Harrisons dramatiska historia

00:04 Ska man nu vara noggrann så finner man att vi har belägg redan tidigare. En tid efter 786 kom det nordbor i tre skepp till Portland vid Engelska kanalen. Döder en lokal styrelseman. Kung Offa av Mörsia uppmanar folket i Kent år 792 att stärk försvarsanläggningarna mot havet. Det kommer jobbiga hedningar. Och så här började det. 00:46 Välkomna till Harrisons dramatiska historia och till mig Dick Harrison och till min kära hustru. 00:52 Katarina Harrison Lindberg och nu har vi äntligen skulle jag vilja säga kommit fram till vikingakrigarna. 01:02 Dags att ta fram skölden, tugga fradga och tjuta ut något berserkail. Eller? 01:09 Ja, vi får väl se. Jag tänkte så här, att jag hoppar rakt på en runsten faktiskt. Sånt är alltid roligt. På Högby, gamla kyrkogård i Östergötland, där finns en av Sveriges häftigaste runstenar. 01:28 Förr så var den inmurad i sakristians mur i ortens gamla kyrka- Och det gick bara att se framsidan som pryddes av ett kors och en runslinga. Men 1874 så byggde man om och då kunde man se att den här stenen hade runor på ytterligare två sidor som man inte hade kunnat se tidigare. 01:51 Och då kunde man ju också läsa mycket mer av stenen och en familjetragedi kom i dagen. 01:59 Jag ska läsa det här och nu tänker jag inte läsa det på någon sorts rynsvenska utan vi kör det på modernt. 02:06 Så här står det på stenen. Thorjärd reste denna sten efter Assur, sin morbroder, som dog österut i Grekland. 02:20 Söner fick gulle, en god bonde, fem. 02:26 Vid Fure föll Asmund, orädde kämpen. Assur omkom i öster i Grekland. Halvdan blev på Hulmi dräpt. Kare vid Tuti och död är Boe. 02:43 Torkel ristade runorna. 02:46 Vad är det här, Rick? 02:48 Ja, det är många öskjuta som är ute och dör. 02:50 Och då har man försökt räkna ut vad de har dött av och när och hur. Och en av de här, som innehyllas, Assur Gullesson, han har alltså dött i Grekland, Krikland, vilket mycket väl kan tyda på att han tjänade i Väringagardet, alltså under den bysantinske kejsaren, som hade ett speciellt skandinaviskt livvaktskomplex som även kunde fusioneras in i armén. Han nämns vid två tillfällen här vilket tyder på att han har stått runstensresan torgad nära. 03:22 Och stenen är framförallt ett monument över honom. Så han har haft en bråd som heter Halvdan som skall ha dödats på Holmi. Troligen syftar det på Bornholm. Det är i alla fall det mest sannolika. Däremot Asmund och Kare det är svåra att klarlägga. Att ha dött vid Fori. Uppsala patrioter säger det. Fyris, Fyrisån, Fyrisvallarna. Men det är en rengissning. Det kan lika gärna vara precis vilken annan plats som helst. Fyret, Fori. Det är inte alls ovanligt. Toti har ibland mycket järvt. 03:52 Det tolkas som dandy i Skottland. Men... Det kan tyda på nästan vad som helst. Det kan också betyda vid udden bara. 04:01 En sak är säker, de har i alla fall dött i strid. De har dött i någon sorts djärvkamp i fjärranland. Utom en som heter Boe. 04:10 Ja, för Gulle han hade fem söner. Det framgår ju på den här stenen. Och en, det står bara och död är Boe. Inte att han dog någon särskild stans. 04:22 Så han verkar ju... Pinsamt. Ja, så är Boe död också. 04:26 Bo är också död. Nej men han verkar ju då ha dött i hembygden. 04:31 Medan alla andra dog långt borta. Musik. 04:44 Vi kan titta på en annan sten. Där är det en stenresare som heter Tola som berättar om vad som hände. Den är rest i minne av hennes son Harald. Det här är Gripsholmsstenen. 04:59 Den är jättelätt att se precis framför slottet. 05:01 Ja, precis. 05:05 Då står det så här på den här stenen. 05:07 Tola lät resa stenen efter sin son Harald, Ingvars bror. 05:14 Det for manligen fjärran efter guld och österut gav örnen föda. Det dog söderut i Särkland. 05:25 Den här stenen är rest till minne av unga män som har sökt sig till Särkland efter rikedomar. Fjärran efter guld står det. Och ordet Särkland, vad är det för någonting Dick? Vad betyder det? 05:42 Ja, det syftar på ett vidsträckt område vid Kaspiske havet och främre orienten. Och ingen vet egentligen vad det här ordet betyder, ordet har uppkommit. Det vanligaste är att man säger att det syftar på Saracen, alltså muslimsäkland Saracen. Men det förutsätter att man vet vad Saracen är för något i Norden och det är inte alls säkert. Alternativet är att det handlar om handel med klädesplagg och tyger. Latinet sericum silke ska vara en viktig handelsvarig i regionen. Men det finns också en stad som heter Sarkel vid dån. 06:13 Och så går folk igenomkring i Särkar i sydligöstliga nej. 06:17 Det har alltid jag trott att det betyder. 