Somna med Henrik

00:00 Hej och välkommen till Somna med Henrik Ditt bevinnerliga elände Din tänkande trakt i natten Det är jag som är Henrik Och det är du som är somna Och det är som det är Det som händer, händer. 00:36 Men just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. 00:42 Och nu börjar vi. 01:00 Hej, somna. 01:03 hej vad jag har längtat efter det här längtat efter att få sitta ner och bara öppna käften och tala till dig som om vi vore gamla kompisar som om vi vore du med varandra jag vill börja med att slå ett slag för ordet du vad är det med det där att vi att vi kallar varandra för vi Jag var på restaurang häromdagen. 01:36 Och så kom servitören. Och så sa hon. 01:40 Har vi hunnit sitta lite på menyn? 01:45 Ja det har vi sa jag. För jag var ju en av vi. Och så beställde vi. 01:50 Och vad vill vi ha att rycka till det? Och då blev jag sådär. Alltså det bara krypa i mig. Och så vill jag säga såhär. 01:58 Vill du också vara med? 02:00 Liksom. 02:02 så säg bara det för att det finns ju plats här du kan sitta här också eftersom du får envisas med och prata om oss som om vi var ett gäng du och jag och mitt sällskap här vid bordet Men jag sa ju inte det naturligtvis, för det vore ju synnerligen gnälligt och gubbigt. 02:21 Och då sa min kompis Erik som jag satte åt mig, det här beror på att de vill säga ni, men det vågar de inte göra för det känns alldeles för formellt och konstigt. 02:33 Och de vill absolut inte säga du, utan då blir det vi. 02:39 Då känner jag, kan man inte istället för att säga man då? 02:43 Har man bestämt sig? 02:45 För då blir det mer rätt för mig. 02:53 Då blir det lättare att tänka att servitören syftar på någon typ av allmänt tillstånd just här runt bordet. Här har man bestämt sig. Då blir det mer som att servitören är en voice-over. 03:07 Man har bestämt sig. Eller vad roligt om servitören kom in. 03:12 Och sa. 03:13 Här sitter ett gäng människor. Vi får se när de är redo att beställa. Och sen går servitören igen. En så kallad voice over servitör. Sen kommer voice over servitören tillbaka igen lite senare. 03:29 Och säger. 03:31 Nu verkar det som om de flesta runt bordet ändå har hunnit skaffa sig en rimlig uppfattning om menyns omfattning och olika rätter. 03:42 Möjligen finns en chans att någon ska kunna lägga en första beställning. 03:47 Och då kan man säga ja, vi är redo att beställa. 03:50 Beställning påbörjas. Nej så kan vi inte säga att de blir en robot. Då säger servitören. 04:00 Människorna runt bordet är redo att starta en beställning. Servitören tar fram sin lilla iPad. Eller om det är ett block då. 04:11 Och sen kan beställningen då fortskrida. 04:16 En annan sak som jag också stör mig på. 04:19 Jag vet att det här är... 04:23 Det är tråkigt som det. Det är tråkigt att tänka på och prata om. Det spelar ingen roll... 04:34 Språket förändras, allting ändras. Varför ska jag sitta och vara en gammal farbror som på någon hög, veritabel häst gnäller på att språket utvecklas? Men det är en sak som jag har tänkt på. Jag kan väl lika gärna säga det då. 04:48 Så har jag något att säga. För jag vet ju inte vad jag ska säga i den här podcasten. 04:54 Så är det när jag säger tack så mycket. 04:58 Om servitören kommer med min cappuccino. 05:01 Då säger jag tack så mycket. Och då säger servitören ingen fara. 05:08 Det vet jag inte vad jag ska göra med den informationen. 05:11 Vadå ingen fara? 05:13 Det är inte som att jag säger förlåt mig. Då har det ingen fara. 05:20 Det är på något vis, när man säger ingen fara så är det som att man säger du ska inte tro att jag behöver göra det här. Att det här är mitt jobb. Men jag gör det för att jag är så jäkla vänlig och snäll. Men det kostar mig, det ska du veta. Det tar på krafterna att gå ut med cappuccino till bordet. 