Historiepodden med Robin Olovsson & Daniel Hermansson

00:04 Textning.nu 00:12 Varmt välkomna till det sista avsnittet av säsongen 2025-2026 av historiepodden, eller läsåret brukar jag kalla det 2025-2026 Nu tar vi det här i mål, nu tar vi skotska frihetskriget i mål Sen tar vi en veckas semester, jag och Daniel, men det behöver inte ni bry er om Vi avslutade grandiost förra söndagen. Vi hade inte bara ihjäl William Wallace, vi gjorde det tre gånger om och sen delade vi upp honom i fyra lika stora delar. 00:51 Vi förvandlade honom till martyr, men för den sakens skull är inte det skottska frihetskriget över. 01:00 Nej, det är ju inte det. 01:01 Utan vi har en ny huvudkaraktär i det här avsnittet. 01:06 Vi kommer lära känna en ny engelsk kung i det här avsnittet. Vi kommer få följa det dramatiska, viktiga, omvälvande skeendet fram till dess stora klimax. Idag ska vi till Bannockburn och lite längre till också. Idag ska vi göra färdigt! 01:24 Precis och då är det ju så att Edvard den första av England har invaderat Skottland 1303. Mm. 01:33 Igen och den här gången ska han krossa dem. Det är ju också så att de här adelsklanerna i Skottland de är ganska splittade. Mm. 01:43 Vi har ju Kominfamiljen med John Redd Komin i spetsen. Han har en mindre armé som kuskar runt och det var ju han som hade dragit med kavleriet vid Falkirk förut. 01:56 Han är vid den här punkten i berättelsen egentligen det största militära hotet eller motståndet mot engelsmännen. Jag tror att Simon Shama kallar det skotska försvaret för flexibelt. Alltså i det här... 02:17 Utnötningskriget som hade vuxit fram så var det mycket flytta tillbaka sina positioner och slå där man kunde och så. Där fanns det några mindre armer där då Red Comyn kanske var ledare för den största av dem. 02:30 Och sen har vi Wallace som ännu 1303 har hövdet på axlarna och inhälverna på insidan. Som håller på med grillarkrig. 02:40 Men han kommer ju försvinna vartefter men han är ju kvar än så länge i det här skedet. Och sen har vi Robert Bruce som har vacklat fram och tillbaka och hamnat på Englands sida. 02:53 Han är där nu. Han är på den sidan i nuläget. 02:56 Vi har en kvickstötthet bland skottarna eftersom vi har inga inspirerande framgångar. Bara engelsk nedmalning egentligen. 03:06 Det är under den här processen av nedmalning för övrigt som Edvard I får sitt smek-slash-ök-namn Hammer of the Scots. 03:14 Att han bara säsong för säsong samlar sin armé i norra England, marscherar in i Skottland, tar de här slotten och försöker befästa landet. 03:27 Jag tänkte läsa en beskrivning av de här kampanjerna från just tidigare nämnda Shama. Han skriver, de kungliga arméerna var byggda för uthållighet, små rörliga städer på marsch, försörjda av 50 eller 60 fartyg som seglade upp till Tweed eller Clyde. Den förödelse Edward lämnade efter sig skapade långa och bittra minnen. I Galloway i sydväst, när borgen Keverlock förstördes, hängdes 300 av dess försvarare från murkrönen. Vid Bothwell drog 7000 engelska soldater en enorm belägringsmaskin över floden Clyde och slog sin väg genom fästningens murar. 04:06 Kriget utvecklades till en blodig läroanstalt i belägringskrigsföring. 04:13 Och den här krigstättheten från skotsk sida kommer ju leda till förhandlingssituation. Och efter mycket förhandlande så kommer man sluta en fred. Och Komin kapitulerar 3 februari 1304 på villkor då att adelsfamiljerna får behålla och återvända till sina godsmarker. 04:32 Just det, det är som ett program för amnesti egentligen som de förhandlar fram. 04:36 Ja, här har man ju inte vunnit mycket. 04:40 Särskilt inte Average Joe så att säga i infanteriet. 04:45 Nej, jag tror inte att det var The Average Joe som Red Comin i första hand tänkte på när han slog sig ner för att förhandla med Edvard. 04:53 Men man fick också genom att vissa skottskadesmän skulle kunna bli skeriffer i städerna. Det var alltså inte bara engelsmän som skulle vara administrativa bossar längre. 05:04 Och det här är väl en kompromiss från Edvard Seda för att få skottskadens stöd helt enkelt. 05:13 Dagens avsnitt presenteras i betalt samarbete med Montrose. 05:17 Och det är vi glada över. Montrose är en svensk investeringsplattform och en del av DNB Carnegie byggd för människor som älskar börsen. 05:26 Det är faktiskt ovanligt att en sponsor passar så bra ihop med ett historiskt ämne som det gör just idag. Vi pratar om skotska frihetskriget och utan det hade Montrose kanske aldrig funnits. Vi får i och för sig hoppa fram några hundra år men... 05:40 Ja, men ändå. Efter Jakobiternas nederlag där vid Kuloden 1746 så tvingades många skottar lämna sitt hemland. Och en av dem var ju George Carnegie som flyttade till Göteborg. Hans son grundade i senare handelshuset D. Carnegie & Company. Och det var ju början på den historia som så småningom blev Carnegie. 06:01 Och därför heter dagens investeringsplattform Montrose efter den skotska hamnstaden som familjen Carnegie kom från. Det är ett ganska fascinerande arv. Ett förlorat uppror som nästan 300 år senare fortfarande lever vidare i ett svenskt finansföretag. Från handel med sill och porter till bankverksamhet under 1900-talet. Montrose är då senaste generationen i den berättelsen. En modern investeringsplattform med rötter i över 200 år av historia. Läs mer och bli kund på montrose.io. 06:39 De pengar som placeras kan ju både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet. 06:50 Sista festet som återstod var ju återigen Stirling Castle som hölls i namn av kung John Berliol. Som vid det här laget då fortfarande... Alltså han odlade ju morgötter i Frankrike och inte nära att ta över något. Det här inte är. 07:04 Nej. Det här fredsavtalet eller kapitulationen eller vad man ska säga. Det är känt som The King's Peace. 07:11 Och... 07:13 I ganska många varianter av den här berättelsen så är det också slutet på storyn kan man tänka sig att den mäktiga grannen i söder maler år för år ner motståndet i norr. När Red Comyn ger upp så är motståndet och försvarsviljan bruten och då har Edvard den första vunnit. det skotska frihetskriget förloras. Men ni märker, vi är i början av avsnittet, det kommer hända fler grejer. Men jag tror att Edvard den första tänkte att en gång för alla, nu har jag lyckats. 07:47 Ja, precis. Den där freden, Kings Peace, den sluts ju också innan Störling har fallit. 07:54 För den biten är ju kvar då. 07:57 Och han har ju samlat en kolossal belägringstyrka med stora belägringsmaskiner och en stor arsenal av vapen. 08:04 Och det, apropå Hamra, det hamras på här. Och efter tre månader så är stan redo att kapitulera i juli 304. Men i alla fall enligt vissa källor så har ju Edvards Manhattan-projekt ännu inte riktigt blivit klart. 08:23 Han vill ju prova det han har. Och det är ju då Warwolf. Just det. Den största belägringskatapulten som någonsin har byggt enligt uppgift. Ja. 08:34 Och 18 meter hög med kapacitet att verka föremål på 136 kilo och når då 250 meter. Han vill ju prova den här. Och så kommer de där skottarna in i Störling och säger att vi vill ge upp här. Alltså, inte förrän jag har provat min grej här, säger han. Så han väger låta någon lämna stan och så innan han har avfyrat den här. 09:02 En brandbomb av grekisk eld slungas iväg. Det här är för övrigt skildrat som en episod i filmen Outlaw King. 09:17 Now you can accept the surrender. Yes, sir. 09:35 på Netflix. 09:39 Det finns ju uppgifter som säger då att han vill inte godta den här kapitulationen förrän han har provat det där. Men sen Magnusson han skriver det som att Warwolf var i arbete under belägringen också men ibland är han och vissa andra moderna författare lite sleviga på vad de menar så att det är svårt att 09:59 Det är ett ganska bra sätt när man inte är säker. Då kan man slira lite i formuleringarna. Då kan ingen egentligen avkräva en... Man kan inte säga att det här är fel. Det är lite slirigt vad jag egentligen menar. 10:12 Han skriver ju ett översiktsverk över hela Skottlands historia som är typ tusen sidor långt också. Det är väldigt mycket som han destillerar. 10:22 Det är nästan fint på något sätt hur Edvard Longshanks har hittat ett rum i sitt inre, ett nytt intresse, någonting som verkligen talar till honom och det är de här belägringsmaskinerna. Han börjar läsa den gamla romerska författaren Vegetius och hans militära handbok och får riktigt sådana här fina in. Jaha, hade romarna sådana bra grejer? Det skulle jag vilja bygga, fast större! 10:49 Men då vill man skjuta in att Skeletor åkallade också King Hiss i Ormberget för att få fram en extra elak gubbe. Det är en motsvarighet då kanske. 10:59 Okej, absolut. 11:01 Då har vi Robert Bruce. Vi ska avhandla också. Född 1274. 11:07 Äldste sonen av tio barn. Fem systrar och fyra bröder. 11:12 Hans pappa med samma namn förstås. Som även farfaren hade. Hade dött i mars 1304. Och det gör ju då Robert Bruce till lord över klanens ägor. 11:24 Och han får också ta ställning till det här anspråket på tronen. 11:29 Som finns i familjen. 11:30 Det jag tänker när det kommer till Bruce är att jag gjorde den här poängen om William Wallace att man ska inte tänka sig honom som en keltisk frihetskämp eller en bonde i klig, ylle som äter sin gröt. Och man ska ju verkligen ännu mindre tänka på Robert Bruce som någonting främmande från det engelska utan han är ju anglo-normandisk högadel med ägor både söder och norr om gränsen. 12:01 Hans brorsa hade legat vid Cambridge. Hans syster Isabella var gift med Erik II av Norge. Det här är... 12:09 En höjdare där som är någonstans mellan högadel och kunglighet. Det är den äldsta representanten för en av Skottlands viktigaste familjer. Och vi har gjort en stor poäng i den här följetongen hur han studsar fram och tillbaka mellan att vara Edvard I evigt trogen till att nu är det nog så att det är Skottlands sak som är min sak. Ja, det är lite hoppjärka här. 12:35 Han är ju vid det här laget 30 år och familjen anser sig ha ett starkare claim på tronen än Balian. Precis. 