06:18 Så det kan betyda allt möjligt av det här. Däremot så vet vi att ge örnen föda. Det vet ju vad det betyder. 06:26 Ja, det betyder att man befinner sig i krig. 06:29 Ja, för örnar äter as. 06:32 Precis. Så att antingen att man själv blir föda för örnarna eller att man råkar, eller dödar andra helt enkelt och ger örnen föda med fienderna. 06:47 De dog långt borta. De fick inget guld. Men blev odödliga i Gripsholm. Ja, så är det ju. 06:57 Och då kan man ju undra varför i hela friden var de ute på det här sättet. Jo, därför att de var typiska vikingakrigare. 07:10 De var östgötar. 07:14 Sörmlänningar, upplänningar, alla möjliga som kände att stugan var för trång och man ville ut och göra någonting annat. 07:26 Och att vi känner till den beror ju på att folk där hemma var stolta över det här. Annars hade allt det här varit totalt okänt. Man reste stenar för att hylla deras minne. Just de här som åker till Särkland, de åkte när man bestämt till Kaspiskavet och Georgien och dog där i stora mängder. Det vet vi för att det var omkring 25 sådana här stenar om Ingvar och hans vän Ingvarståget. Och det är ju inte bara av sorgskäl som man reser det här. Det är för att man minns det här som dådkraftiga järvamän vars minne skulle hyllas. 07:57 För det mesta när vi dock tänker på de här vikingarkrigarna så är det inte folk som åker till Arabien och Iran och Georgien utan det är folk som åker åt helt andra hållet. Vikingar i västerled. Alla skildringar av vikingatidens historia som jag har läst de startar nästan alltid med en speciell plundring i västerleden. 8 juni år 793. 08:22 Då skall det ha anlänt hederniska främlingar till klostret Lindisfarne på Holy Island, plundrat hela anläggningen på okänt vis och därmed inlett någon stor fas av plundring längs med engelska kusten. 08:38 Ska man nu vara noggrann så finner man att vi har belägg redan tidigare. En tid efter 786 kom det nordbor i tre skepp till Portland vid Engelska kanalen. Döde en lokal styrelseman. Kung Offa av Mörsia uppmanade folket i Kent år 792 att stärk försvarsanläggningarna mot havet. Det kommer jobbiga hedningar. Och så här började. 09:04 Hjälpte det? 09:05 Det hjälpte som sagt inte eftersom Lindisfarren rök i alla fall. Lika som på kontinenten, Alcuin of York skriver om Hedninge utanför Aquitaniens kust i 799. Det är alltså Sydfrankrike. Och Karl den Store måste organisera en flottstyrka. Så under 790-talet tycks det ha startat någon sorts trend att ge sig ut från Skandinavien, åka västerut och plundra. 09:31 Därmed, man ska inte tro att det var någon så här kontinuerlig följd av våldsdåd hela tiden i Västerled för att det verkar mycket mer som att de här attackerna kom lite grann i vågor och just 790-talet då var det en sån här våg men det var inte sen att det bara fortsatte och fortsatte utan... 09:52 Sen lugnade det ner sig lite grann. 09:53 Nej, för det bygger ju på att man lyckas också. Lindisfar, snabb kupp, bränn upp allt, sticktade ifrån kvickt, lyckades. Men Frankeriket just då, det är Karl den Stores imperium. Ovanligt stark stormakt över tid i medeltid, som kan bita ifrån. Och det kunde de här anglosaxiska kungarna i Mörsia också. Så 790-talets flodvåg av vikingahärningar fölls sedan av en paus på flera decennier. Sen på 830-840-talen, när det börjar krisa i den karolingiska stormakten, när Karl Néstores ättlingar börjar kriga mot sig själva, det splittras upp, då får vi en ny våg av stora attacker. 10:34 Då kommer det varenda år stora, väldiga härjningar. 10:38 Och framförallt mot de rika köpstäderna, rika kloster och rika marknadsplatser. Dorestad söder om yttre i Nederländerna plundras upprepade gånger mellan 834 och 837. Nantes i Frankrike, alltså vid kusten, vid Loires mynning, attackeras 843. Sen ockuperar man öar vid Loires mynning, kidnappar lokala ledare, framförallt abbotar och biskopar. Kräver lösesummen för att återlämna dem. Pressar fram tributer. Alltså vanliga vikingataktiker är att hota. 11:10 Vi bränner om ni inte ger oss pengar. Och så ger man det. Och varje gång man får sånt tänker man att nu fortsätter vi. Det här var ju lätt. Och så håller det på hela vägen ner till Pyreneerska halvön och Nordafrika på 1840-1850-talet. 11:24 Så det var alltså en följd av att det lyckades när man satte igång svagt motstånd. Sen fick det här följdverkningar. Och det är ju inte svårt att räkna ut psykologiskt hur det gick till. Man återvände hem med krigsbyte. Berättade att ja, vi kidnappade en abbott, tjänade allt här. Vi hotade att bränna upp en by. Vi fick det här istället. Ska ni med nästa år? 11:44 Jajamensam. 