Harrisons dramatiska historia

00:00 Hur kunde en revolution som lovade frihet sluta i massavrättningar och diktatur? 00:06 Det talar jag, Urban Lindstedt, med historikern Dick Harrison om i ett avsnitt av Historia Nu som är ute nu. I slutet av 1700-talet befann sig Frankrike i en djup kris. Statskassan var tömd, skattesystemet orättvis och stora delar av befolkningen levde i fattigdom. 00:23 När Ludvig XVI sammankallade riksdänderna för att få igenom nya skatter satte han igång en utveckling han inte kunde kontrollera. 00:33 Monarkin avskaffades, kungen anklagades för fräderi och avrättades i guillotinen den 21 januari 1793. Uppror, krig och politiska maktsrider ledde till skräckväldet och revolutionen började äta sina egna barn. 00:49 Musik 00:53 Det är väldigt lätt att imponeras av Gustav III så länge vi tittar på hans kulturpolitik och vittreintressen. Men om vi sedan studerar hans person som sådan, då hoppar sig alla med frågetecknen. För det är just en teatermänniska vi ser ut i minsta lilla fingerspets. Det har sagts om Gustav att hans passion för teater och opera var så stor att skådespeleriet gled ihop med regerandet. hela hans kungagärning. Livet var en enda stor roll. 01:35 Välkomna till Harrisons dramatiska historia och välkomna till mig Dick Harrison professor i historia vid Lunds universitet. Välkomna också till min fru 01:46 Katarina Harrison Lindberg som sitter på andra sidan det runda bordet i biblioteket i Åkarp och poddar. Och idag har vi äntligen kommit fram till Gustav III och den gustavianska tiden. Vad tänker du på det? 02:02 En bu vad gäller Gustav III, men det kan vi återkomma till. Men oj vad fint när det gäller tiden. För det här är ju en tid som de flesta får något positivt som flashar förbi. Det är möbler, det är nyklassicism, det är rummen för gamla homo Grekland, Popeye, Opera, Svenska Akademin, Bellmans visor med mera med mera. Det är ganska mycket som dyker upp när man säger gustavianskt. 02:24 Ja, men när vi pratade inför det här och du sa så här, nu har jag hållit på med Gustav III här och jag har lagt upp det här på ett sätt, för jag gillar inte riktigt honom. 02:34 Nej, det gör jag inte. Men det är ändå en kung som folk har relationer till. Min är negativ och det utvecklar jag gärna. Svenskar som kan historia kan Gustav III också. Det är lite som Gustav Vasa och Gustav II Adolf, du kommer inte runt honom. 02:50 Ja, mitt i allt det gustavianska stod ju då alltså Gustav III, en kung som var otroligt duktig på att göra propaganda för sig själv så att många svenskar än idag ser tillbaka på hans tid som någon sorts ljus, luftig guldålder. 03:12 Nu tänker jag att han vill göra Sweden great again, men jag vet att du tänker på Tegnera. 03:17 Jag tänker på Tegner, det är klart att jag gör. Så här skrev Esaias Tegner om kung Gustav och hans dagar. 03:27 Där låg ett skimmer över Gustavs dagar. Fantastiskt, utländskt, flärtfullt om du vill. Men det var sol där i. Och hur du klagar, var stod vi om det ej varit till?» 03:43 Ja, visst, visst, visst. Täng ner i all ära. Det här skrev han mot slutet av sin karriär nu på 1830-talet. Men jag har svårt för Gustav III. Precis som jag har svårt för Donald Trump och Putin och andra krigsfigurer. Det är inte en av mina favoritkungar. Visst, han är intressant, dynamiskt, spännande. Det är lätt att göra spännande böcker om honom och så vidare. Men det här är en wannabe-tyran. Han gör statskupp, bromsar utvecklingen mot parlamentarism och demokrati, gör inskränkningar i tryckfriheten och framförallt kastar in Sverige i ett helt onödigt krig mot Ryssland som sluggar tusentals människoliv. 04:21 Till slut står folk inte ut med Karl utan skjuter igenom dem. 04:24 Och du kan ju ändå en hel del om Gustav III, det får man ju säga. Du har skrivit en bok om mordet på Gustav III. 04:30 Ja, om alla dessa människor som ville bli av med honom. Sen har vi ju en redaktör på vårt förlag, Historiska Media, som har skrivit en helt ny stor biografi om Gustav III. Hugo Nordland heter han, ska vi säga. Precis, den heter Överlevaren, den här boken. Gustav levde ändå i 40-50 år, vilket var ovanligt länge för man som så många hade svårt för. Han klarades ju mängder av kriser. 04:52 Och du läste den här boken alldeles nyligen. Nyligen, precis. Kan du rekommendera den, förstår du då? 04:55 Ja, framförallt första hälften, när Gustav var liten och inte hade börjat bli dum. 05:00 Det låter som att jag tycker väldigt illa om Gustav och det gör jag. Men jag kan rekommendera Hugos bok framförallt för att det ger en inblick i hur en kunglighet växer upp. Kronprins Gustav, det lärde jag mig jättemycket som jag inte hade susning om. Han älskade att rida ut när det regnade till exempel och folk tyckte att den var lite knasig på den punkten. 05:18 Ska vi säga vad boken heter igen? 05:19 Överlevaren. Överlevaren av Hugo Nordland. 05:30 Låt oss börja med statskuppen en råd tycker jag. Förstan försöker göra epik om statskuppen. 05:38 Ett år efter att fadern Adolf Fredrik hade dött genomförde Gustav III år 1772 en statskupp. 05:48 Som i ett slag raserade frihetstidens statsskick som vi har poddat om tidigare. Och återigen gav monarken ett stort inflytande över rikets styrelse. 05:59 Den regeringsform som antogs av ständerna den 21 augusti 1772 var inspirerad av läran om Montesquieu's maktdelningsprinciper. Men i 1772 års Sverige så... 06:16 Blandade man den här maktdelningsläran med Gustav III's personliga ambition att härska med så mycket makt som möjligt, för det var ju ändå han som hade gjort kuppen, och med gammal svensk lag och rättstradition som kungen älskade att åberopa och luta sig mot. Kungen fick alltså både den högsta verkställande och den högsta dömande makten, medan riksdagens ständer fick den lagstiftande makten. Både kung och ständer hade rätt att ställa allmänna lagförslag och stoppa varandras initiativ genom att bruka vetorätt. 06:50 Vad skatterna beträffade hade kungen rätt att använda de medel som gled in till staten men han fick inte hur som helst höja eller pålägga folket nya skatter utan att riksdagen godkände det. 07:05 Han har alltså en del inskränkningar i en potentiell diktatur. Detta stör dem naturligtvis men de kommer att åtgärda så småningom mer om detta. En viktig punkt på vilken Gustav III verkligen ville åstadkomma en förändring, det var maktdelningen inom utrikespolitiken. För ska man göra Sweden great again, då gäller det att verkligen utvidga riket och ta tillbaka provinser och sånt som ryssar och danskar och andra kan tänkas vilja lägga sig under. Och visserligen erkände man att kungen var herre över utrikespolitiken. 07:35 Han styr landet på den internationella politikens hav, men han fick inte börja krig på egen hand. Inte ens använder kanoner och skjuter på fienden som någon så speciell militär operation. 