12:44 Men han har alltså då svalt bitterheten under en period och slagits för Balian under kriget 1297-98. 12:52 Efter Wallace och Falkirk så tillsattes ju två stycken Guardians vilket var John Comin och Robert Bruce. 13:00 Och de kom överens som ler och långhalm. 13:04 Nej, det gjorde de inte. 13:08 Men Komin var ju alltså den som dels hade schappat med kavaleriet vid Falkirk och skulle kunna ha någon form av svikarstempel på sig. Kanske borde ha. Men det var ju också Komin som hade fortsatt att strida mot Edvard fram till 1304 under samma tid som Bruce var på Edvards sida. 13:25 Ja, precis. 13:27 Det som Alf Åberg skriver Bruce var inte någon okomplicerad hjälte. 13:33 Nej, så är det. 13:36 Den skottgraden hade ju högst spänstiga och böjliga ryggrader. 13:43 Ständigt vakande öga på vindflöjen. 13:46 Ja. 13:47 Kommunklanen i sin tur var ju mäktigast i Skottland. 13:50 Störst och flest ägor och genom äktenskapsallianser så har de inflytande i hela Skottland och sina egna anspråk på tonen. 13:58 En till sak som gör att brusarna och Komin har svårt att komma överens är att bägge har ganska starka intressen i just sydvästra Skottland också som är en väldigt viktig och bördig del av Skottland. Även det lokala maktanspråket där finns det lite friktion mellan de här två ätterna. 14:19 Och Bruce hade ju då ställt sig på Englands sida till 102. Och på Edvards förslag hade han gift sig då med Elisabeth de Börj. Lotter till Ölen och Valster och allt. 14:29 Dagens Nordirland. 14:30 Ja, och det där gjorde ju honom föga populär i Skottland förstås. Han hade ju lite grann förpassat sig själv till Skambron där. 14:38 Om man frågade flera av Adelsfamiljerna och folket så var han väl inte den som låg Nej, must i pole position för att bli kung direkt. 14:49 Nej. 14:49 Patrioten i sammanhanget ansågs ju vara John Comin. 14:53 Oja, verkligen. 14:54 Och Edward i sin tur, han var ju snarare misstänksam än tacksam mot Bruce. 14:59 Ja. 15:00 Så när kriget var vunnit så fick ju inte Bruce någon viktig roll i administrationen av Edward. Nej. Efter 1304. Vilket gör Bruce besviken. Inte ens före det vi lönar så länge. Och han börjar planera för tiden efter Edward som eventuellt på inrullning. För gubben är ju ändå lite till åren va? Mm. 15:23 Men det finns, det är ingenting som spelar jättestor roll men det är ändå på något sätt viktigt att ta med att visst är det 1304 om jag har året rätt så träffar Bruce biskop William Lamberton i St. Andrews. Den här patriotiska biskopen som William Wallace hade tillsatt. Och de undertecknar en pakt att hjälpa varandra varna varandra för faror och inte agera utan att informera den andra om planerna. Och Varför det här är viktigt överhuvudtaget är att det visar att Bruce ganska tidigt, i alla fall från 1304, har en plan på att göra någonting, på att verkligen agera som maktspelare, på att nyttja sin position som överhuvud för den här viktiga... 16:17 även om han tar ett tag innan det blir något riktigt väsa. 16:22 Det hör jag väl efter att det visade sig att han inte fick någon fördel direkt av att vara på Edwards sida. 16:28 Då får man börja smida nya planer. 16:30 Eventuellt sluts det då en deal med Komin verkar det som. 16:34 Och han ska ha gett Komin valet att antingen gör vi så här. Du får bli kung och ge all sin mark till Bruce. Eller så får jag, alltså Bruce, bli kung och då ger jag all min mark till dig, Komin. Någon slags krona mot markbyte. 16:51 Ja. 16:53 Och kommuns tonanspråk ansågs ju vara svagare. 16:57 Men Bruce visste ju också att han behövde ha kommuns stöd om han skulle kunna bli kung. 17:03 Enligt till exempel krönikan The Bruce av John Barber från 1375. 17:09 Det är ju en viktig krönika här, men man kan ju säga att det är ungefär motsvarande Peter Svarts Gustav Vasa-krönik. Den är väldigt, väldigt Bruce tillvänd. 17:18 Och enligt den så accepterar då Komin alternativ två. Alltså att Bruce ska få bli kung och Komin får hans ägor. 17:27 Men det finns ju inget skrivet på det här utan det är ju den här krönikans sammanfattning. Man skrev inga papper på sådana avtal. Det hade ju varit livsfarligt. Apropå papper. Ja. 17:42 Dessutom så får ju Edvard veta det här snart. Och då är ju Bruce vid det engelska hovet tydligen. Och det är ju också vanskligt att befinna sig där när Edvard får kon på att det finns en sån del. Då ska Bruce ha blivit varnad av någon och flytt under natten i panik. Man kan ju se framför sig långa ritter över vidderna i molnljuset här. 18:05 Ja, romantiskt nästan. Ja, så ska jag säga det. Flykt norrut. 18:12 Simon Shama, han skriver, det här var jag inne på i ett tidigare avsnitt, men han skriver det att vid första anblick trodde nog Edward att Bruce var just den typen av skotte han kunde samarbeta med. Mer engelsk än Wallace. Mer intresserad av familjens titlar och gods än landets självständighet. Men, skriver Shama, om Edward hade velat förstå den verkliga Bruce hade han inte behövt göra annat än att se sig själv i spegeln. Att när det kommer till vårdslöshet och dörkdrivenhet så är det här skotska lejonet inte den engelska leoparden underlägsen. 18:47 Slutsitat. 18:48 Vem var det vi jämförde med Kjusnygg nu igen? 18:52 Du var ju John Balyon som stod inför Edvard den första och bara blev slukad av marken. 18:58 Och om Edvard då i den jämförelsen med Hitler så är ju typ Bruce Pétain eller något i Frankrike. Han är inte på samma nivå som Edvard vill jag mena ändå. 19:11 Nej, men det är väl mer karaktären på något sätt. 19:17 För Petain är ju också en landsfäder ju. Ja, jag tror kanske att Bruce själv hade velat bli jämfört med Churchill. 19:24 Det har han inte riktigt. 19:27 Ja, hur som helst. Enligt Barbor så avslöjade ju då Komin det här avtalet för Edvard och att det var, nu är det som sagt en Peder Svartkranika enligt det. Så det vet vi inte vi ska tro på men på något sätt så... 19:43 Förlåt att jag bryter dig men det faktum att Bruce nämner inte William Wallace vid något tillfälle under berättelsen säger någonting om tendensen. 19:53 På något sätt fick Edvard veta det här antagligen i alla fall. Och Komin och Bruce kommer att träffas i en kyrka i Dumfries. Greyfriars Church. 20:04 Exakt, det är alltså fransiskanernas klosterkyrka i Dumfries. 20:07 10 februari 306. 20:10 Här står två representanter för Skottlands mest förnäma släkter, kungakandidater, bägge två, tidigare ståthållare, på helig mark. 20:21 Och bros av alla anklagar Komin för föderi eftersom han har avslöjat det här avtalet. Kommer ju snabbt till handgemängd här va? 20:31 Ja, vi vet ju kanske inte precis vad de säger eller så men att det blir väldigt snabbt dålig stämning. Walter Scott, historieromanens fader han frågar sig själv handlar det om tronfejden? Eller om att Bruce presenterade sina planer på ett uppror mot engelsmännen men fick kalla handen av Comin? Oavsett vilket så de knuffas och slåss och nu ser Bruce rött. 20:58 Han drar kniv och hugger Comin framför altaret. Ja, ja. 21:02 Igår kväll såg jag ju filmen Robert Bruce med, jag kommer inte ihåg vad han heter nu men det är samma skådis som spelar Robert Bruce i den här filmen som i Braveheart från 95. Ja. 21:14 Och där lyckas man framställa det som det är ju en kvinna som berättar det här i efterhand för sina barn så att man kan ju mena att det är en stilistisk tolkning av henne och det är inte sanningen här för det är liksom en återblick. Ja. Men där framställs det då i filmen, det blir ju så de facto att Bruce är ju den som går in i kyrkan och blir lurad och helt plötsligt befinner sig i en situation där han håller på att bli mördad och dödar komen i självförsvar. 21:44 Ja det tror jag är en väldigt generös tolkning. 21:48 Det är ju lätt att missa hur vansinnigt det här egentligen är. Wallace, han må ha mördat engelska sheriffer men Bruce mördar vad som kanske är den mäktigaste mannen i Skottland. Han mördar en man med äkta claim till den skotska tronen och han gör det i en kyrka inför vittnen. 22:08 Och det det leder till är att det finns ju absolut Ingen annan väg framåt för Bruce att slå sig igenom det här. Han kommer inte bli förlåten av Comins allierade. Han har liksom inget mandat för att förhandla med Edward. Han kan heller inte bara lalla vidare som han har gjort och låtsas om att han inte just har vänt upp och ner på spelplanen. Utan antingen vinner han den skotska kronan nu eller så kommer någon hugga av honom huvudet. 22:37 Han springer ut ur kyrkan, skärrad, möter sina anhängare. En av dem sörde Kirkpatrick och när de står där efter en stund så får de höra att det är något som står utanför kyrkan. Han har höggen och han blöder och då kommer det fram och han verkar leva där borta och få vård och då väser Kirkpatrick. I Mexico! 23:02 I make certain på modern engelska. 23:04 Ja, han springer in då och avslutar det bros påbörjare och hugger ihjäl den. 23:18 Olika historiker har ju olika tolkningar för hur överlagt det här var. Sharma skriver att vid Greyfriars visade Bruce sin hand och i den handen låg en dolk. Medan Magnusson skriver att dådet var gjort och tärningen därmed kastad tidigare än Bruce hade önskat och under sämre förutsättningar än han förutsett om detta skulle leda honom någon vart. Behövdes nu omedelbar handling och obruten vilja. Så antingen så var det verkligen någonting som skedde där och då. 23:49 En situation som spårade ut. Man tänker ju lite på sturemorden. 23:56 Spårade ur. Ja, precis. Ja, lite sturemordskänsla. 24:01 Eller så var det överlagt att han ville bli av med den andra maktpretendenten i Skottland. 