11:45 Och så drar det hela igång. Det här är ju inte fredliga genomsnittsskandinaver. För de har fullt upp med att överleva som bönder. 11:54 Eller trälar eller något annat. Det här är den här krigiska eliten som inser att det går bra att vara plundrare på heltid. Nu sticker vi ut. 12:04 Precis. Då kan man ju undra vad det var för personer som ledde de här expeditionerna. I många fall så har vi ju ingen aning om vad de hette. Men i vissa fall så har de faktiskt bevarats. Framförallt i frankiska källor. 12:22 I en krönika från Saint-Vendry så möter vi namn som Oskar, Sidrock, Godfred och Björn. 12:37 Och de här fyra Männen. De anförde små krigargrupper vid Sän under perioden 841-856. Och de är ju helt okända i övrigt. 12:51 Ja, men det intressanta är att det här är ju ögonvitten från tiden. Som minns vad hövdingarna hette. Busarna som kommer att få stå för dem. 12:58 Det har föreslagits att det här var danska hövdingar som drivits i exil och som kompenseras genom att plundra ihop rikedomar i Västerled. Men egentligen vet man väl inte. Frankerna själva tog gärna nordbor i sin tjänst och kunde mycket väl uppmana dem att plundra till exempel. 13:21 Och många stormän uppfattade de här nordborna som allierade i strider i det här Frankre-imperiet som höll på att falla sönder. 13:31 Man kunde ju anlita dem som legosoldater. Det är en massa gangsters från Nord, de kan vi använda. 13:36 Ja, och det är klart. Och då vet man ju också vad de heter, förstås. Då är det ju inte bara anonyma människor som anfaller. 13:43 Både Ludvig den Fromme och hans son Lothar överlät landområden i Friesland till en landsflyktig dansk kung som heter Harald Clark, till exempel. Så att... 13:58 Man hade nytta av de här vikingarna också. 14:01 Så det var inte säkert att de var fiender. 14:03 Ja, det är klart att om en sån här hättig eller grever börjar anlita nådbor så kan ju grannen göra det också. Passa på för säkerhets skull. Som 862 har vi hättig Salomon och Bretagne som inser att i det här kriget behöver jag lite nytt folk och de här är bra på att slåss. Och hans granne grever Robert av Anjo, ja han hyr sin vikingaflotta. 14:24 Så båda hade vikingaflottor på varsin sida. 14:28 Mitt favoritexempel är Pippin av Akvitanien som verkligen gick in för det här med att nu ska vi släppa en gangsters. 14:36 Det är alltså ständiga inbördeskrig i det här Frankiska riket- med splittring konstant. Och en av förlorarna, Pippin II av Akbritannien- han klarar inte av att skydda sitt folk från vikinganfall. Han klarar inte av maktkampen mot sina kollegor i Karolingiska riket. Han spärras in i ett kloster och byter då taktik fullständigt. Och 857 flyr han, sticker till vikingaläget vid Loire- Går ihop med dem för att med deras hjälp återvinna sitt rike och alltså öppna södra Frankrike på vid gavel. 15:13 Han plundrar alltså sitt eget land? 15:15 Jaja, med hjälp av vikingarna, för han tycker ju det är hans land eftersom ingen hjälper mig. Okej, fiendes fiende är min vän. Uppges även att han ska ha skippat kristendomen och gått över till Oden och Tor för att jojna vikingarna så nu är hans folk istället. 15:29 Nu är det så att hans historia skrevs av hans fiender. Vi vet inte hur mycket som är sant. Men det slutade olyckligt. Han fick stryk, följde fiendens händer och dömdes till döden. 15:39 Men det här är alltså, vi har många sådana historier från hur de passar på. Och det kändaste, det är ju det vi har varit inne på innan. Ja, precis. 15:47 911. Ja, ungefär omkring 911. Ja, någonstans där. Vi säger att det var 911. Omkring 911 nådde vikingarna sin största framgång i nuvarande Frankrike. Den västfrankiske kungen Karl... 16:04 Är det han som ibland kallas för Karl den Enfaldige? 16:07 Ja, Karlus Simplex på latin. Vilket inte betyder Enfaldig utan någonstans naiv och ärlig istället. Karl den Ärlige. 16:14 Men Enfaldig känns lite bra faktiskt. 16:18 Ja, med tanke på vad han gjorde här så. 16:20 Han avträdde nämligen ett stort område vid Sänsmynning till en nordbo, Rollo. 16:27 Så att Rollo och hans ättlingar skulle kunna ha det här landet och det var det som sen blev Normandi. 16:35 Nådmännens land. 16:36 Ja, han gav bort detta. 16:38 Ja, nu kan man diskutera hur enfalligt det var, för de här nordborna var väldigt bra för att bita ifrån sig mot andra plundrare som ville in. Så som kustvakt var de säkert utomordentliga, men som grundar av en fransk centralmakt så var det ju dummast han kunde göra, för det här blev ett självständigt hattigdöme nästan direkt. Och sen hade de problem med det här i 500 år i Frankrike. 