07:49 Inte ens en speciell militär operation. Så fort det gäller minsta lilla krigsliknande insatser måste riksdagen godkänna detta. Han får givetvis slå tillbaka om han blir angripen. Men Sverige får inte få krig om inte riksdagen säger ja. Det här kommer han att få problem med. Det här stör honom för han vill gärna kriga. 08:09 Så även om statskuppen 1772 ännu inte hade gjort Gustav III enväldig så innebar den nya regeringsformen en kraftig reducering av ståndsriksdagens betydelse under frihetstiden som ju nu verkligen las i graven. Så hade ju ständerna, framförallt adeln på Riddarhuset, styrt Sverige med kungen som en galjonsfigur. Han fanns där, men det var inte han som satte dagens agenda. 08:38 Efter 1772 hade de bara del i lagstiftningen. De kunde stoppa då ett eventuellt anfallskrig, blev inte av om de inte ville. De kontrollerade Riksbanken och de fick lov att godkänna skattemässiga förändringar. Det fanns gott om adelspolitiker som svor över den här utvecklingen och inget högre ville än att få tillbaka det inflytande de haft på 1750- och 1760-talen. 09:05 Nu kan alltså Gustav börja regera och förändra Sverige och det gjorde han. Så vad är då han för någon gestalt? Vi kan komma honom väldigt nära. Vi har mängder av ögonvittnen som vill berätta om honom. Dessutom vill han berätta själv. Lägger man ihop allt det här så får vi en besynnerlig person. Motsägelsefullt mysterium redan för sin samtid och en lika spännande gåta för eftervärlden. Han är kulturfursten som också vill vara en krigarkung. Tuffingen som är lite mjukis på en och samma gång. Det här var en paradox som man tyckte var lite konstig redan då. 09:38 Man visste aldrig vad man hade honom. 09:41 Och det kommer vi återkomma till, att man aldrig visste vad man hade honom och han var speciell. På en punkt har kungen och hans tid fått mycket gott rykte får vi väl ändå säga, även bland svenskar som är måttligt intresserade av epokens politiska historia och kanske även hos Deidick. När vi tänker på Gustav III så tänker vi ju också på hans stil, den gustavianska stilen. Den var en av många varianter på den spretiga nyklassicismen. Framför allt det som på franska kallas för Louis Caisse, alltså Ludvig XVI stil. 10:18 Kärnan i det här skönhetsidealet var en stor beundran för antiken. Allt det väldigt gamla. Modeväxlingarna var lite grann beroende på vilken del av den här eran som man för dagen var mest intresserad av- Var man gjorde utgrävningar och vad man hittade för fornlämningar i det gamla Grekland- eller Rom eller Egypten. Men det var den typen av tid som man tittade på. 10:50 Det fanns någon sorts genomgående trend att sträva efter klassisk enkelhet- med strama former och tjusiga dekorationer. Stolsbenen kunde på den här tiden anta formen av antika kolonner- Antika ornament, bland annat sådana man fann på väggarna i Pompeji, blev populära. 11:11 När man talar om den gustavionska stilen som är en speciell svensk stil, och det gör vi gärna. Vi lyfter gärna upp den som en av den svenska konstantverkets första guldåldrar. Och inte bara som en efterapning av vad fransmännen har gjort. Då är det för att Gustav III och hans kunstlingar inte alltid tog omvägen över Paris, vilket svenskar i regel gjorde, utan de inspirerades direkt av antikens Italien. De gör alltså resor till källområdet, Rom Pompeji med mera. ritar av, målar av förebilder, köper med sig både äkta antikvitteter och korkmodeller av att rika byggnader till Sverige. 11:46 De är ganska kul, de finns kvar och kan besökas på en del museer. Och där har fått till följd att byggnader som ritades av gustavionska arkitekter, alltså Carl Fredrik Adekrans, Erik Palmstedt, Olof Tempelman, Louis Marillier, bland de vissa egenheter som avviker från vad som är vanligt i det annars helt dominerade föregångslandet Frankrike. Så vi fick en liten egen gren på det här nyklassistiska trädet som vi kan vara stolt över. 12:12 Ja, och det här är ju fortfarande saker som är väldigt populära. Folk relaterar ju till och tycker att det här är så här vackra möbler ska se ut. Det bör framhållas att den stora uppskattningen av den här gustavianska stilen- den är ändå ett ganska sent fenomen. Att vi har fastnat vid detta idag betyder inte att det är ett intresse som har hängt i ända sedan det begav sig- På 1800-talet så lämnades den här stilen där hem till förmån för nya ideal, gärna med fokus på historiska tillbakablickar. 12:44 Vi har passerat ny gotik, ny renaissance och en hel del annat. Men under mellankrigstiden på 1920- och 1930-talen, då lyftes Gustaf III's design upp igen som en svensk paradstil. Något som kanske hängde ihop med genombrottet också för dåtidens funktionalistiska idéer. För här fanns det paralleller mellan det gustavianska konsthandverket och dess förhållandevis strama, enkla arkitektur- Och att det också var funktionella möbler. 13:20 Det går lätt att sitta på en gustaviansk stol. 13:23 Den är inte konstig på något vis. Jag satt mig i antikmagasinet och pratade gustaviansk stil en gång. Ja, det gjorde du. Ett väldigt trevligt program. Och då kom jag på att det här är egentligen funkismöbler fast gjorda 200 år för tidigt. Du kan sätta dem på varandra, lätt att transportera, lätt att montera ihop. Kamprad hade gillat då faktum att de gjorde en tidig Ikea-svit på 50-talet med gustavianska möbler också. 13:48 Nu ska vi inte överdriva det här. 13:51 Nej, det är klart att man ser skillnad på svensk funkis och svensk gustaviansk stil. De ser inte likadana ut. Men det finns någon sorts idé om att det ska vara praktiskt och enkelt men ändå vackert att titta på i båda de här. 14:10 Ja, helt rätt. Och en annan aspekt av Gustav III personligt och hans tid, som till och med jag brukar applådera, jag blir tillfrågad, det är hans febles för de sköna konsterna. För sköna konster, allt som har med opera och litteratur att göra, det kräver på den här tiden att någon drar igång det och finansierar. Det kräver stora mecenater. Och det har vi inte varit bra på i Sverige tidigare. Men i svensk kulturhistoria, var man än må säga om Gustav i övrigt, här är han en portalfigur. Det här är en teaterkung som älskade senaste det utländska. 14:42 Om han levt idag så hade vi sagt att han var en slösaktig avantgardist. en konstnärsskäl med för stora ambitioner för det lilla nationens bästa. Men det är ett faktum att Gustav III för Stadskassan nog så förödande aktivitet har gjort Sverige till ett rikare kulturland än det hade varit om man inte hade existerat. 15:01 Ja, ett typiskt exempel på det här är ju kungens stora intresse för opera. Musik Och där kan vi väl ändå känna att vi är lite besläktade med honom. 15:19 Ja, vi tycker ju om opera. Vår dotter sjunger opera. Vi gillar opera. Tack för det, Gustav. Ja, vi springer på opera hela tiden. Tänk om du bara hade gjort det så mycket bättre än det hade blivit. 15:27 Ja, förlåt. Men den här formen av musikdramatik, den utvecklades i Florens under decennierna kring år 1600. 