24:09 Innan han sedan då störtar iväg för att bekänna sina synder hos biskop Wishart i Glasgow så passar han ju förstås på att erövra några av komens slott på vägen. Och Wishart har ju hela tiden, han har ju varit på den skotska sakens sida så att säga. 24:27 Och han ger då syndernas förlåtelse mot att han beror sig alltså lovar att samarbeta med kyrkan när han blir kung. 24:33 Kristendomen är ju en förlåtande religion. 24:37 Ja, här finns det väl violpolitiska överväganden att göra säkert med. 24:41 Men det som får mig att tro att det var lite överlagt, om något kan vara lite överlagt, vet jag inte. Men han agerar ju verkligen målmedvetet direkt efter att han har haft ihjäl Red Comyn. Och att få den skotska kyrkan på sin sida är ju verkligen avgörande i det avseendet. Eller så var Bruce... Den typen av person som verkligen presterade när han var en halv millimeter ifrån att få en panikångestattack. 25:15 När allt är som absolut värst, då är jag som absolut bäst. 25:20 Och apropå det här att det gäller att agera snabbt då så den 25 mars 1306 kröns Robert Bruce till kung i skon. 25:27 Ja, utan sten. 25:28 Det fanns inte mycket i huvud taget förutom själva platsen. 25:31 Inga biskoppar, inga insignier, väldigt lite pompavståt. 25:35 Ingen krona eller spiva eller sittsten, allt är ju plundrat av Edvard. 25:40 Så det är skrala omständigheter, vi har ju inte ens Ölen och Fife närvarande som traditionellt ska leda kungen till tronen. 25:47 Nej, men är det hans dotter som vikarierar för honom? 25:50 Erlen och Five ska ju placera kronan på huvudet men han är ju inte där. Den dåvarande Erlen och Five är bara 16 år och befinner sig av alla platser just i Edvards hov just då. Och istället är det då Erlens faste Isabella som är där och kräver klanens traditionella rätt att krona en kung. Så hon leder då Bruce till den här stenlösa tronen och kranar honom då med en tämligen spartansk ring av guld på huvudet bara. 26:18 För det här kommer hon ju sen straffas på ett otevligt sätt förstås. När Edvard den första får tag på henne. Han har ju en förkärlek att placera kvinnor från den fientliga sidan i träburar som dinglar i luften. Och en sån får hon sitta i under fyra år och det kommer vi stötta på fler som får göra. 26:36 Allt det här, mordet och kröningen, det leder till fullskaligt inbördeskrig i Skottland. Kominklanen tänker ju naturligtvis inte acceptera Bruce som kung. 26:47 Dels har ni mördat en av deras främsta företrädare och dessutom så fanns ju en krönt och levande kung av Skottland. Även om man var någon annanstans. Bärjol alltså. 26:59 I den medeltida engelska krönikan The Lanarkast Chronicle står att läsa Skottarna var nu så splittrade Att fadern kunde vara med engelsmännen Och sonen med skottarna Det är villervalla 27:14 Och när det är Villevalla då tänker alltid Edvard att nej då måste jag ge min och krossa fener en gång för alla igen. Så han beror det att man ska föra krig under The Dragon Standard. 27:32 Vilket då betyder att inga konventionella krigslagar gäller. 27:36 Till fångartagna viddare kan dödas, ses som fredlösa och så vidare. Nu är det inget egentligen man har krig här direkt. 27:44 Nej, dessutom lyckas ju Edvard övertala påven att bannlysa Robert Bruce Vilket det är fint att ha den skotska kyrkan på sin sida, det behöver man ju i Skottland Men för en kung som har en enkel krona på sitt huvud och som någon gång i framtiden gärna vill bli smord Så då är det ju inte så kul att ha påven som håller på att skicka elaka bullor om en 28:08 Nej, det blir ett tungt militärt tryck nu mot Booth och han besegrar sin skärmytsling och flera av hans närmaste blir fångade och de flyr till skogs ett gäng. 28:21 Och även om man har titeln kung så är han ju nästan i samma sitt som Rollus hade varit. Alltså han är fredlös i skogen. 28:29 Och är det här bottenlösa mörkret så får han sedan också veta att engelsmännen har erövrat slott där hans familj fanns. 28:37 Killdrammy. 28:39 Och det är hans fru Elisabeth, hans tioåriga dotter Marjorie och hans syster som blir gripna. 28:46 Frun och systern hängs upp i träburar förstås och dottern skickas till kloster och på själva slottsbacken strax efter erövingen av det här slottet så passar man på att hänga hans bror Neil. 28:59 Ja, inte bara hänga utan hänga, ta ut och dela. 29:03 Alltihop. Och allt det här samtidigt som han sticker runt i skogen och bergen och gömmer sig som ett jagat djur. 29:09 Väldigt deprimerande. Vintern 1306 är Robert Bruce försvunnen. 29:16 Han har ju blivit krönt till kung, satsat allt och han har blivit krossad av... 29:23 engelsmännen och framförallt det skotska motståndet. Det har gått riktigt, riktigt illa för honom. Han har flytt till skogs och nu sitter han och trycker någonstans. Lite oklart var egentligen. Det finns flera olika förslag på vart han tog vägen. Var han på Irland? Var han i Norge? Men det vanligaste förslaget är att han reste till Hebriderna, den här ögruppen av nordväst om Skottland. 29:49 Det är det här som den där filmen jag såg igår, Robert och Bruce, handlar om. Jag satt och väntade på att slaget vid Bannockburn skulle dra igång och hade sett framför mig stora dramatiska bataljer. Men det handlar ju om att han ligger i en grotta och tittar på en spindel och sen är den här familjen som tar hand om honom. När han är borta helt enkelt hela den här vintern och ingen vet vad han är, det är det den handlar om. 30:12 Det är ju också det som fiktionen framförallt har fascinerats av. För det är en märklig metamorfos som kommer ske. Det är en förvandling som kommer äga rum. Historiepoddens favoritliknelse med att det är den här sikta mot stjärnorna som Robert Bruce ska gå igenom. 30:33 Sikta mot stjärnorna. 30:42 Och den personen som har uppfunnit eller som har använt en äldre skotsk myt om just Robert Bruce är Walter Scott, Ivanhos pappa. För när våren kommer är det en annan Robert Bruce som är tillbaka. Och eftersom källorna då är stumma så har litteraturen fyllt tystnaden. Den här berättelsen är från 1100-talet men den passar ju ännu bättre på Robert Bruce. Han sitter, som du säger, i en grotta och blicken vandrar planlöst tills ögonen fäster på en spindel. 31:16 Den här spindeln har ett riktigt mankemang med att fästa nästa tråd till sitt spindelnät. 31:22 Varje gång som spindeln försöker skicka iväg en nätstråle mot grottans tak så faller tråden lamt ner och Bruce börjar räkna försöken. 31:32 När spindeln för sjätte gången misslyckats då får Bruce en tanke. Walter Scott skriver... 31:45 And that the poor persevering spider was exactly in the same position with himself. Now, thought Bruce, as I have no means of knowing what is best to be done, I will be guided by the luck which shall attend this spider. If the insect shall make another attempt to fix the thread and shall be successful, I will venture a seventh time to try my fortune in Scotland. Här vet inte Walter Scott att spindlar inte i insekter va? 32:17 redaktören skulle kunna är inte spindlar spindeldjur men i alla fall han ska alltså ha känt en stark identifikation med den där spindeln och när den på sjunde försöket lyckas med sitt hopplösa försök tänker han jag har också sex gånger misslyckats ska inte jag också likt spindeln en sjunde gång ge mig på det här Det här är ju den skotska motsvarigheten till Gustav Vasas flykt från danskarna. Varje barn känner till den. Varje liten ort på nordvästkusten har en egen grotta där Bruce satt och stirrade på spindeln. 32:54 Tänkte läsa ett lite längre Shama citat. 32:58 Men vad som hände med Bruce under den period då han försvinner ur källorna är i själva verket långt mer anmärkningsvärt än berättelsen om spindeln. Förvandlingen av den polerade aristokraten och machiavelliska konspiratören till en guerillakrigare. 33:14 Ty det var Robert Bruce, inte William Wallace, den hänfördes slagfältshjälten som verkligen skrev läroboken i partisan- och guerillakrigsföring i Britannien. Bruce använde det som sedan blivit de klassiska metoderna för hit-and-run-krigsföring. Små grupper av snabbt rörliga anfallstyrkor till häst eller ponny, obelastade av att bära med sig egna förråd eller kokkärl. Istället livnärde de sig på vattnet i floderna, halvrott kött tillagat i boskapshudar. 33:45 Bruce blixtsnabba styrkor slog till snabbt och djupt inne på fiendens territorium för att nå sitt mål. De la bakhåll, använde repstegar och enterhakar för att ta sig in i fientliga borgar, spred förödelse och försvann sen åter i natten. och ju större skada han åstadkom desto mer frustrerande svårfångad tycktes han vara och för varje månad som gick utan att han tillfångat togs eller besegrades vann han nya anhängare. 34:14 Det här börjar i mars 1307 då Bruce gör ett lyckat bakhåll mot engelska styrkor vid Glentruel i sydvästra Skottland och det är ingen avgörande framgång men det är en första indikation på en uppåtgående formkurva Och det visar ett taktiskt sinne hos Bruce där han har medvetet valt en terräng vid en smal passage som har gett honom övertaget. 34:41 Och 10 maj kommer det ske en viktigare sammandrabbning vid Loudon Hill utanför Kilmarnock. 34:49 Vi är i 307. Det är en engelska med ledd av Örlen och Pembrook som utmanar Bruce på ett öppet slag. Bakgrunden är att Kung Edvard har skickat arviga brev om att nu vill han se det här upproret krossat. Inte hålla på och förhålla och fjanta. Nu ska det krossas en gång för alla. 35:11 Bruce accepterar det här erbjudandet oväntat nog. Förskottarna är bara 600 man. 35:17 Och engelsmännen är ju runt 3000 ungefär även om det är eventuellt lite överdrivet därmed så är de ju många fler. De flesta är också engelska riddare i all sin ståtlighet. Men Bruce har ju valt platsen och de står där uppradade på en slänt och nedanför har de då grävt djupa diken med spetsiga pålar i. Och sen har man noga kamuflerat den här terrängen. 