05:39 Tack ska du ha. 05:42 Det var det lilla, kan man säga. Eller... 05:46 Varsågod. Eller självklart. 05:50 Men inte ingen fara. 05:54 För det är ju som att när jag säger tack så mycket så säger jag i praktiken så säger jag Gud jag ber om ursäkt att jag tvingar dig att genomlida detta helvete som det måste innebära att göra det du är betald för. 06:10 Förlåt mig Sanna. 06:15 Men jag, annars är jag väldigt, jag är ju jättetrevlig kund när jag är på restaurang. 06:25 En del jag är med, han jag var med igår till exempel, han är mer, han har mer åsikter om serveringspersonalen och hur de ska vara. Hur han tycker de ska vara, vad bra service är. Han lägger märke till sånt och han blir också irriterad, blir uppretad när det inte motsvarar Han var inte otrevlig mot personalen och det tyckte jag var skönt. 06:50 Han var missnöjd med personalen men han var inte otrevlig. Han var bara rak. 06:56 Men jag blir omedelbart nervös när jag märker att han inte är nöjd. 07:01 Då blir jag så rädd att han ska säga det till den här. 07:05 Ofta tycker jag väldigt unga människan som kanske gör sitt allra första nedslag i yrkesvärlden. 07:15 Det spelar ingen roll, säger han. Det här är en person som har betalt och man måste kunna förutsätta att man åtminstone vet lite. 07:28 Men det gjorde inte hon som serverade oss. 07:31 Det var inte något fel på någonting, det var bara en trevlig upplevelse. Lite sekt i saker som inte kom och saker som kom för sent och sådana saker. Då blev min kompis irriterad. 07:47 Och då blir jag väldigt, väldigt rädd och nervös. 07:50 Och det här är ju mitt problem. För det var inte så att någon runt det här bordet gjorde någonting olämpligt, otrevligt, oförskämt. Det var ingen som tog ut sin frustration på den här unga människan som serverade oss. Men det fanns irritation runt bordet. Och det räcker för att jag ska känna att nu kommer någon när som helst att resa sig upp och säga någonting. Så den här människan blir ledsen. 08:16 Och sen ska den människan komma med en crème brûlée till mig och jag ska veta att den här människan är ledsen och känner sig värdelös eller är arg kanske på oss. 08:29 Och för mig, det går inte ihop att ta emot någonting av en person som är ledsen och arg av någonting jag eller någon affilerad med mig har utsatt henne för. 08:39 Jag tycker, jag vill helt enkelt inte ha om jag har gjort någon ledsen, då vill inte jag sen säga och nu vill jag ha min crème brûlée, tack. Om jag skulle skälla ut serveringspersonalen det har aldrig hänt, men om jag skulle göra det att säga, hur kan du ha mage att komma med vinet Efter att du har serverat maten, jag har ju redan listit upp maten och jag vill ju ha vinet till maten och så vidare. Om jag hade sagt det, då hade jag sen sagt notan tack, eller ännu hellre, jag hade bett om notan först, sen hade jag sagt mitt, så att jag inte behövde ha någon dilning kvar. 09:19 Jag vill helt enkelt kunna springa därifrån. 09:22 Jag skulle absolut aldrig kunna säga. En gång var jag ihop med en tjej. 09:28 Och vi var på en restaurang. Jag och hon tillsammans med hennes mamma och mammans pojkvän. 09:34 Och det var en restaurang i centrala Stockholm. Och vi satte oss ner och beställde. Och maten lät vänta på sig. Länge. 09:44 Mycket länge. 