15:38 Till Sverige kom operan kort tid senare, under drottning Kristinas regeringstid. Det rörde sig på den tiden bara om sporadiska framföranden. Framför allt när Vincenzo Abrichis heter han så. 15:52 Vincenzo Abrichis. Han har ett operasällskap. Det är en italienare som kom hit. Han bor ju inte här. 15:58 Han bor inte här. Han kom hit ibland. Han gästar landet åren 1652-54. 16:05 På det här sättet att det kom sporadiska operasällskap hit så var det under en lång tid. Dessutom så dröjde det innan Sverige hade scener som fungerade för operaföreställningar. De som byggdes de kom dock att bli bestående kulturarv som till exempel Drottning Holmsteatern. Den skapades på initiativ av Drottning Glovisa Ulrika 1754. 16:30 1762 brann den, men sen återuppbyggde man den igen och idag uppfattas den som en av världens bäst bevarade 1700-talsteatrar. Fortfarande med maskineri som fungerar för dekorväxlingar och Rörliga vågor och vindljud och falluckor och grejer. Det är väldigt spännande. 16:52 Ja, och den används fortfarande. Den används fortfarande. Jag har stått på scenen där och haft de föreläser vid något tillfälle och det är mäktigt. 17:01 Den mest entusiastiska introduktören av OPA i Sverige, det är inte Lovisa Ulrika som låter bygga där utan det är Gustav III, hennes son. 17:11 Och han utnyttjar ju mammas teater flitigt. Sen använder han bollhuset vid Slottsbacken som operahus. Men det jag tycker är mest fascinerande är vilka operor han plockar in. För det här att kalla honom konstnärlig... Vi vet det alltså. Ja, det vet vi. Konstnärlig avantgardist. Han tar alltså det senaste och det bästa han kan hitta. Han tar inte gammal skråpmat från 1600-talet utan det är Francesco Antonio Uttini, Johan Gottlieb Naumann och framförallt den stora mästaren på den här tiden, Christoph Willibald Gluck. Hans mästerverk och feos och frutike sätts upp i bollhuset 1773. 17:46 Då ska man betänka att den hade premiär i Wien 1762 och i Paris 1774. Han är alltså väldigt nära på där. Han är före Frankrike när det gäller att introducera det allra senaste. I 17-talsperspektiv är han alltså i frontlinjen. Sverige hamnar i ledningen för opera i Europa– 18:08 Men du säger att han sätter upp jäser i ett bollhus. Byggde han ingenting mer centralt i Stockholm? 18:14 Han ville sätta igång direkt och då får man ta den, vad vi skulle kalla tändishall som fanns bredvid slottet. Och naturligtvis, han tänker precis som du att det här är lite ovärdigt. Vi kan bättre, då får man bygga en opera. Och det gör han också ett decennium senare. 18:29 Det står klart för hans stora, väldiga operaidéer. 1780-talet, då byggde han ett operahus. Mitt i Stockholm ligger vid det som idag kallas Gustav Adolfs torg. Det här rivs på 90-talet och ersätts av dagens kungliga opera som ligger på exakt samma ställe. Den som vill se hur Gustav III operus såg ut kan gå till operan i Stockholm, titta på den, vända sig om och titta på utrikesdepartementet som ligger på andra sidan torget. För det byggdes vid samma tid och såg exakt likadant ut vad gäller fasaden. 19:03 Alltså Arfrustens palats som det kallas. 19:13 Det är väldigt lätt att imponeras av Gustav III så länge vi tittar på hans kulturpolitik och vittreintressen. Men om vi sen studerar hans person som sådan, ja då hoppar sig alla de här frågetecknen. För det är just en teatermänniska vi ser ut i minsta lilla fingerspets. Och det har sagts om Gustav. Att hans passion för teater och opera var så stor att skådespeleriet gled ihop med regerandet, hela hans kungagärning. Livet var en enda stor roll. 19:43 Det finns en biografi om Gustav III av Erik Lönnroth som just heter Den stora rollen, att han spelar så teater konstant, även han är politiker. Den här glättiga ytan som han anlägger, den är så glättig att den är omöjlig att tro på. Folk vet inte om man egentligen är ute och spelar teater eller om man verkligen menar allvar med det där kriget ni går och pratar om. Kungen visar dessutom ideligen att nej, det menar jag inte. Han blir alltså någon sorts medvetet kalkylerad falskheten inkarnerad och det tycks vara så han vill vara. 20:15 Ett av de mest träffande skriftliga porträtterna av Gustav III gjordes av hans svägerska, härtig Karls hustru Hedvig Elisabeth Charlotta. Hon skrev en omfattande dagbok och det är en av våra huvudkällor till livet vid det gustavianska hovet. Och i februari månad 1779 så beskriver hon kungen på det här sättet. 20:44 Denne första är långt ifrån en vacker man. 20:48 Hans ansikte med en på ena sidan inkläppt panna är missbildat, liksom även hans gestalt. 20:57 Han har rätt vackra ögon och en genomträngande blick som lätt kan bringa en försagd människa att förlora fattningen. 21:05 Mun och näsa är varken vackra eller fula. Han är av medellängd och har små fötter, men inte vackra ben. 21:14 Han har ett fel som skulle skämma även det ståtligaste utseende. Han är ytterligt osnygg vilket gör att hans tänder är orena och fula och hans andedräkt dålig. Han älskar alla slags prydnader, i synnerhet juveler. Denna hans svaghet har nog bidragit till att han infört den nya klädedräkten som medger användande av åtskilliga prydnader och spetsar på ett omväxlande sätt. 21:45 Och dessutom har den vida kappanden för tjänsten att helt och hållet dölja hans missbildade figur– Han klär sig ytterst slarvigt och det kan hända att hans knäbyxor sitter så illa att det nakna knät sticker fram. Han avskyr allt som är åtsittande och därför liksom hänger kläderna på hans kropp. 22:09 Det här är ju utseendefixering. Det är väldigt utseendefixering. Hon skriver ju annat om honom också. Hon är inte snäll men säkert korrekt. 22:17 Hon noterar faktiskt att Gustav III är artig och vänlig, i synnerhet mot damer. Men han har en tendens att bli högdragen och ceremoniös. 22:29 Alltså att han förställer sig och har later om man säger så. Kungen brukar förställa sig och dölja sina egentliga avsikter, menar hon. Vilket, konstaterar härtiginnan, går tvärt emot svenskarnas allmänna rättframhet. 22:45 Det här var hon inte den enda som tyckte. Sådana här iakttagelser dyker upp nu. Nu är hon exceptionell. Jag vill slå ett slag för Hedvig Elisabeth Charlotte. Det är alltså jättemånga band med dagböcker skrivda på franska som handlar om alpna, himmel och jord vid svenska hovet. Det är sådana här guldgruvor för att få reda på alla möjliga detaljer. Men vi har flera iakttagare. Gustav III gjorde folk konfunderade och då skrev man av sig detta. Kanslipresidenten Ulrik Schäffer beskrev en månad senare. Efter att, här tillgrindad skrivit här, beskrev han kungen som en motsägelsefull person, begåvad och arbetsam, men samtidigt nyckfull, nöjeslysten och biven på lyxigt slöseri. 23:26 Och Schäffer gör också en poäng av att kungen förställer sig hela tiden alldeles för mycket. Med följd, tragiskt nog, att alla goda avsikter och upplysta reformer till trots så är han dömd att bli impopulär. 