35:45 Det är fallgropar helt enkelt. Och de engelska ridarna störtar fram och faller snart handlöst ner och spetsas i hundratal på de här pålarna. De var på skottarna och förstås då slår ihjäl så många de kan med sina långa spjut mot de här engelskmännen som ligger där nere. Det är en jädra rara. 36:03 Och i bakgrunden så står ju de engelsmän som inte har anfallit än och blir ju tveksamma. 36:10 Demoraliserade skulle man kunna säga. De vänder och flyr. 36:14 Det är ju inte alls avgörande för kriget men det är ändå ett skifte på något sätt i momentum. Ett mentalt skifte. 36:20 Ja, precis. Om vi följer Bruce formkurva. Först slog han en liten engelsk styrka. Nu har han slagit Red Comins svåger, Edward Special Lieutenant i den här Erlena Pembroke, som har en ganska... 36:36 Större styrka och han har visat att han dessutom kan göra det under mer ordnade former. Det här är väl också på ett sätt grillakrigsföring att det är fällor och liknande men det börjar ju, skalan på det hela börjar ju bli större och större. 36:54 Det hela är åtminstone en tendens på att engelsmännen håller på att köra fast och det leder ju också till att många kommer ansluta sig till burstuker. 37:04 Exakt, det är nästan viktigast för att bygga propaganda. 37:07 Och apropå slaget vid Loudoun Hill så är vi ju det som är finalen i den här filmen Outlaw King på Netflix. Där jag också satt och väntade på att snart kommer Bannockburn. Där ska jag liksom verkligen dra igång och avgöras med stora drabbningar. Då är det den här lilla skärmytslingen vid Loudoun Hill som är den stora finalen. Ja. 37:31 Jag har inte sett någon film med Bärn och Börn som storslagen final utan det är Laden Hill och det är när Bruce håller på Han sitter i grottan. 37:45 Ganska billigt att spela in en man i en grotta. Det blev ju ingen Braveheart-succé heller den här filmen. Kan man få ett snabbt ett till fem betyg? 37:54 Ja, det kan man. Robert Bruce får en tvåa och Outlaw King får en trea 38:01 Ja, okej. Ja. 38:11 Den här typen av segrar mot engelsmännen som vill Laudan Hill kan man ju bygga propaganda på. Men när det gäller att faktiskt stärka Bruce position så är det faktum att han tar fler och fler befästa ställningar. Alltså slott och borgar och liknande. Det är det som är det viktiga. Utan belägesmaskiner... 38:32 När Edward 1304 hade vunnit kriget, då var det byggt på utnötning, på belägringar, på antika romerska krigsmaskiner byggda 18 meter höga och allt vad det nu var. Bruce gör samma sak, fast varje månad tar han... en ny ställning med hjälp av dels förrädare som öppnar dörren men också med hjälp av typ repstegar. Man klättrar över en mur och öppnar dörren. 39:02 Repstegar är ju billigare än man har haft en projekt. 39:04 Ja, verkligen. 39:07 Så är det. 39:09 Och de här familjerna som var mer vindflöjelaktiga, vända kappan efter vinden-typerna, de kunde få ha sina slott kvar. Behövde bara hissa en ny flagga, medan de som stod Comins och Baliels nära, de brändes ner. 39:25 Jag har några bra exempel även om de egentligen kommer från en senare period, 1311 till 1313. 39:34 Bruce tar Perth genom att han låter några mannar simma över vallgraven i mörkret och sen med specialbyggda repstegar klättrar de över murarna. 39:47 Det är ju verkligen en budgetvariant av att ta ett befästslott. Lilith Go är ännu, det är väl kanske det roligaste exemplet. Då ställer de upp en höskrinda utanför murarna. Toppen, tänker Lilith Goarna. Vi behöver ju hö. 40:06 Det här var inte en garnison som hade läst sin odyssen speciellt noga. 40:11 Nej, men du tror på det här, du som sitter och kritiserar alla andra källor. 40:15 Nej, det här kommer ju då från Peter Svart-krönikan. 40:19 Jaha, just det. Så det är väl säkert en beredd. Men alltså oavsett vilket, han tar ju den här befästa positionen. Åtta Bruce-soldater ligger gömda i lasset. De öppnar en av grindarna till slottet och sen kan det stormas. Vilket är fruktansvärda nyheter för gamle Edward I. Som sagt, nu hoppade jag lite i kronologin för att få de roligaste exemplen. En sista gång. En gång för alla. Ska Hammer of the Scots rycka fram. Så sommaren 1306 börjar Edvard röra sig norrut. 40:51 Ja, kostnaderna för de här skottska kampanjerna de flödar ju. Det är ju ett ohejdat flöde och kranarna. Och det är ju klart att även om det är kul att kriga i Skottland så är det inte så kul att kriga i Skottland. 41:07 Inte lika kul som i Frankrike. 41:09 Nej, exakt. Och nu tar ju det här väldigt mycket resurser i anspråk så det vore ju skönt om man kunde krossa det en gång för alla tycker jag på riktigt nu. Ja, ja. 41:20 Det är jobbigt också när man har vunnit. Han vann ju 1304. I flera år har han kämpat för att det inte ska vara myror i köket. Till sist har han äntligen lyckats. Han har sprayat och lagt ut fäller och letat efter gånger och allt sånt. 41:37 Han har slutit avtal med myrkungen. 41:41 Exakt. Lerat sig med olika viktiga myrfamiljer och så. 41:46 Likt förbannat. 41:48 Har han fått myror i frukten? Ja, det är ju förfärligt. 41:52 Ja, det går ju trögt va? Armen behöver ju ofta stanna också på vägen norrut så att han kan vila. För han är ju nu en bit över 60 va? 42:03 Han är sjuklig också. Han får sjukdomsskov. 42:08 Ja, och nära den skottska gränsen, vi behöver ju inte göra en massa ceremonier kring den här gubben, utan han dör i sin tältsäng den 7 juli 307. Så har vi då väldigt få, föreställer jag mig, men säkert en och annan som tänkte att han är ändå en Gustav Vasa-figur, det tänkte de ju inte, men han är kungen, en stark kung, det får man ju säga. Och när man då slänger ett jätteöga på vad man har att vänta efter honom då blir man ju inte lugnad. För hans son som vi har gjort ett avsnitt om 523 eller vad det är. 42:44 Det är ju inte lika tryggt va? Nej. 42:48 Äpplet har rullat en liten bit ändå. 42:51 För skottarna hade ju det här kommande frånfället från Edvard som man hade ju hoppats på att det skulle hända snart. Det hade ju sett som ett potentiellt hopp. Bara han försvinner så blir det nog bra. 43:04 Och när man tänker efter i historien, vad hände Robin när Ögedar Khan dog 1242? 43:11 Då red alla de mongolska armerna tillbaka. Det blev en liten andningspaus. Sen kom de ju igen, mongolerna. 43:21 Ja, men i Europa skonades ju hyfsat. I Europa vi pratade om här och vände. Och sen gick ju problemet bort på något sätt. Vad hände nu igen, Robin, när Saritsan Elisabeth dog 1762? Påminn mig. 43:34 Ja då var ju Preussen riktigt illa ute och skulle ju ha krossats av muska trupperna men sen dog hon då. Och arvtagaren Peter III han beundrade ju Fredrik den Store var på Preussen kom över hela avgrunden på grund av det här dödsfallet. Just det. 43:53 Vad hände nu när Franklin Roosevelt dog 1944? 43:57 Ja då kom en man med en varmkorv och tog över administrationen. 44:04 Ja just det. Historia är ju inte en samling naturlagar där liknande ingredienser alltid ger samma resultat. Så det är inte nödvändigtvis så att det kommer bli bra nu bara för att Edvard den första drar alltså. 44:15 Nej och det beror på vad man menar med bra. 44:17 Ja men om man ser det utifrån skottarnas perspektiv eller europeernas perspektiv eller preisarnas perspektiv då fanns det ju ett hopp i att motståndarens big dog försvinner. 44:29 Ja gud ja. 44:30 Och det kände ju skottarna med här. 44:32 Men vi får väl se här lite, det är någon slags blandning av alltihop. 44:36 Ja, precis. 44:38 I det här avsnittet om Edvard II och Pierce Gaveston som vi gjorde 523 så läste jag ett citat från Göran Ramberg som jag älskar och som jag tänker läsa igen. Han skriver, Edvard I dog 1307 medan han höll på med ännu ett anfall mot Skottland. Den dödssjuka kungen var så angelägen om att anfallet skulle fullföljas med honom själv närvarande så långt som var möjligt att han föreskrev att när han dött skulle allt kött kokas bort från hans kropp och hans ben skulle sedan bäras i spetsen för de engelska trupperna vid det fortsatta anfallet mot skottarna. 45:13 Vår Edvard fullföljde inte anfallet och han begravde sin far okokt. 45:19 Det här påstående om att Edvard I ville bli kokt, det är kanske en efterhandskonstruktion. Det kommer ju från en lite skakig medeltida krönika. Men han beordrade faktiskt att inte begravas in a fitting state innan Skottlandsfrågan var löst. Ingen stor ceremoniell grej förrän skottarna krossade. Och han la sig också ner. En gång för alla. En gång för alla. Och de sparade också in pengar. Det är en ganska basic kista han ligger i. Att varje krona ska gå till att hamra på skottarna. 45:51 Och Edvard II är ju väldigt olik sin far. Men han tågar visserligen in i Skottland till att börja med. Men mest för att ta emot de skottska baronernas troesed. Och sen vände han på klacken och åkte tillbaka till London. Och Bruce då som har jagats av 800 man med blodhundar genom varenda bro av Skottland får alltså en respit på tre år. 46:14 Och kan nu satsa på att säkra sin ställning på tronen. 46:18 Och börjar slå till väldigt hårt mot sina skottska fiender. Intar olika slott. Hämnas sina bröders död. Och de här anhängarna av klanen Komin som inte hade flytt söderut, de dödas många av dem. 46:32 Man bänner byar och hela distriktet, buschan, där nöter man ju bara ner motståndet. 46:40 Det är då det som historikerna brukar kalla The Hership of Buchan. 46:45 Eller Buchan. Ett organiserat hemtåg där Comin-familjens maktbas i regionen krossas. Alltså det är verkligen... Det är ren och skär maktpolitik, statuera exempel. Alltså det här är han brutal. Sammanfattningsvis inbördeskriget vins. Ja. Som jag varit inne på så river Bruce ganska många av de borgar han erövrar. 47:10 Det Edward hade visat, inte minst i Wales, var ju att slotten kunde vara en nyckel till att kontrollera ett land. Så på något sätt, Bruce drar samma slutsats men det motvända. Om engelsmännen återkommer ska de inte kunna använda samma fästningar mot honom. Edward bygger borgar, Bruce är mer en sån som förstör borgar. 