17:00 Ja, så kan det gå. 17:02 Jag måste bara fråga en sak här. När du nämnde den här Pippin II, jag har ju alltid uttalat det namnet Pippin. 17:11 Pippin, precis. P-E-P-I-N så uttalas det på franska. Pippinus på latin. Det är ett namn som är populärt inom den här karolingiska... 17:22 som inte talar franska. De talar någonstans ren frankiska. Så vi får tänka bort franska axanger. De dyker upp i fransk historisk skrivning senare. De här Karolingna heter Pippin, Karl och Karloman och Klodovec. sådana namn. Claude Weck blir så småningom Louis, Ludwig. En tysk form, en fransk namnform. Karl blir Karl tyska, Charles på franska. Karolinerna lever i en tid då tyska och franska språken börjar söndras ifrån varandra så att man inte kan förstå varandra själva talad om båda språken. 17:56 Det som är speciellt med Pippin är att det namnet dör sedan ut i de flesta andra länder. Karl finns kvar. Pepin däremot finns bara kvar som någon sorts historiserande fransk namnform, alltså vän i sig många av er tror att du dörs Pepin. Ända fram till Sagan om ringen, då tolken ger namnet en ny renaissance. Och då börjar vi kalla det Pippin igenom. 18:16 Där hade vi den historien. 18:18 Det var ju lite roligt faktiskt. Jag tycker det är lite synd att namnet dog ut, för det är ju ganska kul. Karl Néstoris pappa, Pippi när lille. Pippi när var kvittanien. 18:27 Alltså Pippi Långstrump, fast som kung. 18:29 Om vi någonsin skaffar en hund. 18:33 Ska den heta Pippi då? 18:34 Det kan den göra. Ja. 18:36 Som sagt, Pipin var ett inrenam på den tiden och en av dem gick alltså över till vikingarna. Det här är Frankriket. Som man kunde se här så göds vikingarattackerna bokstavligt talat av att frankerna bråkas och infernaliskt med varandra inbördes och skänker bort områden vid kusten. Och det är ju osedvanligt gott köpläge för att komma in i vikingaflotta just där. Lika känt är det att de ger sig på England vid samma tid. 19:02 England behövde inte splittras, det var redan splittrat. Det är fullt av småkungariken. Mercia, Istanglia, Northumbria, Wessex, Kent, Sussex och så vidare hade varit ännu fler riken tidigare. 19:16 Och vid samma tid som man börjar plundra i Frankriket ger man sig in i den här engelska floran av småkungariken. 19:24 Och då måste man föreställa sig att det här måste ha varit lättare. För England var ett betydligt kändare land. 19:31 Ja, för där hade ju kontakterna ändå funnits. 19:33 Ja, det kan man se bara i gravfynden. Alltså jämför Saturnhofynden med Wendel- och Valsgärdefynden i Sverige. Så här har man säkert haft kontakter som har underlättat överflyttande. Vi vet ju även att det förekommer att stå fredligen migration dit. 19:48 Men hela den här vurmen för att åka ut och plundra, som jag misstänker är gödd av vad som händer i Frankriket, den får någon sorts kataklysmisk effekt på 850-860-talet. Och det drar omkring stora vikingarmer kors och tvärs genom England, störtar kungar, tar makten i riken, kontrollerar vid något tillfälle mer än halva landet. 20:15 Och upprätta det här som har sen kommit att döpa till Danelagen, där dansk lag gällde. Där håller jag på fram till 878, när kung Alfreden Stor i Wessex stoppar dem i ett fältslag. Men det är inte så att vikingarna är besegrade. De slår sig ned, tar över kungariken och härskar sedan flera decennier tämligen ohotade. 20:38 Och samtidigt så anfölls Irland som vi också har talat om tidigare där man rövade med sig folk, kvinnor bland annat. 20:48 Från och med 830-talet så anlände det nordbord i vågor till Irland både för att plundra rikedomar och för att faktiskt bosätta sig på ön. 21:00 Jag glömmer inte slavhandel som vi nämnde med Island. 21:03 Ja precis, när Island koloniserades så kom man dit och antingen rövade med sig kvinnliga trälar eller köpte dem rätt och slätt. 21:15 Så det här måste ju ha varit en pest alltså att bo på Irland under den här perioden. 21:22 Jag fanns viktig för erländskas historia, men erländs städer är vikingastäder. 21:28 Dublin grundades 841 och blev huvudstad i ett nordiskt rike. Andra stora skandinaviska bosättningar växte fram vid Limerick, Waterford, Wexford och Cork. Sen blev det lugnt under en tid. Sen kom det en ny våg av rädar i början av 900-talet. 21:58 Och så här skulle vi kunna fortsätta väldigt länge, men här är Skottland, de ockuperar Caethenes, stöttar Dumbarton, huvudstaden i Strathclyde, rycker fram. Wales likaså attackerar framförallt riket Diffed i sydväst, där det också grundar sig skandinavisk bosättning. 