23:41 Nej, det gick ju tvärt emot svenskarnas allmänna rättframhet. Exakt. Eller hur? 23:46 Det var något uteländskt och flärdfullt över honom. 23:48 Ja, helt klart. Jag stegnerade rätt. 23:52 Ett av de rykten om Gustav III person som både samtid och eftervärld har njutit av att sprida. Detta enligt, kan man väl då säga, den obönhörliga logik som i alla tider har gött skvallerpressens redaktioner. Det är att han inte var far till sin son, kronprinsen, och till den blivande Gustav IV Adolf. 24:16 Men just det här ryktet, det kan faktiskt avvisas med bestämdhet. Det här är illvilligt förtal. 24:23 Hon sprids mycket av hans mamma faktiskt. För de tyckte inte om varandra. Hon bidrar medvetet till att sprita. 24:29 Det är tråkigt när ens mamma inte tycker om en. 24:32 Men avlandet av Gustav IV Adolf är faktiskt påfallande väl dokumenterat och det finns ytterst lite utrymme för tvivel om faderskapet. Skälet till att vi vet så mycket är att relationen mellan Gustav III och hans drottning, den danska prinsessan Sofia Magdalena, var minst sagt ansträngd. De tyckte inte om varandra. Det här äktenskapet var en utpräglad politisk grej Och de undvek varandra så mycket de kunde. 25:05 Missförstånden, kylan och den ömsesidiga distansen gjorde förstås att det sexuella samlivet var hopplöst. De fick liksom inte till det för de gjorde hellre annat istället. Från och med 1775 så började det här uppfattas som ett stort problem- För det blev inga barn. Har man inte sex med varandra så blir det inga barn. Och blir det inga barn i kungahuset, ja då får man stora problem. Man behöver ha en arvinge. Och då måste man rycka in och göra någonting åt det här. 25:37 Vad gör man? Det här med, vi har ju betonat det här, blir det inga barn, blir det ingen arvinge. Nej, dynastin kan få problem då. Utländska makter kan intrigera, i varje fall blir det krig. Så det här är nu högsta statsprioritet att få fram en unge. Och det är många inblandade. Det är Greve, Claes Julius Ekeblad, friherre Gustav Johan Erendsvärd, hovdamerna Maria och Rora Uggla, Anna-Sofia Ramström med flera med flera. Så hela hovet engagerar sig för att få till att kungen och drottningen ska ligga med varandra och det ska hända något. Kungen försöker dessutom preparera sig genom att åka på brunn, dricka brunn, spa skulle vi säga idag, åka till Loka, genomgå en kur för att främja fertiliteten och bli lite pilskare. 26:17 Men den som verkligen kallas in mästaren på det här med samlagsteknik det är hovstadmästare Adolf Fredrik Munch. Han har gjort hovdamerna sina kuror. Damerna kan säga att Adolf Fredrik Munch honom ska vi ha. Han anlitar som instruktör i hur man gör barn. Munk har själv berättat om det här. Han har redogjort för hur han medverkar i sängkammaren. De här oefana kungligheterna som inte vet någonting om att vara vuxen. Hur ska det gå? Och det här är alltså ett utdraget, mycket snuskigt, väldokumenterat barnallstringsprojekt. 26:54 Inleds den 28 juli 1775 när man bestämt på Ekol Sund. Leder, gud vet hur, till en graviditet. Så slutar det missfall och så får man börja om igen och så vidare. Och det håller på i tre år. Sen, äntligen november 1778, föds den blivande Gustav IV Adolf och genast börjar ryktet gå att det var Munk som var pappad till barnet. 27:14 Ja, tvöga förvånande så pekas förstås hovstallmästare Munk ut som drottningens älskare. För han hade ju varit med och talat om hur man ska bete sig. 27:25 Och, ja, varit i närheten när allting hände. 27:33 Det spreds lika illasinnat som ogrundat skvaller om att Munk var far till kronprinsen alltså. Detta togs i uttryck i en känd nidbild av Gustav III. Det är en penteckning av konstnären och amiralen Carl August Ehrensvärd och den här har säkert många sett och har man inte sett den så är den en googling bort. På den här bilden så ser man hur drottningen ligger på rygg med kjolarna uppdragna och hon liksom belottar sig för kungen som står mellan hennes knän och ser ytterst handfallen ut. 28:13 Men bakom kungen... Liksom hållande i kungen nästan så står då munk och hans penis den har antagit imponerande proportioner. Den liksom går rätt förbi kungen och riktar sig in rakt mot målet så att säga. 28:33 Och han är redo att rycka in till kungliga. 28:37 Ja, undsättning. 28:38 Men det här är alltså skitsnack. Vi vet att det här är... Gustav IV Olof är sånt i Gustav III. På grund av den här mängden av material så är det nog det mest välbevisade faderskapet i svensk kunglig historia. 28:52 Nåväl... 28:54 Låt oss gå vidare. När Gustav III sätts in i ett allmänneuropeiskt sammanhang, när man ska sätta en etikett på honom, då hamnar han i samma fack som sin morbror, Fredrik den stora av Preussen, eller Katarina den stora av Ryssland som var hans kusin, alla är ju släkt redan på den tiden, eller Josef den andra av Österrike. Han är en upplytespot. Och de har vi pratat om innan. De här upplysta despoterna vill modernisera sina stater över folkets huvuden i upplysningens anda. Inte bara gynna kultur och vetenskap utan till exempel förbjuda tortyr, minska antalet dödstraff, ta bort alla grymma straff, avskaffa livegenskapen om du har någon sån, vilket Sverige inte hade. 29:34 Men de är inte billiga att kompromissa med den egna maktpositionen. Det är lika viktigt att vara despot som att vara upplyst. De använder enväldet för att trumfa igenom reformer. Om detta möter motstånd från till exempel svenska riksdagen, då försöker de bli ännu mäktigare på riksdagsmänners bekostnad. De här upplystade spåterna, de ena vanligtvis att undersåtarna är för dumma för att veta sig till det bästa, enväldet är nödvändigt för att samhället ska kunna förbättras. Detta är väldigt mycket Gustav III. 30:06 Detta är väldigt mycket Gustav III. Ett typiskt uttryck för Gustavs despotism, det är hans tryckfrihetspolitik. Som upplyst hade kungen ingenting emot att folk publicerade sig, tvärtom. Men som despot ville han inte att de publicerade vad som helst. 1766 års radikala tryckfrihetsförordning som genomdrivits på initiativ av den synnerligen upplyste österbottniske riksdagsmannen Anders Hydenius. 30:40 Den blev inte gammal. Nu var man tvungen att reformera den lite grann, tyckte kungen. I praktiken gick den i graven redan när Gustav III genomförde sin statskupp 1772 och två år senare ersättes den av en ny tryckfrihetsförordning. Enligt 1774 års lag var det även fortsättningsvis tillåtet att publicera kritik mot svenska ämbetsmän– Men i övrigt var nyordningen ett stort steg bakåt. Framförallt riktade sig den nya lagen mot regimkritiker som angrep Gustav III nya författning. 31:16 Den som gjorde sig skyldig till sådana övergrepp riskerade åtal för högmålsbrott, det vill säga högföräderi och majestätsbrott. Dessutom behöll man censur i religiösa frågor. Så det här var ett steg bakåt. 