47:34 Och det har ju fått resultat. När den franska kungen våren 1309 efterfrågar stöd till korstågen från skotskt håll så tilltalar han Robert Bruce som the king of Scots. Det låter som internationellt erkännande. Att Robert Bruce kanske inte längre bara är en man som kallar sig kung. Eventuellt ses han också som kung av andra kungar. 47:59 Ja, men är inte det här lite som att... 48:02 När jag vill låna pengar av dig säger jag att du är min allra bästa vän. 48:05 Ja. 48:06 Alltså vi bästisar. Får jag låna en hunding här? 48:10 Ja. Det kan ju hänga ihop med det här. Fint att få det erkännandet. 48:13 Ja, det beror på om du lånar ut en hunding. 48:15 Jo, jo, jo. Det är klart att här är ju den gode Filip på jakt efter någonting. Korsriddare då. Vilket han inte får heller. Men det är ju alltid... Jag tror ändå att Bruce blev glad att bli kallad The King of Scots. 48:28 I november 1313 så kräver ju Robert Bruce att alla skottar som förut har erkänt Belliol som kung nu ska erkänna honom. Annars kommer de förlora sin mark. 48:39 Och Edward II han lyckas ju då i all den här korrupta röran till ormgrop han själv har skapat få ihop sina vassaller. 48:48 Alla lordor och baroner som har kritiserat eller mördat hans rådgivare i den här grävestån. ställer sig på den här unge kungens sida inför hotet från skottarna. Och en av de andra proklamerar att vi ska invadera Skottland nästa år. Kanske använda han uttrycket en gång för alla. 49:10 Och det här gör ju då att Bruce vet mer eller mindre att nu kommer de inom ett år. Och då ökar han i takten ännu mer och försöker knäcka de här engelska fästerna som finns kvar. Och i mars 2014 så faller ju slottet i Edinburgh. 49:24 Då finns det bara ett enda slott kvar i Skottland. 49:26 Vilket kan det vara? 49:28 Kan det vara Störling? 49:29 Det är alltid Störling som är sista beroende på vilken sida det är. Just nu är vi engelsmännen som sitter i Störling. Bus etablerar en fullskalig belägring av stan. 49:41 Den här gången funkar det inte med repstegar. 49:43 Nej det gör det inte. Och det är då alltså nyckeln till Skottland. Floden Forf går ju här som sagt. Misstaget han gör det är väl att lämna över kontrollen över belägringen till sin bror Edward Bruce. 49:57 Han har inte riktigt tålamod som belägringar kräver. 50:02 Nej, han var mer killen som ville ha action och krigsbyte och fäkta till sig ära va? 50:09 Så i Roberts frånvaro så accepterar han en deal som Störlings guvernör erbjuder. En Sir Philip Mowbray. Dealen är att om inte Störling undsätts av engelsmännen innan midsommar 1414 så kommer Störling kapitulera till skottarna. 50:27 flyger upp som Kramer ur soffan och bara I'll take it! 50:30 I'll take it! 50:31 We're prepared to offer you all the free coffee you want at any of our stores throughout North America and Europe. I'll take it! 50:39 Ungefär så gjorde Edvard Mus. 50:42 Och... 50:45 När Robert får höra det här då är slaganfallet nära. Han blir ju fullkomligt rasande. Och vi får komma ihåg att han inte har många bröder kvar. Det är väl Edvard kvar som är i livet. 50:57 Så det är ju träligt att ens enda bror är en sån himla klåpare. Det är ganska långt till juni vid den här tiden. Så han inser att här har engelsmännen ännu mer tid att skrapa ihop en arméa. Och strategin hade ju varit att inte utmana engelsmännen på öppna slag utan använda sån här nålstick för att skapa frustration. 51:18 Göra det så dyrt och omständigt som möjligt att till sist ska Edvard II bara ledsna. 51:24 Ja, men nu har ju kommit en utmaning som är väldigt konkret här. 51:29 Och som det framstår också lite kickenaktigt att inte ta från den engelska kungens sida. 51:38 Så han måste ju ta det här. Han hade ju ändå sagt att vi är på väg och sånt där. Men den här tidsfristen ger ju invasionen ett mål. Vi måste ta oss dit innan midsommar. 51:49 Sällan man har en sån här deadline i historien. 51:51 Ja, precis. Men det är väldigt tydligt. 51:54 Ticking clock, det är ju väldigt tacksamt när man ska berätta en story. Det är ju att ha en bomb som tickar ner i bakgrunden så är en film spännande oavsett vad det är i övrigt som händer. 52:04 Ja, och lite så är vi här. 52:07 Edvars armé i juni 1314 har uppskattats till allt mellan 15 000 och 25 000 man. Mm. 52:14 I skotska, i propagandakronikan Debrus, så är ju engelsmännen 100 000 man. Och det var de inte, kan vi konstatera. Men man tror att de var närmare 20 000 i alla fall, inklusive 2 000 kavalerier. Och det här är också den största armé som en engelsk kung har lett någon gång innan. Mm. Mm. 52:35 Bruce i sin tur har ju sin största armé någonsin redo inför den här utmaningen. Och det är ungefär 6 000 man varav 500 kavaleri. Och han använder ju som Wallace gjorde tiden till att träna sina nya soldater. De ska inte bara stå i en kylton, de ska också kunna gå med den. Så att det blir en cirkulär egelkott med långa spjut som är mobil va? 52:59 Ja, och det är ju någonting som Fall Kirk visade var en viss brist i den här formationen. Ja, när det var stationärt, ja. Exakt. 53:09 Jag reagerade på militärhistorikern David Saul som han skriver om de engelska trupperna och allt det som du sa att de är 20 000 och så vidare. 53:20 Då skriver Saul även så här. 53:40 Och bland riddarna ingick ölarna av Gloucester, Penbrook och Herford, Sir Ralph de Monturmer, Sir Robert Clifford, Sir Giles d'Arenton som beskrivits som den tredje bästa riddaren i kristenheten. Och det sista var det som intresserade mig. Att jag visste inte att man hade ett sånt FIFA-rankingssystem ibland riddarna. Eller typ såhär tennis. Sir Giles hade världstreja inför det här Grand Slam-slaget. Precis, men så verkar det ha varit. Ja. 54:09 Så det är ju riktigt tungt kavalleri då som kommer. 54:13 Ja, det här är Dream Team. 54:15 Ja, verkligen. 54:17 Och Bruce kommer ha fyra kyltoner och en reservstyrka tillgängliga. Dessutom en massa otränade men ansiastiska bönder som nyligen anslutit sig som får mer någon form av enhet. 54:28 Ja, de har ju någon sorts klubba eller en högaffel eller någonting har de alltid. 54:33 Och den engelska armén marscherar nu i illfart i värmen. Solen gnistrar i de här silvriga viddarrustningarna. Färgglada fanor med vapensköldar och guldbudderier som fladdrar. En karavan av runt 200 vagnar efter de virvelar upp en massa damm. 54:50 Men Edvard han tillåter inte några raster för sömn eller mat så trupperna och hästarna är ju ganska utmattade och hungriga. Och ett par dagar före avtalet löper ut så kommer den engelska armén till Falkirk. Ungefär två mil söder om Störling. 55:08 Vi har de 36 timmar till godo. 55:19 Vad hade hänt om de hade missat deadlinen med 2-3 dagar? 55:23 Jag tror inte att man hade direkt gett upp Stirling bara för det här. Katsingen! 55:30 Nu hann vi inte! 55:32 Vi ska komma till hur man kan tolka det här kanske sen utifrån guvernörens synpunkt. Men kan du säga lite om topografin här? 55:43 Det som är viktigast är ju terrängen. 55:48 Bruce var ju ingenting om inte en grävare och minerare. Han la fällor. 55:58 Han var den typen av kille va? 56:01 Om man följde den antika romerska vägen från Stirling så kom man till den platsen som Bruce valt för att möta engelsmännen. Det var en av traktens alla dalgångar, vi är ju precis liksom, Stirling är ju porten till högländerna va? 56:17 Till väster om vägen låg en kunglig jaktpark som kallades New Park. Där fanns alltså träd till väster om den romerska vägen. Det är ett sånt hinder för hästar och liknande. 56:30 På andra sidan så var det brant nerför. 56:34 Så att terrängen smalnade av och i mitten av det tilltänkta slagfältet ran vattnet Bannockburn. Det var nu ingen stor mäktig flod, snarare en pålande liten bäck. Men de skotska befälhavarna i alla de här slagen som vi har följt, de ville stå på en höjd, vilket Bruce kunde göra. Han kunde ställa upp sina mannar på en höjd. Och de ville att det engelska kavaleriet, de här riddarna, de ska rida genom sankmark för att tappa fart och för att ha svårigheter att ställa upp sig och så vidare. 57:06 Jag har en jämförelse, vem Bruce påminner mig om, som är lite annan än allt det här Gustav Vasa-snacket och så. Mm. 57:17 Är det inte så, eftersom Bruce hade sin vana trogen minerat landskapet och ställt upp så här stora fotanglar i trä, alltså så här stora spikfäller eller vad man ska kalla dem. 57:28 Spanska ytor igen. 57:30 Just det. 57:31 Och låtit gräva massvis med hål som han hade gjort tidigare också. Är han inte det medeltida krigets Kevin McAllister, pojken är ensam hemma? Alltså att Bruce är typen som tänder smatterband, spelar maffiga film på hög volym och låter strykjärn falla ner från taket. 57:49 Lite så för han håller ju på att vigga en massa sådana fäller på olika sidor om den här romerska vägen. 57:55 Om man bara är en liten pojke som ställs mot två fullvuxna inbrottsjuvar, då måste man ju se till att terrängen, slagfältet, huset, liksom jobbar till ens egen fördel. 58:09 Precis, jo. Jo, men där har du ju något. Apropå det här avtalet som höll på att gå ut så hade ju guvernören från Störling, den här Mowbray, Tagit sig ut ur sin stad och på omvägar sökt upp sin kung. Och förklarade då med glad min att nu behöver vi ju inte slåss. 58:27 För enligt avtalet så räcker det med att ni kom hit. Ja, men då kan de vända på klacken och marschera hem då. 58:33 Ja, men jag kan ju tänka mig. Edvard and Anders bistrar mig in och trötta blicken för det här. 58:39 Han säger ju bara att vi har inte kommit hela vägen hit. Men här står jag med för att låta finnen slippa undan. För isa vad... 58:48 De ska krossas en gång för alla. Ja. 58:51 Och han tänker alltså inte släppa dig rimligt i det här fallet. Det skulle vara konstigt om man bara backar nu när man ändå är där. Ja. 58:59 Han har kommit dit för att hamra. 