22:15 Det finns ingen helgjuten generaliserande bild här utan det här är grupper av krigare som attackerar vid spontant valda men lämpligt valda tidpunkter och etablerar bosättningar här och där. Men inte över hela länderna utan de slår till och etablerar baser. Går det så går det och om det lyckas så drar det med sig följdeffekter. Sen tar det en paus. 22:40 Det här är 800-tal vi har snackat om. Tittar man på 900-talet, som vi också kallar vikingatid, hos oss högvikingatid, under en lång del av 900-talet tycks det ha varit väldigt, väldigt lugnt. Vilket är svårförklarat. Jag menar, titta på Frankriket, nuvarande Frankrike under 900-talet, det var mycket värre splittrat då än på 800-talet. 23:04 Men det fanns tydligen ingen direkt impetus, ingen pushfaktor som gjorde att man stack iväg och krigade då. Det är lugnt väldigt länge, lika så på England. Sen tar det en ny tredje stor våg i slutet av 900-talet. 23:20 Men skulle man kunna tänka sig då att den pausen kommer av att man behöver tyska till sig som vi talade om i ett tidigare poddavsnitt? 23:31 Utan tvekan i England. England blev ett mycket starkare land i mitt av 900-talet. Frankrike blev det inte. 23:37 Nej, men det kan ju vara så att norborna hade mer att göra hemma vid alltså, att de hade inte tid att hålla på med sånt här. 23:43 Alltså giss, det här kom ju före riksbildningsprocessen, men gissningsvis så krigade man mot varandra, hade egna byggduppgörelser. Men det intressanta är att den fredliga kolonisationen, alltså Island-Grönland, den håller på nu. 23:59 Det finns inget sånt här militärt avgörande skäl till varför man skulle sluta ges iväg. Utan enda rimliga förklaringen är att väldigt mycket av de här vågorna bygger på individuella projekt, grupper som drar iväg. Det krävs någon sorts orsak för att man ska ställa sig bakom de här projekten. Finns inte de här dådkraftiga individerna som drar igång det så blir det lätt så att man lägger ned och gör något annat istället. Nu har jag inte nämnt vad vi vet ägde rum mot öster. Vi hoppar över det. Goda rike mot Ryssland. 24:31 Det är nästa poddavsnitt. Men i Västeuropa så får vi sådana här idag svårförklarliga pauser. Och största del av 900-talet är särskilt svårförklarligt som vi vet att det kommer en tredje stor våg mot England på 990-talet. Och den är mycket större än de tidigare. Då har vi ju varit inne på innan. 24:54 Ja, precis. Då blir det ju i regel detta erövringskrig alltså. 24:59 När Svend Tveskägg blir kung 1013. 25:05 De här erövningstågen är desto mycket bättre dokumenterade. Ta bara det här hur mycket man snor från engelsmännen. Engelsmänns taktik för att bli av med danska vikingar, den är ganska korkad. Det beror på att stå på stranden eller i ett kloster och ge dem silver så åker de hem. Vilket de gör. Och kommer tillbaka året till på och kräver mer. 991, det är så kallade gaffoltribut kallas där. Då får de 10 000 pund för att åka hem och sluta plundra. Tre år senare, 16 000 pund. 25:34 Och 2002, 24 000 pund. 25:38 Tre år senare, 36 000 pund. 2012, 48 000 pund. 25:46 Och det här ger det första egentliga engelska skatteväsendet. För man måste samla ihop allt det här. 25:52 Så vi måste vara bland de dumma taktikerna man kan hitta på för att bli av en fiende. För som vi vet slutade med att danskarna tröttnade på att bara få silver. De tog landet 2013. 26:02 Ja. 26:05 Så går det. British Intelligence av tidigt tusental. 26:10 Så det här kan vi då följa noggrant i skrift. Det tråkiga är att det är bara offren som berättar. Det här är ingen som sitter uppe i Oslo eller Sigtuna eller Roskilde och nedtecknar att nu ska vi dra iväg. Vi har alltså bara offrens bild. Vi har bara talas om nådborna när de åker dit och plundrar. 26:33 Vad vi vet händer samtidigt, har vi ju varit inne på tidigare, är att det förekommer en kolonisation och assimilering också. De som flyttar över dit är långt ifrån bara busar. Både på brittiska öarna och i Normandie assimileras nådborna med omgivande befolkning, anamma kristendomen och ättlingar till dem kommer sedan att vara en grävar och baroner och stormän i den västeuropeiska högmedeltiden. Det är bara det att tala de franska, engelska, iriska, anlägga gods, bygga borgar, dubbar till riddare, förtrycker bönder och tar ut på kosttåg, bygger katedraler och så vidare. 27:08 Och den biten, som då är någon sorts lyckad assimilering, den glömmer vi ofta bort när vi fokuserar på de där inledande våldsamma krigarna. 27:20 Men då är vi tillbaka. Det våldsamma, det vilda, det barbariska. 27:27 Hur våldsamma vill det vara de egentligen? 