31:31 Ja, det är Gud, konungen och fosterlandet som gäller. Framförallt konungen om man snackar med Gustav III. Ingen utom Gustav III har närmaste tådde och fröjdat sig över nästa stora beslut som kommer. För nu ska han vara ännu mer upplytespotisk och dra in pengar. Han behöver stärkta statsfinanser och då ser han vad svenska folket gör på sin fritid. De superar. Vi har mängder av brännvis drickare i vårt land. Det kan vi tjäna pengar på. 1775, alltså året efter den här inskränkningen i tryckfriheten, då inrättar han kronobrännerier. 32:05 Idén är ju då inte att man ska öka nykterheten utan tvärtom. Svenskarna får fortsätta sypa mycket som helst men de ska dricka statlig sprit. Och... Genom att man får monopol på att skapa bränning. Man bygger jättestora brännerier, det är alltså mastodonthus. Så är meningen att alla pengarna därmed ska glida rakt in till statskassan. Så supandet ska ge goda tider för ekonomin. 32:28 Det här är alltså 1700-talets version på Systembolaget? 32:31 Ja, fast med mycket ututriktad reklam mot ett svenskt folk som mer än något annat vill bränna bränning själva. 32:38 Under frihetstiden så hade man laborerat med skatt på hembränning för eget bruk. Det som kallas för husbehovsbränning. Men från och med 1772 var den här näringen förbjuden. Dessutom förbjöds import av utländskt brännvin. Och när kronobrännerierna inrättades då var svenskarna alltså i teorin hänvisade till de varor som producerades i de här kungliga anläggningarna. Det var ungefär 50 anläggningar i Sverige. 33:07 Ingen trodde på allvar att folket skulle gå med på det här systemet utan knot och fusk. Så Gustav III var tvungen att införa ett kontrollsystem. Kungens män gjorde visitationer på gårdarna och beslag tog brännvinsutrustning. Men det räckte inte. Det enda kungen lyckades åstadkomma var upprördhet, ilska och en allmän ökning av spritproduktionen. Den illegala hembränningen fortsatte och i kronobränneriernas magasin hopade sig det osålda statliga brännvinet. 33:45 Hela projektet gick med förlust och kungen var tvungen att lägga ner allt det här 1787- Flertalet kronobrännerier stängdes och husbehovsbränningen blev återigen tillåten mot att man åtminstone erlade en liten arendeavgift som fastställdes i proportion till hur stor ens gård var. 34:08 Ja, det här experimentet med kronobrännerier var helt i den upplytade despotismens anda och det misslyckades av samma skäl som många liknande icke-folkliga projekt gick på grund utomlands. Stata var inte starkt nog. Han hade behövt en armé av hemliga poliser som hade gått runt och kollat destillatorier i svenska hem och det hade han inte. Då hade Gustav större framgång när han började luckra upp den stenhårda lutherska regimen som hade kännetecknat Sverige ända sedan tidigt 1600-tal. 1781 gav han icke-lutheraner rätt till fri religionsutövning under förutsättning att de inte sökte få svenskarna att byta religion. 34:47 Du får alltså själv ha något annat, men du får inte lov att missionera, om du skulle vara katolik till exempel. De som främst tjänar på det här är judarna som nu för första gången på allvar kan immigrera till Sverige. 1782 för de slår sig ner till Stockholm, Göteborg och Norrköping. Det här ska vi ha en speciell avsnitt om senare, Svenska judendomen, för den är spännande och intressant. Ja, det kommer vi ha. 35:10 Fortsätter ni att hänga kvar här så kommer vi att podda om den svenska judendomen längre fram. 35:17 Gustav III gick också till upplyst attack mot de kristna helgdagarna. Och här kan jag känna att, jag håller med dig Dick, vilken dålig kung. Ja, här är han rent vansinnigt kock. Hör nu här. År 1772 reducerade han antalet helgdagar kraftigt och avskaffade bland annat tredje och fjärde dag jul. Tänk om vi hade haft tredje och fjärde dagar kvar. 35:46 Nu håller man på att ta bort annan dag. Annan dag pingst försvann för ett tag. 35:50 Jag tycker det är gräsligt. 35:51 Våra politiker går fortfarande i Gustav III. 35:54 Jag vill ha tillbaka fjärdedagarna. Finns det något riktigt konservativt parti som är beredd att införa dem så kan jag känna att ni har min röst. 36:02 Det var bättre på frihetstiden. 36:04 Det var bättre på frihetstiden. Kungens bevekelsegrund, det var omsorg om näringslivet förstås. Han var av den bestämda åsikten att svenska folket, de arbetade alldeles för lite. Så att antalet lediga dagar måste minska. Men jag vill definitivt här och nu komma ut som... Tredje och fjärde dagsanhängare. Ja, det vill jag ha. Jag vill ha tillbaka det. Dumt av dig, Gustav. 36:36 Han ger sig också in i straffrätten. Här är han influerad av senaste skriket inom filosofin, alltså Montesquieu, Voltaire och framför allt italienaren Tessare de Beccaria som pläderar för avskaffande av dödsstraffet. Att hävda det är jätteradikalt. Vid den här tidpunkten halsuger man folk för allt. Men 1778 låter han dessutom kunna göra ett cirkulär till Sveriges hov- och överrätter som brukar kallas Barnamodsplakatet. 37:03 Det var en del av ett större reformförsök som bland annat syftade i att minska antalet dödsstraff. Just i fallet med dödsstraff för barnamord misslyckas kunden motståndet från riksdagen alldeles för hårt. Plakatet innehåller dock ett flertal bestämmelser för att reducera risken för att man dödar små barn. De lyckas kunde ha den tredje trumfen igenom. Det här är en intressant historia för det här blev inte riktigt de effekter som man hade trott. Så det tycker jag att vi gör en liten utvikning om. 37:35 Detta hände också, och det här kan man tycka det låter som en bra idé, att de stränga påföljerna förutom äktenskapligt sex mildrades. Från och med nu så tilläts alltså ogifta mödrar vara anonyma vid födseln. Alltså inte deras egen födelse men när deras barn föddes. Barnmorskorna förbjöds att fråga om vem som var pappa till barnet. 1778 års kungliga initiativ blev därmed signalen till en kursändring i synen på sexualitet i Sverige. 38:06 Tidigare hade staten sett det som sin uppgift att spåra upp och bestraffa utomäktenskapliga förbindelser. Men efter 1778 så överfördes sexualiteten successivt till en privat svär. Det här är liksom din egen grej, inte statens grej. 38:22 Det här låter ju bra, men det fick konsekvenser. 38:26 Nu är det 1700-tal så allt som är bra är inte så bra kanske. Reformen blev mycket riktigt problematisk för följden av den här lagändringen motsvarade inte alls målsättningen. I och med att sexet avkriminaliserades så behövde männen inte längre ta ansvar som de hade varit tvungna förut. Före 1778 då hade fäderna till utomäktenskapliga barn liksom tvingats sträda fram för att ge modern ekonomiskt stöd. 38:57 Efter 1778 så stod i praktiken fäderna fritt att helt strunta i mödrarnas behov. Betydligt fler kvinnor drabbades därför av fattigdom och vanära. Ojämlikheterna mellan könen ökade och för barnen blev effekterna ofta katastrofala. För det första så gick de miste om de här fäderna som man aldrig fick namnen på förstås för de uppgavs ju inte och kunde därmed slinka ur systemet. Men för det andra så valde väldigt många ensamma kvinnor att lämna barnen vidare till barnhus där många dog. 39:32 För det var väldigt dåliga levnadsomständigheter. 