59:01 Ja. Och liksom leva upp till sin far. Mm. 59:07 Och ett krigsråd slutar då med att man ska göra ett tvådelat frontalanfall via den här romerska vägen. Det är den 23 juni och Örlen och Gloucester tar befäl över en förtrupp med tungt yteri. Samtidigt som en Sör Clifford ska dra iväg med 600 vidare lite längre bort Österut för att ta sig över Bern och Bern och dyka upp i skottarnas rygg i tanken. 59:31 Sir Clifford var inte den som var tredje bästa riddaren men han var heller inte orankad så det här är ju starka killar som skickas fram. 59:41 Har du också suttit och jobbat med Google Maps och zoomat in på olika, vart ligger den orten och hur går den där floden och sånt där? 59:51 Ja, alltså, kanske inte så här mycket inzoomat, men eftersom de olika böckerna hoppar ju vilt mellan olika delar i Skottland, även om vi väldigt ofta är vid just Stirling eller i sydvästra Skottland, så har man ju hela tiden behövt se, okej, vart är vi nu egentligen? 60:10 Bärnockbörn är ju en flod, kan man inte kalla det, men en bybäck från Fåöfda. Ja. 60:18 Och när Gloucesters yttare då kommer fram till den här romerska vägen slut och ska vada över Benockburn då får en av riddarna en Sir Henry de Bohun syn på Robert Bruce på andra sidan. 60:31 Och det var ju lite speciellt för Bohun var ju den familj som Edvard I hade överlämnat Bruce-mark i England till. Så det fanns ju någon slags brief mellan Bruce och familjen Bohun också. 60:48 Så han kunde heraldiken. Han hade sett Bruce-vapen sköld på väggarna. Han hade plockat ner de grejerna i Tottenham. 60:55 Det är ju han! Uppfylld av tappert riddat temperament med vittring på odödlig ära fäller det bohund sin lans och far iväg som en raket på enmansuppdrag. Och Bruce under trän sitter på sin ponny och du sker att ta uppe bara med en liten handryxa där i närheten. 61:13 Pekar och gormar. upptäcker då hotet som kommer farande tvekar inte en sekund utan vänder om sin lilla pony och störtar iväg mot deborhund fast om det här skulle vara en film då skulle vi först få ett ögonblick när bara larmet tonas ut, det skulle bli helt tyst och de skulle titta på varandra som vore de kombatanter eller som de skulle ha en duell i en gammal spagetti-västern och sen släpper tystnaden och de rider mot varandra precis, det är mer en fantasi 61:43 Eller så var det så. Så var det, kanske. Båda i alla fall i forsande galopp mot varandra. Och i absolut sista stund så givar bus åt sidan. Ställer sig i sigbyglarna. Svingar sin yxa som man planterar i det på hundshjälm. Med sån kraft att yxan går ner till hjärnan. 62:00 Smack! Under tiden så springer det skotska fotfolket fram till bros och det engelska ytteriet är på väg fram. Men de har ju trubbel med alla de här grävda fallgroparna och spetsade pålar. 62:11 Strykjärnen som kommer från. 62:12 Ja, strykjärnen och bäckenfar och det är smalteband och grejer. Så de har ju trubbel och det skotska infanteriet med sina spjuter alltså framåt. Och en kort tid slutar ju då med att engelskmännen som egentligen är för få retiverar helt enkelt. 62:26 Det finns massor av ganska roliga och lite motställelsefulla påståenden i de medeltida källorna Bruce ska antingen ha blivit utskälld av sina officerare för att ha utsatt sig för en livsfara Men den berättelsen jag gillar allra bäst är att han rider tillbaka till sitt manskap Och de är alldeles till sig, de har precis sett någonting otroligt Medan Bruce är lakonisk och säger typ att Jag har precis förstört min bästa yxa Mm Det är såklart ett sätt... Mammas strykjärn. 62:57 Ja, det här strykjärnet kommer att titta på det. Det kommer alltid ha skrynkliga hortar framgent. Det här är såklart ett sätt för krönikören att lyfta fram honom som den målinriktade och framförallt oberörda kungen. Men det är ju... Alltså alla är överens om att det var den här duellen den första dagen och här hade historien kunnat få en annan gång va? 63:23 Mm. 63:25 Och dagen är ju inte slut än för samtidigt så går ju den andra delen av det engelska anfallet österut vidare där Clifford med sina 600 yttare försöker ta sig över. Planen var ju att liksom runda skottarna egentligen och inte beblanda sig med dem i första läget utan ta sig till slottet, befria den engelska garnisonen där och sen falla skottarna i ryggen. 63:48 Någon form av yggskott. 63:51 Och sen då... Ganska bra. Det blir inte riktigt så. De fastnar i dikerna och det är irriterande strömmar. De blir upptäckta. 63:59 Och en skotsk kiltron under Moray rycker fram till strandkanten. 64:06 Och så David skriver i boken Militära misstag. Häcken av pekenare angreps från alla håll men höll ihop eftersom riddarna skickats som förlorade hopar och inte hade några bågskyttar till stöd. 64:19 I sin besvikelse slungade kavaleriet yxor, svärd och spiklubbor men det hjälpte inte mycket. Till slut såg Morey en lucka mellan ryttarna och körde in sin kyltron där så att engelsmännen delades upp i två delar och några flydde norrut mot Störling medan andra återvände till huvudstyrkan. Därmed har engelsmännen knuffats tillbaka på två ställen längs fronten och dessutom har högstående riddare jagats bort av simpelt fotfolk- 64:49 Åkte ut i första rundan på Roland Garå mot någon skotsk okänd tennisspelare. 64:58 Jag förstår att det här är en väldigt hjälpsam och inte minst rolig jämförelse som man kan fortsätta med. 65:05 Man kan tolka den här första dagen på flera olika sätt. David Saul konstaterar ju att två gånger har den engelska gräddan, inte bara engelska, det är den europeiska gräddan slagits tillbaka av skotskt fotfolk. Och det här tillskriver Saul Edwards högmod. Läxan från Fall Kirk var ju tydlig. Bågskyttarna är sättet att bemöta den skotska taktiken. 65:30 Medan Magnus Magnusson poängterar att de här kavalerichockerna, framförallt de första på landsvägen, påbörjas utan att invänta förstärkningar. Att det engelska avantgardet ville få en snabb och riddelig vinst. 65:47 Ja och Edward är ju som man var under medeltiden så trodde man ju väldigt mycket på riddarnas förträfflighet och klara allt. 65:53 Mm. 65:54 Även utan stöd av det här packet till infanteri. 65:58 Slagfältet var ju riddarnas arbetsplats. Just det. Och där kunde ju de komma hem den här som är belöning för en väl utförd arbetsinsats baserad på yrkesheder och allt det där. Det verkar inte funka längre apropå falkörk. Mm. 66:13 Men den läxan hade man inte riktigt dragit som sagt. 66:16 Eller Edvard hade inte dragit den från sin far i alla fall. 66:20 Och Edvards egna infanterister de är ju ändå helt slut efter hans påtvingade snabba marsch. 66:26 Så han låter dem vila till nästa dag och rykten om de här nederlagen under dagen sprids ju bland engelsmännen förstås. Vad fick de stryk? 66:36 Och samtidigt så är ju skottarnas självförtroende det jäser ju här nu vid lägereldarna förstås. 66:43 Natten mot den 21 juni då så flyttar engelsmännen, då flyttar fram sitt läger och slår upp tält och lägger ut djurhudar för att sova mot vad som visar sig vara då skotsk sankmark och kommer drömma oroliga drömmar med illavarslande gärtecken. 67:01 Nu ska det här avgöras. 67:04 Morgonen den 24 juni hålls ett skotskt rådslag och Robert Bruce förstår ju under det rådslaget att okej, det måste bli här och det måste bli nu. 67:15 Han är fram tills dess lite osäker om han ska bjuda strid eller inte. Han är mer en repstegekille än vad han är en skiltroner och kavalerichockskille. 67:24 Ja, men hans truppe verkar ju taggade och de skulle nog ha svårt att förstå varför man inte försökte den här dagen. Nej. 67:34 Så han håller ett tal där han menar att de har rätten på sin sida. Feenden slåss av maktbegär men själv slåss de för sina liv och sina familjer och sitt lands frihet. Och därför ber jag er att ni med all styrka utan feghet eller ängslan möter de första feenden ni träffar på med sådan järvhet att alla bakom dem kommer att skaka av skräck, säger han. 67:57 Precis. Han pekar mot slagfältet och menar att alla de här baronerna klädda i sina rustningar vill ödelägga oss. 68:07 Vill förstöra vårt kungarike. Nej, vår nation. De tror inte att vi kan motstå dem. Och sen går han in i den här mäktiga avslutningen som du säger. Det här är en översättning jag har läst. Jag har svårt att tänka mig att den här 1300-talsmänniskan kallar det vår nation. Men det är väl andemeningen kanske. 68:28 Så i gryningen tågar tre av de här kyltonerna söderut mot engelsmännen. 68:33 Engelska bågskyttar och A4 välkomstskuror mot dem. Men det är ju svårare att träffa rörliga målen stillastående. 68:41 Och när Edvard ser skottarna komma så ska han ha sagt... 68:48 Va? Vill de där skottarna slås? Och så svarar en engelsk riddare. Detta är i sanning den märkligaste syn jag någonsin skådat. Att skottar ger sig på Englands styrka genom att strida på fasta marken. 69:01 Och enligt berättelsen ska skottarna sen då sjunka ner på sina knän. Alltså i bön. 69:09 Och då hånskrattar ju Edvard också nöjd. De knäfaller och blir en nåd. 69:14 Varpå riddaren svarar. Det gör de. Men inte från er. Utan från Gud. Det är segra. Eller dö. So be it. Fräser Edvard. 69:28 Och trumpeterna tjuter. Och engelsmännen gör sig vedi att anfalla. 69:33 Örlund och Glorchester som då hade föreslagit att man skulle strida någon annanstans dagen innan hade ju då anklagats av kungen för feghet. 69:42 Och nu hoppar han upp i saden och störtar iväg före sina egna ryttare för att bevisa att jag minns han inte är feg. Han stupar ju direkt. Och sen följer då många ryttare som stångar sig till döds mot spjuten i bus första kyrton här. 69:59 Och de andra kyltonerna kommer upp i linje med den första och ett skotskt frontalanfall kan påbörjas. 