sig hela tiden. Men det handlar om att känna den och uppmärksamma den i sitt liv. 58:10 Ja och det är det. Man kanske har varit lycklig många gånger. Och liksom ta det för givet. Man har inte satt värde på det. 58:23 Men nu du blickar tillbaka på ditt liv nu. Det är ett 105 år långa liv hittills. Vad känner du och vad tänker du? 58:33 Det har nog varit flera lyckliga dagar tror jag än det har varit olyckliga. 58:40 Och att jag blivit så gammal. För jag har inte varit så frisk när jag växte upp. Man ska inte prata sjukdomar men jag har haft allt möjligt. Om inte annat har blivit viten av högorm och Hündar och jag har haft tuberkulos och jag har hela rödan. 59:04 Det säger en hel del om dig som person att vi har suttit här och pratat så länge och du har aldrig sagt någonting om att du har varit sjuk en enda gång för mig. 59:13 Det säger en del om din livssyn och att du lyfter fram det fina i livet när du pratar. 59:22 Vad skulle du säga är det viktigaste i livet då? 59:26 Man ska ta dagen som den kommer och hålla till godo, sa en tant, en gammal tant som bodde granne med oss. 59:38 Ni är flera äldre människor till mig i det här radioprogrammet som säger samma sak, att man ska ta dagen som den kommer. Varför är det så viktigt? Ja. 59:52 Man vet ju att livet är väl ömsom vin och ömsom vatten. 60:00 Ibland är vägen kantad av rosor och ibland av ris. 60:06 Det vet man ju från början. 60:09 Och så ska man försöka, nu låter jag kanske som den heliga ande. 60:15 Man ska inte vara avundsjuk, den där avundsjuka. 60:20 Utan istället så kan det finnas människor man tycker synd om. 60:29 Men när du är 105 år nu, känner du att du har landat i livet? Eller är det någonting mer som du fortfarande söker? 60:42 Ja, man får väl vara vän med sin kropp och hålla till godo. 60:49 Jag tänker att vi ska avsluta vårt samtal nu med att du ska få ge ett livsråd till alla lyssnare runt om i landet som sitter och lyssnar på dig nu. 61:03 Johan i 105 år. 61:05 Vilket livsråd vill du ge till alla lyssnare? 61:09 Ja, man får ta dagen som den kommer. 61:13 Och vara nöjd i sitt. 61:17 Det är väl ingen dag som är så trist utan det är någonting som är värdefullt under dagen. 61:27 Just att den här guldkanten alltid finns i varje dag. 61:32 Det kommer jag ta med mig att den finns där varje dag oavsett om den är tjock eller om den är tunn. 61:39 Så finns det en guldkant där. 61:42 Det behöver inte vara något väldigt märkvärdigt. De kommer in på morgonen. God morgon, Johanne. 61:58 Har du sovit bra i natt? 62:02 Sitter prostret på ryggen kvar? Ja. 62:07 Det är bara att någon tar del i mig och vill vita hur jag har det, hur jag mår. 62:17 Och så kommer det mig med kaffe och gröt. 62:22 Det är också en typ av guldkant. 62:24 Ja då. 62:27 Jag är i alla fall så glad att jag fick träffa dig Johanny. 62:31 Det var väldigt trevligt att få träffa dig och få prata om ditt liv och höra på din livshistoria och alla denna skatt av erfarenheter och insikter. 62:44 Ja, det var roligt det då. 62:47 Har du haft kul då? 62:49 Jag har inte gjort vårt mig allt för mycket. Nej, det har du inte. 62:54 Nej du har gjort succé Johanne. Det har varit jättefint att få prata med dig. 63:02 Vi säger både jag och Johanne. Tusen tack för att ni har lyssnat på Johannis livshistoria. Och jag säger världens största tack till dig Johanne. För det här mötet och samtalet tillsammans. Tack. 63:15 Får jag dra en liten historia? Ja det får du absolut. 63:20 Gör det. Med glädje. 63:23 Jo, det var två bönder. 63:26 De var uppe tidigt. 63:29 De möttes på vägen med häst och skede. Då hojtade de sig. Har vi hört på nyheterna? Nej, inte hört på nyheterna. 63:42 Jo, tyska soldater gick in i Polen klockan fyra i natt. 63:53 Men det var pojker till vi var uppe tidigt. Så han tänkte på sina låta drängar. 64:01 Det var en riktig egoist. 64:04 Ja men det var väl en fin avrundning på det här samtalet tycker jag. 64:09 Ja vi säger tusen tack till alla som har lyssnat. Och tusen tack till dig Johanni. 64:15 En tack ska ni ha. 64:22 Vet du en person som är över 80 år som skulle vara en fin gäst i den här podden? Maila mig då på hellosnablajonasulback.com Vi planerar redan nu nästa säsong. 64:33 Och glöm inte att följa oss på Facebook och Instagram där vi lägger upp en massa härliga videoklipp från våra samtal. Återigen, tusen tack för att du lyssnar på den här podden. Ha det bra, hej då! 64:49 Det här var en produktion från Podd Agency.