27:29 Det här kan man ju verkligen diskutera. 27:34 Man får ju höra det här att de går bärsarka gång. They go berserk som man säger på engelska. Och det syftar ju på det här kända vikingastereotypen att det är en rasande galning som tror att han är osårbar och drar iväg med svärd och yxa och tugga på skörden och yla mot molnen. 27:59 Och då undrar man ju, har det här funnits? 28:03 De här bärsärkarna, de här krigarna som i princip förvandlas till någon sorts djur och... 28:12 inte är helt ostoppbara, inte går att skada utan bara går på som pansar. 28:19 Vän av ordning hade ju säkert sagt, det är väl uppfunnit på 1800-talet. Det är väl en nationalistmyt, typisk historieromantik. 28:25 Ja, nej men riktigt så är det faktiskt inte. 28:28 För en gångs skull skulle man kunna säga så är historien inte en 1800-talsgrej. Han dyker faktiskt upp den här bärsärken i skriftliga källor under medeltiden. 28:40 I fornaldarsagor som nedtecknades på 12- och 1300-talet på Island. 28:45 Nu måste vi berätta vad fornaldarsagor är för något. Det är som medeltida fantasy. 28:50 Ja, det kan man väl säga. Med stora hjältar och slag. 28:59 Och där förekommer ju de här bärsärkarna, men det behöver ju inte betyda att den här historien är sann för det. 29:07 Ibland hör man förklaringen att de här krigarna har drogat sig för att tro att de är... 29:17 Starkare än vad de faktiskt är. 29:18 Ja, det är nu flugsvampen kommer in. 29:19 Det är nu flugsvampen kommer in. Men det är helt osannolikt att de skulle ha tuggat i sig flugsvamp. För att det blir man faktiskt dålig av. 29:32 Så gör inte det. Folk dör varje år för att de äter flugsvamp och tråterchampion. 29:36 Ja, eller röd. Man kan inte äta flugsvamp och bli en drägglande björnkrigare. Det går inte, utan... 29:47 Då blir man sjuk. Och är inte alls pigg på att gå ut och slåss. Så testa inte det. 29:54 Däremot så... 29:56 Kan det ju mycket väl vara så här att man i sin träning faktiskt fick, jag vet inte, tränas ordentligt, hjärntvätta sig, intala sig att man hade en del egenskaper som man sen faktiskt när man hamnade i skarpt läge uppammade och lyckades... 30:25 Ja, faktiskt skrämma skiten ur motståndarna. 30:28 Gruppshamanistiskt varulstänkande eller något liknande. 30:31 Det finns en forskare som heter Britt-Marie Näström som har skrivit en bok om bärsärkar. Den heter Bärsärkarna, vikingatidens elitsoldater för den som är intresserad. Där hon bland annat går igenom det här att det kan ha funnits en grupp krigare som faktiskt utmärkte sig genom det här raseriet och stor vildhet och att det gav någon sorts håll. övertag av naturliga skäl. 31:01 Jag har också läst den boken för mig att det var någon sorts förprogrammerad vildhet om lädelse under sin träning. 31:09 Stridsteknik alltså? 31:10 Ja, så att de faktiskt fick ett psykologiskt övertag när det blev strid och både att de själva trodde att de blev förvandlade och att de lyckades intala motståndarna att de här galningarna är ju helt ostoppbara och det kanske de i princip var. 31:32 Ja, detta får vi inte veta, men det finns ju konstnärliga indicer på att det kan ligga något i det. Alltså avbildningar under hjärnåldern av folk som har iklätts i björnhudar eller vajskepnader och så vidare. Och inom shamanismen över hela jorden så finns det gott om exempel på folk som tror att man kan bli något annat. Och får du hundra stycken supertränade muskulösa killar att tro på det här och få dem att springa amok på slagfältet. 31:57 då ökar deras vinstchanser dramatiskt. Som kan ha en poäng. 32:03 Så här tes i alltså vikingarnas krigshistoria i Västerled om vi ska sammanfatta den lättöverskådligt. Alltså först en svit av attacker på 790-talet, det går inte så bra. 32:16 Sen en utdragen serie plundringar och fältåg till lands och till sjöss i mitten av 800-talet. Sen en längre paus från 910-tal till 990-talet och sen en våldsam slutfas med stark koncentration på England. 32:33 Kommer vi åt. Men som vi också har märkt, det är svårt att tränga under ytan och lära känna de enskilda vikingahövdingarna och kungarna. För de möter oss bara i uppteckningar från fienden, från offren. Och det gör att ska vi göra något av dem i vår litteratur så får vi i princip hitta på deras historia helt och hållet. Och det börjar man med redan på vikingatiden. 32:54 Så att man lägger till, för man är inte riktigt nöjd med att det här bara är namn. Intressant är att det här gör man redan med Rollo. 33:02 Ja, exakt. Man tyckte det var ett problem att man inte visste någonting om honom redan på 900 000-talet, för man ville så gärna veta mer om de är spännande vikingahövdingarna. Och då får man fejka ihop det, ungefär som man gör på 1800-talet. 