70:15 Och det blir svårare och svårare att manövriga på den här begränsade ytan för engelsmännen. Dessutom är det ju en detalj med tidvattnet. Som gör att den här bäcken håller på att bli en år. 70:28 Precis, på morgonen så hade kavaleriet tänkt att det här blir ganska bra, vi kommer kunna inta position och vi kommer kunna rida. Men för varje timme som går så blir det bara mer och mer sumpmark och det är klaffsigare och det är svårare att ställa upp hästarna och framförallt är det svårare att rida. 70:45 Engelska ryttare försöker hitta luckor men de stöts av sina hästar och hästar blir spetsade och baroner blir spetsade och det är skrik och skräm och blodet skrätter och skottarna trycker på framåt. Och det engelska infanteriet som då tidigare har tagit sig över bäcken de står ju intängda bakom sitt kavaleri och kommer inte fram. 71:04 Nej. 71:07 Och efter en stunds tumultartatstid här så lyckas då engelsmännen få fram sina bågskyttar så att de kan skjuta mot den högra skotska flanken. 71:15 Det hade ju funkat vid Folkirk. 71:17 Ja, men vad var nu skillnaden mot Folkirk? 71:20 Jag tror det är att Bruce har kavaleri. 71:23 Just det. 71:25 Men de ska väl inte rycka fram här? Det hade väl inte varit någon mening? 71:28 Det är bara 500 lättbepansrade krigare. Vad har de för chans mot walesiska och gaskonska bågskyttar? 71:34 Fiona Watson har väl sagt att de inte hade haft någon chans antar jag. Men så det har de och de jagar ju bort de här bågskyttarna. 71:43 Det som jag blev mest glad över här är att jag har suttit och kollat på såna här stiliserade kartor över slagfältet där det är olika geometriska former med kryss och liknande i. Ja, det är ju vackert. När vi hade vår turné, krig och fred, så gjorde det lustigt över min finierade karta i vilket jag hade satt kavaleriet rakt bakom infanteriet. Har du tittat på publiken och sa, här är någon som inte har någon aning. Har ni någonsin sett ett slag där det ser ut så här? 72:14 Det är så tråkigt. Och då önskar jag att jag hade kunnat säga, ban och burn Daniel. I ban och burn ställde Robert Bruce upp precis så här. 72:25 Det är ju för att han har för få att fylla ut flyglarna med. Det är dessutom ganska trångt här. 72:35 Där hade jag kunnat manövera med urgenom att säga att det har att göra med begränsad yta. 72:42 Men visst, de engelska riddarna de kämpar är förtvivlat mot de här spjuten. De blir allt mer instängda. Ädla baroner faller som käggler. Stora pölar av blod bildas på marken. Och Bruce sätter in sin reservstyrka på vänsterflanken. 72:57 Och man hör också rop skalla över allt det här stridandet. 73:03 Som sanna högländare lägger Magnusson till. 73:06 Ja. 73:06 Nu är de källt där. 73:08 Ja, nästan så. Tyck på! Tyck på! De är ju vika! Äntligen blir det brave art på riktigt här. Ja, nu är det här som inga filmer vill ta i tydligen. 73:19 Engelsmännen börjar vackla och slaget som inte gick att förlåra håller på att förlåra oss. 73:24 För varje meter de backar så tilltar paniken. 73:28 Kan den största engelska armé som någonsin tåkat in i Scotland bara sopas undan? Vad är det som händer? 73:47 Svå adelsmän med blick för utvecklingen inser att det här håller på att gå på röret. De hugger tag i kungens tyglar för att släppa med honom ut ur striden. Själv steter han emot i Ylandet. Och i den här röret så kommer kungens sköldbärare att ta oss till fånga. Det kungliga sigillet och vapenskölden erövas också. Kungens häst är ju sårad i sidan med. Men man driver på den där stackars kraken över vattnet och där får han en ny häst. Under tiden så huggs ju det engelska kavaleriet i bitar. Och många som inte stupar, de dunknar ju i den här nu tydligen mycket större bärmuckbarn än vad det var i morse. 74:23 Och ovanpå allt det här så ger över sig sen trossen i ett vilt plundringsförverkeri från skottarnas sida. 74:30 Slaget håller ju redan på att avgöra. Kungen har flytt och det är ju alltid ett tecken på att det här har inte gått... 74:37 Så bra. Och liksom sammanhållningen är ju helt sammanbruten. Men vid en kulle västeromslagfältet hade ju Bruce gömt undan. The small folk, amatörerna, bönderna, stråtrövarna och de här som kanske i bästa fall hade en klubba och som inte hade tränats i hur man stod i en kiltron och så vidare. Men nu stormar de ner från kullen mot de kvarvarande isolerade engelska styrkorna som genom panikens dimma... Det framstår för dem som att Bruce har en till armé att sätta in. 75:09 Och då är paniken total. 75:13 Allt är förlorat. Allt skiter sig för England. 75:17 Ja, så är det. Nu drar ju alla iväg varje man för sig själv. 75:25 Utom kungen som har 50 ryttare med sig när han kommer till Stirling Castle. 75:30 Men där väger den här guvernören Mowbray nu att släppa in honom och ge honom skydd. 75:36 Och argumentet är att jag måste ju ändå ge upp staden här nu. Och i så fall måste jag överlämna dig, kungen själv. 75:43 Och hur ska det gå för gamla England då? Det kommer bli en monströst dyr lösensumma. 75:50 Så han tänker inte öppna för kungen. 75:53 Det är lite så här computer says no svar här. 75:57 Det går inte, fattar du? I väg med dig. Bort, bort. 76:03 Så han får ju fortsätta sin flykt söderut mot England själv då med de här 50 yttorna. Han kommer undan. Det gör han ju. Han har ju en poäng, Mowbray. Hade han tagit emot honom där så hade det blivit väldigt dåligt. Computer says no. 76:19 Stora delar av det engelska infanteriet samlas ju dock utan förstörling, väldigt förvirrade. De är så många att när Bruce sen når fram dit med sina trupper så är han ju ganska orolig över att de kan ju börja omstriden här. 76:33 Men det finns ju inga adliga ledare eller riddare kvar att leda de här styrkorna. För de är ju i full fart körda ut. 76:42 Så när skottarna kommer fram så lägger alla engelska soldater ner sina vapen och Moberg överlämnar högtidligt Störling till buss. Musik Robert Bruss framgång är total och Skottlands största militärseger är ett faktum. 77:09 Dessutom som personlig succé så kan man ju också sen byta en fångad adelsman mot sin fru och sin dotter och sin syster som har suttit och dinglat i de här tärböverna. 77:22 Engelsmännen hade bekvämt 4 000 stupade 34 av kungens närmsta vassaller och hundratals riddare Hela trossen till ett värde uppskattat till 200 000 pund faller i skottarnas händer. Det är en genomklappning av sällan skådat slag. 77:43 Och det är därför man från skotskt håll på fotbollsavenen fortfarande sjunger om det här. 77:50 Göran Ramberg sammanfattar det så här. Man frågar sig om det var absolut nödvändigt för Edvard att angripa Bruce i en ställning som den är uppenbart valt med omsorg och haft tid att förbereda. Kanske hade en skickligare fältherre kunnat hitta ett sätt att gå runt Bruce och invadera Skottland och ge Bruce valet att följa efter och försvara Skottland eller lämna Skottland åt sitt öde för att härja i England. Kanske hade en skickligare fältherre även om han accepterat att utkämpa ett slag vid Bannockburn kunnat nyttja sina överlägsna numerär bättre och besegrat Bruce. 78:24 Men det var inte en skickligare fältherre än Edvard. Exempelvis varken hans far eller hans äldste son som ledde den engelska armén. Det var vår Edvard och han gick rakt i den fälla som Robert Bruce gillar att. 78:37 Bannock Byrne har ju av vissa skotska historiker beskrivits som direktavgörande. Att det på något sätt är punkten för berättelsen, inte bara klimax. 78:47 Här är den skotska friheten vunnen. 78:50 Men den skotska historikern Steve Boardman skriver till exempel att vad Bannock Byrne verkligen gjorde var att stärka Bruce interna positionen. Det fanns ingen kvar i Skottland som inte accepterade honom som kung och ledare. De som vägrade knäböja för honom spenderade resten av sina liv i England. Det gick såklart att samla en ny armé. Den engelska kungen, oavsett om han heter Edvard II eller Edvard III kan alltid få ihop en ny armé. 79:26 Men det skulle i så fall bli en armé som började om på noll och som visste att de stod mot en stark motståndare. 79:34 De kommande fem åren så hävjar ju Bruce också i norra England i försök att få Edvard II att erkänna honom som kung av ett självständigt skottland. 318 intar Bruce det här slottet Burwick igen och 319 hotar man självast till York. 79:51 Och Edvard gick till slut med på en tvåårig fred mellan 1319 och 1321. 79:59 Och då kan ju Bruce börja ägna sig åt lite diplomati då. 80:04 Vilka var det att prata om nu igen? Det var Janne Björklund och... Jaha, ja precis. 80:09 Det är Juholt och Björklund. 80:11 Och försöka häva Påvens brandlysning mot honom förmodligen på Komin då. 80:16 Ja, precis. Det ägnar han sig åt. Han försöker ju också få till en skotsk-irländsk allians via sin frus claim till Ulster. Det där slutar med att helt plötsligt tar vi en skotsk armé som i princip är en ockupationsarmé i Irland. Att han får laiva Edvard I. Och där blir det på något sätt att han får känna på hur det är att vara en misslyckad invaderande armé och sedan rida hem med svansen mellan bena. 80:45 Då lyckas han bättre med påven trots allt. 80:48 Ja fast inte först. Och det är väl därför som man sätter sig ner och har ett möte i New Battle Airby 1320 nära Edinburgh för att skriva en deklaration och skicka till påven. 81:00 Ja det börjar ju då med att den här nya påven Johannes den 22 kan man säga. 1317 han är ju mitt i nya planer på ett korståg. Och där vill han ha både skottar och engelsmän på plats. 81:15 Om engelska kungar alltid vill kriga i Frankrike så vill påbara alltid kriga i heliga landet. 81:19 Ja, verkligen. 81:23 Då kan inte engelsmännen och skottarna bara vara i luven på varandra. De behöver fokusera på vad som är viktigt, det vill säga det heliga landet. 81:32 Så han skickar en delegation som ska mäkla fred. Och inbjudan skickas till kungen av England och guvernören av Skottland. 81:40 Ja, nu låter det inte lika känsligt. 81:41 Han landar inte väl hos Robert Bruce. Ja, precis. 81:46 Vem är han guvernör åt? Ja, exakt. Nej, Bruce vägrar. Han träffar inte ens påvens sändebud. Varpå påven sunar till att förnya den här bandlysningen på Robert Bruce. Och då behövs ju ett tjusigt dokument. 