39:35 Det var alltså ett väldigt dåligt genomtänkt förslag. Indirekt fler barnamord, låt vara på det indirekta viset. 39:42 Men tanken var god. 39:44 Ja, andra tankar han hade var inte ens goda initialstadiet. Och nu kommer vi in på en av mina käpphästar. Jag har ju skrivit mycket om slaveri. Han är motsägelsefull. Och han är aldrig mer motsägelsefull än han ger sig in i kolonial- och slaveripolitik. På Gustavs eget bevåg köper Sverige en ö i Västindien 1784. Sankt Barthelmi. Det är vår första och sista koloni i Västindien. 40:09 säljeön till kungen och det var en god affär för fransmännen för det var inte mycket att ha, tyckte de. Det var det inte heller på den tiden. Det fanns knappt 740 invånare på den här lilla ön. När skeppet Enighet anlände till Saint-Petelemy 1785 då är det 458 vita kolonister 281 slavar och det räcker inte för att bygga en ny huvudstad så man får se till att massimportera folk och ta nya tag Gustav döper naturligtvis huvudstaden efter sig själv till Gustavia och så tvingar han guvernören och de bosatta fransmännen att ställa sina slavar till hans förfogande och sen är man i business En ganska ful business. 40:48 Ja, Gustav III och hans kompanjoner, de stiftade ett aktiebolag och de insåg ganska snart att den här ön, den kan inte ge någonting jordbruksmässigt så att den måste bli en handelsbas. Och där kunde man då importera slavar och sälja dem vidare till andra länders kolonier. Den här affärsidén var ju inte särskilt uppskattad av abolitionisterna som hade verkligen vuxit till sig vid den här tiden. Det fanns allt starkare slaverimotståndare i länder som Storbritannien. 41:20 Men det hade ingen betydelse för Gustav för han ville tjäna pengar. Så det svenska maktövertagandet ledde följaktligen till en kraftig folkökning på den här lilla ön. Såväl vit befolkning, fri, mörkhyad befolkning men också framför allt en stor andel ofri befolkning. Efter några decenniers expansion hade Saint-Berté Lémy år 1812 sammanlagt 5482 invånare och nästan hälften av dem var slavar. 41:53 Ja, det här svenska slavsamhället var ju inte stort. Det är ett miniatyrsamhälle för ön är inte stort. Det kan bli så väst många fler. Men man ser till att inrama det med regler och förordning efter möten från grannkolonierna. Och det är ingen rolig läsning. Tittar man på polis- och ordningsstadgan av den 30 juni 1787 så finner man pissgrapp, bärande av halsjärn, brännmärkning, avrättning för minsta förseelser. 42:19 Till exempel en enskild slavägare på den svenska koloniön. Han fick utdela 29 piskrar på egen hand. 42:27 Om slaven gjort sig skyldig till grövre brott eller om man skulle toteras, då sänder man delikventer till en bödel för att ändra målet. När vi läser den här stadgan, då är det svårt att se hur Gustav III afroamerikanska undersåtar, oavsett om de var fria eller ofria, kunde undvika att vara kriminella. Det är nästan så att allting är förbjudet. Det enda vapen en mörkhyad får bära på offentlig plats är en fickkniv. Om han eller hon bryter mot regeln, då sätts de i halshjärn under fyra timmar. Upprepade förseelser, det blir pissgrapp för slaven, böter för slavägaren för att han inte hållit slaven under uppsikt. 43:05 Efter klockan nio på kvällen totalförbud för slavar att vistas utomhus. Dessutom får slavarna nästan aldrig vistas i grupp. Om fria mörkhyade önskar samlas för bröllop, fest eller dans måste man ansöka om tillstånd. Den som bryter mot mötesförbodet riskerar att bli piskad eller brännmärkt. Grova förbrytelser, alltså upprepade dans till exempel, avrättning. 43:28 Även om man rymmer från sin ägare och grips, döden självklart. En slav som gömmer förrymda slavar, pisskrapp och fängelse och så vidare. Det är väldigt svårt att göra någonting utan att vara utsatt för halshjärn och pisskrapp i något tillfälle. 43:43 Det låter inte så upplyst om du frågar mig. Inte det minsta. 43:47 När Gustav III avskaffade det frihetstida stadsskicket år 1772 då var han faktiskt en påfallande uppskattad kung men under åren som kom så dalade populariteten hela tiden. Under andra hälften av 1770-talet så var det lätt att hitta svenskar som blivit påkomna med att smäda kungen offentligt. Något som i teorin kunde leda till dödsstraff men som i praktiken slutade med benådning eftersom Gustav III gärna gav nåd eftersom han ville framstå som ändå den här upplysta, välvilliga monarken. 44:22 Han gav liksom nåd även till folk som han egentligen kanske inte tyckte förtjänade det. 44:28 För övrigt kom de flesta kungakritikerna dessutom undan utan att bli upptäckta någon gång. 44:34 De gjorde väl saker på natten då? 44:36 De gjorde saker på natten förstås. Det var inte ovanligt att man nattetid satte upp handskrivna smädeskrifter på husväggar i Stockholm. Men de här togs nästan aldrig på bargärning. Trots att polisen ålades att patrullera extra mycket och plocka ner skrifterna så fort de kom upp. 44:52 Jag skulle vilja se hur många sådana här kungen är idiot-skrifter som de plockade ner. Men det vittnar ju att han inte var populär i alla fall. Verkligt allvarlig och särskilt mycket smädeskrifter började cirkulera någon gång i mitten av 1780-talet. Då var det en allvarlig situation. Gustav har då gjort långa och kostsamma resor runt omkring i Europa. Framförallt till Italien. Samtidigt som svenska folket svälter för det har varit missväxt. Inte ens prästerskapet är nöjda och de har dessutom ett särskilt skäl av att vara sura för det är korruption. 45:24 Enorm korruption inom svenska kyrkoledningen till exempel vid tjänstedillsättningar. Gustav III har alltså hela Sverige emot sig på riksdagen 1786. Man samlas i början av maj och alla fyra stånden är ilskna av olika skäl men ändå ingen gillar kungen. Prästerskapet tycker inte om honom, borgarna rasande, bönder vill ha förändring i konkreta sakfrågor, adelsmännen tycker att kungen regerar för egenmäktigt och så vidare. De är tillbaka till frihetstiden. 45:53 Ja, och Gustav III sätt att hantera det här problemet, det gick på tvärs mot hans egna grundläggande intentioner. Egentligen var han en stor vän av den svenska aristokratin, som han betraktade som regimens naturliga stöttepelare. Men 1786 så svek han högaden för att få dem ofrälsesstöd. Bönderna fick som de ville i brännvindsfrågan, prästerna fick gehör för sin kritik av hur deras tjänster i praktiken var till salu och även borgarna kunde känna sig nöjda. 46:25 Adelsmännen, de fick ingenting och det retade de stoligen. Hedan efter så stod de ensamma som opposition mot en kung som trodde att han hade ridit ut stormen. 46:39 Det hade han kanske just då, men Gustav III, som den make Sweden great again, kung han faktiskt var, gav sig direkt efteråt in i ett nytt farligt vågspel. Han vill bli den här krigarkungen. Intressant nog, det spelar ingen större roll för Gustav vem han krigar mot- Kriget är det väsentliga. Han måste ändå vara lite Gustav II Adolf. Han måste gå ut och kriga i Erovalandområden. Först tänker han på att vi gör som vi brukar göra. Vi krigar mot danskarna. Då är han alltså gift med en dansk prinsessa. 