33:18 Ut i Rollos fall så innebär det att man låter en munk-dudo av Saint-Crantin. Han lever hundra år senare och vet ingenting om Rollo. Men han får alltså i uppdrag av Rollos ättlingar, hättigarna i Normandi, att skriva ett historieverk där han ger Rollo en identitet. Alltså fejka ihop en vikingahjälte. Och det här verket, det finns kvar, det heter Demorebus et Actis Primorum Normandie Docum på latin. Om det är första normandiska hättigarnas seder och bragder. 33:45 Och enligt den här historien så var Rollo en nordbo som blev ett nederlag mot den västfrankiske kungen men därefter, för han var så pass mäktig ändå, så förenade sig de här. Så kungen och den försvagade finen gick ihop, slöt ett avtal där Rollo och hans krigrar fick ett landområde mot att de lät döpa sig och så småningom så kan han dessutom ha gift sig med kungens dotter Gisela och blivit en trogen fransk man och blivit greve och så vidare. 34:14 Tittar man på det här närmare så kan nästan ingenting beläggas. Framförallt inte äktenskapet med dottern som inte existerade. Men det här visar hur man redan under sen vikingatid hade problem med hur svårt det var att lära sig någonting om de här individerna själva. Det gäller Rolle vet vi inte när han dör. Det är alltså någon gång mellan 925 och 932. Utan det här är ett försök att rekonstruera sin egen historia. Och sen kan man fortsätta. 34:44 Rollo fortsätter man och berättar om scener och bygger ut ytterligare. 34:50 Var ska han ha kommit ifrån? Var ska danen ha kommit ifrån? Vikingarnas yttersta ursprungsort vill man ju också lägga in. Man vill skapa sin egen myt. Och var hamnar man då? 35:03 Ja, alltså det möter man ju också i den här krönikan. 35:07 Ja, det är ju så kul vad man vill söka sina rötter när man väl sätter igång. Då blir det historieförfalskning på hög nivå redan på vikingatiden. 35:17 Ja, därför att han, Dudo, han skriver då att man får veta att Rollo han kom från danernas land. 35:27 Men danerna... 35:29 De hade ju naturligtvis också kommit någonstans ifrån. Och de härstammade från det gamla Troja. 35:36 Då har man fått fina anor. Då har man fått väldigt fina anor. Och Rollo och hans män, de drevs i landsflykt från Danmark. Och de vistades i England och Flandern innan de till slut kom till Normandy. Det land som rätteligen tillhör deras ätlingar. Så krönikan är ju faktiskt jättespännande som en källa till... 35:58 Ja, historieuppfattningen på den här tiden. Vad man tyckte var hedersamt och hur man ville konstruera det förflutna. 36:10 Det är en jättebra källa till historietradition och mänsklig fantasi. Men det ger oss inga uppgifter om Rollo och hans nomander egentligen. Men det är väl klart, läser folk där så vill de ju dikta vidare. Ja. Och just Rollo dikter man vidare om rejält, även på våra breddgrader. Ja, precis. 36:26 Honom kan man ju fortsätta med. 36:30 Jag tror att jag har träffat på den här informationen på helt seriösa platser där... Ja, den dyker upp i moderna handböcker. 36:39 För då heter Rollo inte Rollo längre. 36:41 Nej, då heter han Gångerolf. 36:45 För Roll, och det hör ju alla människor att det är någon sorts smeknamn, eller hur? Ja, visst. Han måste ju ha hetat Rolf. Han måste ju ha hetat Rolf. Kallas Gångerolf. Och han var nämligen så storväxt att det fanns ingen häst som kunde bära honom. Alltså var han tvungen att gå jämt. Han var inte heller dansk utan normen. 37:06 Vilka säger det här? 37:08 Det säger man i Norge. Precis. Ja, förstås. 37:11 Alla vill ju ha Gångerolf. Ja, Rolf låter ju också väldigt norskt tycker jag. 37:18 Man får veta att han var son till Jarl Ragnvald av Möre. 37:25 Okej, Rolf Ragnvaldsson, känd som Gångerolf. 37:28 Mm. 37:30 Men han har fördrivits från hemlandet och slog sig först ner på Årknöarna enligt den här norska källan. Och därefter så angrep han Frankrike. Men ingenting av det här är ju liksom sant. 37:42 Det här är hittepå för nu är han inte längre vikingahövding i historien. Nu är han en romanfigur. Och så gör man alltså. Det är inte bara Tegner i Fritjofs saga som gör sånt här utan det här börjar man alltså redan med på tusentalet. Så behovet av att förmänskliga vikingarna göra något av dem, det är ett millennium gammalt. Det är inte en modern 1800-tals grej utan så har vi gjort hela tiden. 38:04 Nu var just identifikationen med Rollo-Rolf exceptionellt framgångsrik. Många tror på den. Jag har läst utkomna avhandlingar där man tar för givet att Gånger-Rolf har existerat och lägger en total identitet mellan dem. Jag kan ge många liknande exempel också. Vi vill så gärna tro på det här. Vi vill ha vikingen. Vi vill att myten ska bli verklighet och göra honom påtaglig. 