82:02 Arig, sårad men fortsatt målmedveten så blir det svaret följande. Som du var inne på i mars 1320 så står Bruce värd för ett omfattande rådsmöte i ett kapell utanför Eddingbras. Och här sammanställdes en deklaration som gått till historien som Arbroth-deklarationen. Eftersom man tror att Bernard de Linton, rikskansler och abbot vid just Arbroth höll i pennan. 82:28 Det här är egentligen ett brev till påven som det rör sig om. Men det skulle bli ett av den europeiska medeltidens mest berömda politiska dokument. 82:41 Man börjar med att räkna upp 113 skotska kungar tillbaka till mytologisk tid som oabrutet har regerat ett självständigt gott land. 82:51 Man förklarar att skottarna är ett fritt folk som aldrig har erövrats varken av britter eller vikingar. 82:56 Inga pikter, inga vikingar, inga engelsmän. Inte en själ har erövrat oss. 83:02 Man lyfte fram den skotska aposteln, Sankt Andrew, som var en av Jesus tolv lärjungar och dessutom bor med Petrus och allt. Det fanns säkert någon flisar från någon stol där som man kunde hävda att man hade. 83:15 Inga problem, där fanns reliker att visa upp. 83:19 Och Edvard den första pekar sig ut som ärkeskurken. Han var en ulv i fåra kläder som hade låtsats att vara en vän när de hade den här tronkrisen. Men sen visade han sig att han var en fiende istället. 83:33 Just det, han var Skeletor. 83:37 Så länge som bara ett hundratal av oss lever kommer vi aldrig vika under engelskt styre. 83:55 Det är ju flera intressanta saker här såklart. Det ena är ju att det här är en nationell berättelse. En färdigformulerad sån i stil med det som annars blev mycket vanligt under 1800-talet. 84:09 Det här är väl deras motsvarighet till självständighetsdeklarationen i USA. 84:15 Absolut, det är klart det är. 84:20 För det är ju medeltid, vi ska komma ihåg att det här är medeltid. Och den vanliga modellen under medeltid det var Gud, Kung, Undersåtar. Men i den här Arborath-deklarationen så säger de att om Robert Bruce inte längre ger oss den friheten som vi har haft sen urminnes tider, ja då kommer vi göra oss av med honom och kommer hitta någon annan att kalla kung som kan garantera oss den friheten. 84:49 Så här är det liksom Gud skottar kung som föreslås. Och det är ju ett jäkla hopp i tanken från en typisk medeltida världsbild. 85:01 Finns det inte en liten parallell till Magnus Houten då? 85:03 Jo, absolut. 85:05 Det är väl säkert det de inspireras av också. 85:09 I första avsnittet så bråkar ju den skotska adeln över kungatiteln. Är det Baliel eller Bruce som ska vara kung? 85:16 Och sen så velar de för eller mot Wallace. Ska vi följa den här lågadliga tjommen eller ska vi bara satsa på Edward som ändå säkert kommer vinna? Sen blev det inbördeskrig och vi hade liksom Comin och Bruce som var i luven på varandra. Men det som verkligen har hänt här från 1320 talar skottarna med en och samma röst. Skottland är enat och det enade Skottland är fritt. 85:41 Och dokumentet verkar ju fungera också. Påven började kalla Robert Bruce för Robert, den storslagna konungen av Skottland. 85:51 Det var ju det han ville ha, ja. 85:54 Det är bättre än guvernör. 85:56 Påven försöker också övertala Edvard att lägga ner det här förmodligen för att han vill till hela landet. 86:04 Men kriget blåser ändå upp igen mellan 321 och 323. 86:09 I något uppföljande avsnitt om Edvard II till det här första vi gjorde för något drygt år sedan så kommer vi se hur han blir avsatt av sin drottning Isabella och revolterande baroner 327. 86:24 Det är dramatiska grejer Ja det ser vi fram emot Så det ska vi inte fyr på sig nu Men då är vi ju Edvard och Isabellas son Som blir Edvard den tredje Som kommer att inta den engelska tronen Och Isabella blir förmyndad egent under några år 86:37 Det finns ju en, förlåt att jag avbryter dig Men när man läser väldigt traditionell historieskrivning Då är det ju typ Edvard I var stark Då gick det bra Sen kom Edvard II Då var Robert Bruce stark Och då gick det bra för Skottland Sen kom Edvard III Och han var stark Då gick det bra för England 86:54 Ja, och det ligger väl något i det här. 86:58 Ja, men gör du inte det här? 87:00 Jo, men det finns strukturer här i bakgrunden också. 87:04 Ja, absolut. Men om man ska hårdra det hela och koka ner det till aktörsperspektiv. 87:11 Men visst, det finns ju strukturer. Isabella sänder i alla fall fredsträvare till Skottland och förhandlingarna avslutas i York 1328 och där lovas Skottland att England ska bli deras käraste vän och allierade och Skottland ska vara separat och fritt från England. Under nuvarande kung och under hans arvingar. Och England ska inte ha några som helst anspråk längre på Skottland. Skonstenen ska lämnas tillbaka och sådär. Det här löftet hålls inte 87:41 Det dröjde i alla fall innan det... 87:43 Det dröjde fram till 1996. Men det blev ju inte så kärvänlig stämning heller som det där avtalet antydde att det skulle bli förstås. Men det blev ju fred och Skottland ansågs vara självständigt. 87:59 Under tiden har ju då Bruce också lyckats få två tvillingpojkar. Varav den ena åtminstone överlevde David som senare kommer att bli ny skottskung. Successionen var säkrad alltså. Samma år som freden kom också, 1328, så lyfte ju Påven brandlysningen över både Bruce och Skottland. 88:20 Men 1328 så blir ju också Bruce själv sjuk. 88:25 Vad jag förstår är någon form av hudsjukdom. Och han dör 1329, 55 år gammal. Ja. Ja. 88:33 Så det var inte så himla länge han fick vara nöjd över det här självständiga riket han skulle styra. 88:38 Nej, så är det. Han fick ju inte den här Gustav Vasa 40 år på tronen varianten. Men han får ju ändå på något sätt kyla in i natten i vetskap om ett arbete väl utfört. 88:57 Vad jag framförallt tar med mig från det här avsnittet är kanske att i den intensiva hettan från mer än 15 år av bitterfejd med grannarna i söder, det som Edvard I, skottarnas hammare, utan avsikt, lyckades smida var ju någonting han absolut inte tänkte smida, att... 89:18 Han skapar förutsättningarna för ett enat Skottland där friheten också formuleras just i motsatsförhållande till engelsmännen. Och det är ju konsekvent egentligen genom historien även om den där anti-engelska stämningen går som en konjunkturkurva upp och ner. George Trevelyan, den engelska historikern som skrev i början av 1900-talet Jag tänkte ta hans slutsats från boken om Englands historia. 89:52 Nu ska vi komma ihåg då, det är 20-tal och han blickar på Skottland med ett mycket engelskt perspektiv. Men det finns ändå något i det här som intresserar mig. Trevelyen skriver... Den skotska självständigheten var dyrköpt, liksom det mesta som är värt att vinna. 90:07 Under två och ett halvt århundrade efter slaget vid Bannockburn förblev Skottland ett fattigt, osiviliserat och blodbestängt land. Kännetecknad av feudal anarki, fejder, landsförräderi och ständiga gränsstrider med England. Ett land med lågt stående kyrka, utan blomstrande städer, utan verkligt parlament och utan institutioner i övrigt- som buror löften om en stor framtid i sitt sköte. 90:36 Dess demokratiska instinkter hade förhindrat föreningen med England men hade för övrigt ej förmått uträtta något. Det militärt fördelaktiga förbundet med Frankrike var i kulturellt anseende onaturligt och gav ingen verklig ersättning för den avbrutna förbindelsen med den närmsta grannen. Men ett Skottland hade vunnits. Det hade kommit till visshet om sig själv och trygghet i sin nationella egenartsfria utveckling. 91:07 Och så här, man kanske inte skulle skriva så här ociviliserat. 91:12 Det finns ju en värdering i det hos Treveljen. 91:15 Men man får ge honom att det senmedeltida och tidigmoderna Skottland var ekonomiskt utsatt, politiskt instabilt. 91:23 Vi förstår vad han menar. 91:25 Sen skriver han om ett rikare och mer välorganiserat England som någonting som utan tvivel hade gynnat Skottland materiellt och kulturellt. Det vet vi ju inte. Det är ju spekulation från Trevelyan. Det är någon sorts kontrafaktisk idé att om de bara hade varit vänner med engelsmännen hade de haft det bättre än vad de faktiskt hade det. 91:46 Men det faktum... 91:48 Att han är så engelsk tycker jag gör slutsatsen ännu mer intressant. Ett Skottland hade vunnits. Trots svag centralmaktekonomi, trots svaga institutioner så fanns efter frihetskriget en föreställning om ett Skottland bortom dynastiska strider som försvarar sin frihet. Alltså, skottarna vann rätten att vara sitt eget centrum till skillnad från att förbli Englands periferi. 92:18 Och samma idé kommer ju på olika sätt sedan återkomma över hela världen, just för britterna, framför allt. Att självstyre kan vara värt att betala ett mycket högt pris för. Och att människor faktiskt föredrar att styra sig själva dåligt framför att styras av någon annan. Det finns ett tidigt sånt exempel i Skottland under det tidiga 1300-talet. 92:44 Det gör det verkligen. 92:46 Ännu en sommarföljetång avklarad. 92:49 Ännu en sommarföretag avklarad och ett intressant och viktigt sjok av historien. 92:56 Ja, verkligen. 92:57 Det har varit... Med mycket färgstarka karaktärer. 93:00 Fascinerande research. Jag håller med dig helt och hållet. Mycket mer än bara William Wallace. Även om det också är en hel del William Wallace. Mm. 93:11 Nu tar vi ledigt en vecka på det här va? Ja det gör vi. Och så är vi tillbaka den 16 augusti. Men det kommer ju någon härlig europeisk nästa söndag. 93:20 Det är oväntat bra grejer. 93:22 Ja okej. 93:25 Ha det så bra hörni i sommarvärmen. Tack för att ni har lyssnat på allt det här. Hej hej. 93:31 Hej då mer. When will we see a light And sent him homeward, he think again. The hills are bare now, and water leaves like meek and still. 94:03 O land that is lost now, which rose so dearly held and stood against him. 94:25 I'll never die and send him homeward to think again. Those days are past now and in the past they must remain.