47:11 Det är alltså fruns familj han tänker att de ska vi kriga mot. Inte mot kusinen Katarina av Ryssland. För henne ser han som en kompis. Hon har också en upplyst i spår. De brevväxlar och de har träffats. Dessutom är det farligt att kriga mot Ryssland, för Ryssland är väldigt stort. Senaste gången har Sverige gått på stor stryk och förlorat landområden. Men så svänger plötsligt de militärpolitiska konjunkturerna. Sensommaren 1787 utbrytade krig mellan Ryssland och Osmaniska riket. 47:44 Och då börjar Katarina II dirigera ner alla sina armer– –för att slåss någonstans i Ukraina istället, väldigt långt från Östersjön. Och då blir Gustav III sugen på att glömma projekt– –nu tar vi Danmark och istället tänka nu tar vi tillbaka Baltikum. Let's go east. För nu verkar det ju det som var en fullt realistisk lösning. Inga ryska armer är på plats, då går vi österut. Då kan man vinna krigisk ära och folkets kärlek. 48:13 Tyvärr var det ju faktiskt så att det var formellt förbjudet för Gustav III att förklara krig. Han kunde försvara landet om det blev attackerat men han fick ju inte på egen hand inleda en väpnad konflikt mot en annan nation. Sådana beslut måste först godkännas i riksdagen. Och riksdagen, tänkte Gustav, skulle antagligen säga nej. Dessutom skulle en riksdagsdepart eftertivt undanröja varje möjlighet till överraskning. Fienden skulle inte kunna tas på sängen om det blev känt att man i Sverige började prata om att föra det här kriget. 48:47 Alltså gällde det att få det att se ut som om ryssarna var angripare. Hur gör man då det? Jo, om folk gick på den här bluffen så skulle det ju vara fritt fram sen– Så Gustav III, han instruerar svenska soldater att klä ut sig till ryssar. Teater! Teater, ja! Jajamensan, hippie! I juni 1788 fick de klä ut sig. De fick gå över gränsen till Ryssland. Och därefter så började de avlåsa lösa skott mot svenska gränsvakter. 49:20 Och sen var det ju fritt fram. Kriget kunde börja. Den andra juli invaderade svenska trupper, det ryska. 49:28 Finland. Det här är ingen bra idé. Inse nu ni som lyssnar varför jag inte gillar Gustav III. Så här gör man inte. Det blir inte heller någon framgång. Ryssarna försvarade sig väl. De har alltid fler än svenskan i varenda krig och det båda har fattat. Dessutom lider svenska armén brist på ammunition och poviant- och inom adeln är halmen stor. De har nu inte fått igenom någonting på riksdagen. Nu ska de dessutom utgå i spetsen för ett krig- där de själva kommer att stupa först för de officerare- och de tycker inte om det här, det är olagligt. 49:59 De fattar ju att det är kungen som har klätt ut soldaterna. Det är ingen god stämning i svenska armén alls. Många officerare begär avsked. Andra går ett steg längre och organiserar sig- Under former som både då och nu betraktas som hög förräderi. I augusti så gör högt uppsatta officerare revolt, bildar Angela-förbundet och vänder sig helt emot krigsförklaringen och börjar på egen hand inleda fredsförhandlingar med Katarina II av Ryssland. Lyckligtvis för Gustav III så är hon ungefär som han. 50:30 Det är upplysta despoter. Hon tycker inte om att adelsmen agerar självsvåldigt. Hon vill inte förhandla. 50:36 Men sen ökar pressen ytterligare, för Gustav får nu krig med det där land som han hade tänkt kriga mot först. 50:41 Danmark. 50:42 Frunseland, Danmark, har nämligen en alliansöverenskommelse med Ryssland. Och även om danskarna väl egentligen inte vill invadera Sverige så där man har annat före sig så, nu kommer krigsförklaringen. Så nu var han i krig med både Danmark och Ryssland för att han schabblade bort det här. 51:05 Märkligt nog kan man tycka så stärkte faktiskt Gustav III av den här adelsrevolten och den danska krigsförklaringen. Tack vare Angela förbundet och kriget mot Danmark så kunde Gustav III på hösten 1788 framställa sig som folkets kung och nationens försvarare mot både inre och yttre hot. Dessutom var Danmark en mycket lättare nöt att knäcka än Ryssland eftersom danskarna som motvilligt hade tvingats in i den här konflikten av Katarina inte ville satsa särskilt mycket resurser på kriget så fördes det lite grann med... 51:42 Med vänsterhanden kanske. Ett mindre norskt fälttåg mot Jämtland avbröt så fort norrmännen insåg att jämtarna var beredda att försvara sig. Den viktigaste krigsscenen blev istället Bohuslän där danskarna anföll i september 1788 med mellan 8 000 och 10 000 man. 52:02 Men inom loppet av några dagar så intog de Uddevalla, Vänersborg och Åmol. Men när de marscherade mot Göteborg då steg Storbritannien och Preussen in på Sveriges sida som lever i vapenstillestånd och den 12 november tågade danskarna tillbaka till Norge. Formellt avslutades kriget sedan utan landavträdelser i juli 1789 så det blev kort tidigt. 52:27 Och inte så blodigt och farligt. 52:29 Och det här är alltså tur i oturen för Gustav III. Här har han en fiende som egentligen inte vill slåss men som man kan framställa som ett stått hot. Och då kan han göra vad en innest inne har velat ända sedan han blev kung. 52:42 Bli enväldig monark på riktigt för nu är landet under hot. Han är den enda som kan rädda det och dessutom adeln har visat att de är förrädare. Så han kan nu sammankalla en riksdag i början av 1789 mitt under brinnande krig och rida på framgångarna mot danskarna och på vreden över att medlemmar av adelsoppositionen har avslöjats som landsförrädare och ryssvänner. Det är ett gudasänt tillfälle att upprätta en egen diktatur och helt skära bort Adels inflytande. 53:14 För säkerhets skull så låter kungen arrestera och spärra in de ledande oppositionsmännen så att de inte kan prata på riksdagen och då blir Adeln ännu argare och ännu mer kungakritisk. De ofrälsestånden, alltså präster och framförallt bönder och borgare, inser att nu har man ett guldläge. För de tycker ju inte om adeln heller. Guldläge för att få igenom ännu av sina gamla krav. Och då vidtar förhandlingar som leder fram till att Sverige blir ett envälde. 53:45 21 februari 1789 får han igenom ett tillägg till regeringsformen som brukar kallas Förenings- och säkerhetsakten. 53:54 Det här är viktiga beslut. I korthet kan man sammanfatta det som följer. Kungen får rätt att besluta om krig och fred. I fortsättningen behöver han inte klä ut soldater till ryssar. Han kan attackera själv. Han kan själv sluta alliansen med främmade makt utan att fråga riksdagen om lov. Man inrättar två nya myndigheter, Högsta domstolen och Riksgäldskontoret. Den senare behövs för att Sverige håller på att bli ut skuldsatt och någon måste ta hand om statsskulden. Och i Högsta domstolen så ska hälften av ledamöterna vara ofrälse, alltså inte adelsmän. 