38:29 I själva verket så är det mesta av våra egna efterhandsfabriceringar som den där hjälmen med hornen. Det är ju en tysk dramaturg på 1800-talet. Det är Bayreuth som sätter på horn på hjälmarna för att de vill ha det här. 38:42 Hela den här fabriceringen gör ju tyvärr att vi missar de vikingahövdingar som bevisligen har existerat. Som verkligen finns. Du läste ju upp några med Oscar och Godfred och allt vad de hette innan som ingen kommer ihåg. Men som vi faktiskt vet existerar. 38:58 Ja, precis. Och vi kanske ska avsluta med ytterligare en sådan. Eftersom vi gillar det här med källor. Vi har kalvistenen. 39:10 På Öland, som du verkligen gillar. 39:12 Ja, klart jag gillar den. Den är en jättefin sten. Och den är på Öland? Ja, den finns på Öland. Lätt att komma till. 39:21 Och på den så kan man då läsa en text- som lyder så här på modern svenska. 39:30 Denna sten blev satt efter Sibbe Gode, Fondars son- men hans följe satte på ön. 39:39 Dold ligger den som det största dåd följde- Det visste de flesta stridernas truds arbetare i denna hög. 39:49 Ej ska en rättrådigare kampstark vagnvidor på sjökornungens väldiga mark råda över land i Danmark. 40:01 Vad är detta Dick? Ska du tolka detta? 40:03 Alltså först låt den här poesin sjunka in. Stridernas truds arbetare. 40:11 Kampstark vagnvidor på sjökåningens väldiga mark. Det här är ju någon som har jobbat hårt med texten. Det är litterationer, det är poesi och framförallt så kallade kenningar. Det här med att vikingarna ska vara barbarer, glöm det. Det här är höglitteratur. En kenning, det är alltså en omskrivning, en litterär omskrivning för något som det är lite lowbrow att bara skriva ut rakt ut. Utan det här ska... Det ska inte vara helt lätt att förstå det här, men för den som kan kenninglogiken är det lätt att tolka. 40:43 Sjökånungens väldiga mark. 40:47 Vad är en sjökånungsmark? Det är naturligtvis havet. Trud, det är en fånådisk gudinna, dotter till Thor. Så när man säger stridarnas truds arbetare, det är en kenning för ordet. 41:01 Hövding? Hövding, för det är en hövding som arbetar i striden och tor. Den som arbetar för stridsgudinnan. Vidur, ja det är ett av många namn på guden Oden, så vagnvidor betyder väl antagligen härskare över en vagn och med vagn avses eftersom det är en sjökonung sannolikt, ett skepp. Så det går att tolka det här och man inser ju verkligen hur mycket de jobbar poetiskt, de här barbarerna. Stenen är alltså rest över en dansk hövding som heter Sibbe Foldarsson som var ryktbar för sina resor till sjöss. 41:34 Och sen har han tydligen dött under ett vikingatåg, lagt sin sedermera bortodlad hög av någon kulturvandal det boende på Öland. Men stenen som reste till hans minne den står kvar. Nu vet vi av teckningar att det verkligen har varit högare innan. De har försvunnit men de har funnits där. Stenen har troligen tagits från andra sidan Kalmasund och forslats till platsen. Gissningsvis någon gång i slutet av 900-talet eller omkring åttusen. 42:03 Sibbe Foldarsson alltså. 42:04 Ja, och Sibbe Foldarsson har ju funnits på riktigt. Var vid den här tiden... 42:12 En känd sjökånung. Han hade folk i sitt följe som kunde dikta det här. Som var poeten. Ja, det är ju inte vilka som helst. De har lagt ner stor tid och mycket resurser på att bygga en hög och att göra den här stenen. Så han har ju inte varit vem som helst. Men han är fullständigt okänd om man bortser från att Kali-Vistenen faktiskt har råkats råkat bli kvar. 42:43 Jag tycker vi ska slå ett slag för Sibbe Foldasson och för alla de andra fullt verkliga nedtecknade vikingahövdingarna som man glömde bort till förmån för de här konstruerade fejkade gångarolfarna. De här riktiga, de har ju faktiskt källor och vackra, fina minnen mitt i vårt kulturlandskap där deras våld i all sin vedervärdighet har glorifierats på ett sätt som jag utvecklat komma åt det fortfarande. 43:07 Sibbe Foldasson alltså och de riktiga vikingarna. 43:11 Men vi har bara snackat om Västeuropa nu. Vi har strikt avhållit oss från att titta åt öster och det har vi gjort medvetet för i nästa poddavsnitt Då är det Go East, Young Viking. Då ska vi till Gorda, rike, till Ryssland, Vitryssland, Ukraina och vidnerna däromkring. Och följa vikingarna i spåren både Neper och Volga ner till Svarta havet och Miklagård, Konstantinopel. 43:36 Det blir en resa det. Det blir det. Så vi hörs då. 43:40 Tack och hej.