54:27 Och det är en kraftfull social reform. De är ofrälse för också nya rättigheter. De får köpa kron och jord om de är bönder. De får rätt att jaga på egen mark och så vidare. Och ganska många ämbeten. som tidigare bara adelsmenare kunnat få, får ofrädelse nu också. 54:45 Kungen har också själv rätt att avgöra antalet rådshärrar i riksrådet, alltså Sveriges regering. Och då sätter han antalet till noll, vilket innebär att riksrådet avskaffas. Och det har vi haft med oss sedan 1200-1300-talet, så nu är det väck. När det gäller lag och skatter berövas riksdagen rätt att lägga fram lagförslag men man får godkänna skattebeslut. Så det här är kraftfull marsch mot diktatur. 55:12 Det här är ju väldig omsvängning. 55:15 För den svenska adeln så var förenings- och säkerhetsakten ett... 55:21 Det var en kränkning av en art som man aldrig hade kunnat föreställa sig. Bortsett från det fåtal adliga gunslingar som kungen omgav sig med i vardagen så var det svårt att hitta adelsmän som efter 1789 hade någonting till överst för kungen. Kritiken mot kungen blev allt fränare. Han framställdes som en tyrann, en falsk och maktlysten diktatorsgestalt som hatade all frihet och all rättvisa. 55:51 De gnisslat händer, de här hansmännen. 55:53 Kriget fortsätter och slukar tusentals och gått ett tusentals svenska liv helt i onödan i ytterligare ett och ett halvt år. Och vi har motgångar, stup i kvarten. Tills svenska flottan äntligen vinner en stor seger i slaget vid Svensksund 9 juli 1790. Framförallt var ryssarna schablar något helt obegripligt under det här slaget. Så vi vinner för en gångs skull. Därmed blir det möjligt för Gustav III att rädda ansiktet och få till stånd en godtagbar fred– Det har ryssarna ingenting emot. 56:24 De är ointresserade av att fortsätta en ganska ointressant krig. Så man börjar förhandla på värre eller slätt bredvid Kumen 11 och kunde se en sommaren komma överens. Och det slutar med att ingen får någonting. Både gå tillbaka till gränsen man hade haft innan. Så han vinner ingenting på det här kriget. Mer än möjlighet att bli diktator. 56:44 Ja, han kanske var nöjd med det. 56:46 De adliga officerare som sammansvurit sig i Anjala förbundet, de fängslades och fördes till Stockholm. Men trots förräderiet blev alla utom en benådade och fick behålla livet. Undantaget var Johan Henrik Hästesko som halshögs på Ladugårdslandstorg i Stockholm. Det är dagens Östermalmstorg för övrigt. Den 8 september 1790. 57:12 Att just hästesko blev offentlig syndabock berodde på hans trotsighet under förhören. Till skillnad från de övriga så hade han vägrat att förråda vad han visste om komplotten trots att polismästare Liljen Sparre ansatte honom stenhårt. En av åskådarna till avrättningen var den frustrerade adelsmannen Jakob Johan Ankarström. Han skulle senare förklara att det var just då När Hästersko mötte sin död, som han sannoliken inte hade förtjänat, som han insåg att det var nödvändigt att bemöta det kungliga våldet med eget våld. 57:51 Ja, och sen vet vi ju hur det gick. Ja, sen vet vi ju faktiskt hur det gick. Vid årsskiftet 1792 smiddes planen på en kupp mot Gustav III och vissa konspiratörer gick så långt som till att de ville döda honom. 58:07 Ja. Och vad hände? Det skulle ta mycket lång tid att berätta om hela den här konspirationen. Den har jag skrivit en bok om förresten. 58:13 Ja, kan man nu köpa den boken och läsa den istället? Eller låna den på bibliotek? 58:17 Ja, men för att göra en lång historia kort, det är alltså en mycket stor del av svenska höganden som är inblandad. Och de drar åt lite olika håll. Vissa vill vrida klockan tillbaka till frihetstiden. Vi har till och med hittat konstitutioner som en av dem var dum nog att låta ligga framme när hans hus blev undersökt. som visar hur man skulle vilja ta tillbaka adelsväldet från tiden förra 1772. Andra är inspirerade av det som hände nere i Paris för samma tid. Franska revolutionen är mycket radikalare och vill vrida klockan framåt. Så de här adelsmännen är inte överens mer än att de vill ha bort kungen. 58:49 Vissa vill bara avsätta honom och sätta henne i ett fängelse eller landsförvisa honom. Andra vill skjuta honom. Och det är särskilt en liten kretshorn, ribbing och ankarström som drar åt det hållet. Och på Masqueradbalen den 16 mars 1792 bestämmer man sig för att slå till. Eftersom man är så splittrad så är det faktiskt någon som feger ut och varnar kungen. 59:11 Akta dig för att gå ner på Masqueradbalen. Kom och skjuta dig. Så det här vet han om. Han får brevet bara några timmar innan han själv skjuts. 59:19 Men han bryr sig inte om det. 59:20 Han bryr sig inte. Skulle du tro att jag är rädd va? Ungefär. Och så står han dessutom utan harnesk på kroppen och tittar ut över maskeraden och märker att det händer ingenting. Ingen skjuter ju. Då går vi ner och då skjuter man tämligen omgående. Detta är den 16 mars 1792. 59:37 Men han dog inte precis då. Han dör inte då. Hade det här varit idag så hade han klarat sig fullständigt. Men det här är 1700-tal. Han får blodförgiftning och inflammation och sånt. Så han dör en tid senare, 29 mars. Men de där veckorna från attentatet i dödsfallet, då sätter han igång sin sista och mest lyckade kungliga propaganda-offensiv att överleva sig själv. Att bli folkets hjälte på riktigt ända in i döden. Så han dör lite som en hjälte. för nedriga adelsmän. 60:09 Och sen ser jag till att benåda hela drösen dessutom. Det är hans vilja. Det hjälper ju inte Ankarström för han blir dömd i döden efteråt. Men så ända in till sista lilla dödsbädden utan att se sittas upp så spelar han den här rollen som sig själv som den stora kungen. 60:25 Och skälet till att vi nu inte poddar särskilt mycket om just det här mordet på Gustav III det är faktiskt att du har varit med i en annan podd om det här. Ja, så jag får inte upprepa mig själv. Vi kan inte riktigt upprepa det för då blir det konstigt. 60:42 Det var för Svenska Dagbladet om stockholmska mord genom tiden. 60:45 Och den finns fortfarande tillgänglig antagligen. Så om man tänker att man vill höra dig där då så kan man göra det. Det kan ju vara ett litet tips. Det var Gustav III och den gustavianska tiden som vi hade att bjuda på och visst det låg ändå ett skimmer över Gustavs dagar. 61:01 Av krig, missväxt, svält, folklivred och mordattentat. 61:06 Med mera. Med mera. Och någon sorts funkismöbel. 61:09 Tack för att ni har lyssnat på oss idag och vi hörs förhoppningsvis snart igen. Hej då! 61:32 Hur kunde en kultiverad jurist och fembarnspappa bli en av historiens värsta förbrytare? I den nya boken Hitlers jurist berättar Arthur Schultz om Hans Frank, Hitlers juridisk rådgivare och en av nazitysklands mäktigaste män. Vad händer när lagen blir ett verktyg för förtryck? 61:52 Boken är utgiven av Historiska Media. Ljudboken finns tillgänglig hos din streamingtjänst. Beställ den fysiska boken på historiskamedia.se eller köp den i en bokhandel nära dig.