09:48 ägaren för det var en liten restaurang som också var servitör han kom ut till oss ibland och kollade läget och fyllde på våra glas men han sa ingenting om maten när det hade gått en timma då sa min dåvarande flickvänns mamma nu vill vi ha vår mat tack och det var lite oförskämt vad säger man, oförskämt formulerad tyckte restaurangägaren. För han sa, vad menar du? Det är inte mitt fel, det är köket. 10:18 Det var inte så proffsigt av honom heller. Och då började de, då blev det gräl. Och det var en liten restaurang och ganska tätt mellan borden så alla hörde detta uppslitande gräl. 10:30 Där ägaren till restaurangen sa förfärliga saker till min dåvarande flickvänns mor. 10:38 Och hon sa förfärliga saker tillbaks och sen reste sig de två upp och gick och jag och min tjej satt kvar Och väntade på vår mat. 10:56 Och han var mycket arg. 10:58 Den här killen. Det var ju uppenbart att han hade glömt att bånga in den maten som var vår. 11:05 Han hade ju bara glömt det. 11:07 Men han kunde inte stå för det. För han var en man med hög värdighetströskel. Så han satte sig vid vårt bord och började prata med oss om hur dålig kökspersonalen hade. 11:18 Och sen så kom han ut och sa han. Bara så du vet, nu har jag sparkat kocken. 11:24 för att han var så dålig på det här och vi jag vet inte varför vi stannade kvar jag tror att vi kände att det var så pinsamt så vi ville liksom inte gå och idag har jag så svårt för det där för om det hade hänt idag Jo, så här var det. De gick ju bara sin väg och lämnade oss med notan. För vi hade beställt saker att dricka. Så vi hade ju fortfarande business kvar med restaurangägaren. 11:56 Så det där med att be om notan vågade vi inte riktigt. Vi väntade och till slut kom maten. Och vi åt. 12:03 Och så betalade vi och vi sa tack, det var så gott. Då hade det tagit nästan fyra timmar. 12:09 Det där kan jag nu i efterhand kan jag tänka varför gjorde vi så? 12:13 Varför bara sa vi inte notan tack och så gick vi. Men det skulle jag ju då aldrig kunna göra i en situation som den som var igår. När jag var ute och åt. Att jag säger det här var det sämsta service jag har fått i mitt liv. Nu vill jag ha min crème brûlée tack. 12:31 Det är för mig det skulle aldrig ske. 12:37 En gång var jag på ett turné. 12:39 Och då var vi i Karlstad. 12:43 Då var jag och en tjej som var frontade här. 12:50 föreställningen, konserten och på kvällen så var vi ute och åt på ett ställe i Karlstad och maten kom in och hon tittade på sin mat och så tillkallade hon sig servitören återigen en väldigt ung människa och så sa hon det här var inte vad jag väntade mig jag vill inte ha den här maten det här får du ta tillbaks Och då vill jag ju bara springa därifrån. Jag vill gömma mig. 13:21 Springa därifrån. Hoppa framför någon förbipasserande kollektivtrafikfärdmedel. 13:30 För jag tycker det är så pinsamt. Och mycket riktigt så blev ju då servitören, han blev ju jättekränkt och ledsen. 13:38 Och rädd. Och kände sig tillrättavisad. Det är lätt att man gör det också när man är yngre och blir tillsagrad än någon äldre. Hon var inte otrevlig på något sätt, min kollega. Det var bara väldigt rakt. Det här får du ta tillbaks, för det här är inte vad jag ville ha. 13:58 Men det som hände sen, för jag skulle ju ha min mat och hon ville ju ha en annan mat. Så då var hon för att titta på menyn igen och gjorde en ny beställning. Och så kom det ju då en ny mat och då var ju allting dålig stämning. 14:12 Servitören var lite snorpig och jag åt som att jag hade begått ett brott mot hela restaurangen och framför allt servitören. 14:27 Det finns också någonting i vissa människor i hur de ser på serviceyrken. 14:34 Jag är dubbel där. För å ena sidan, det är ju en tjänst som jag köper. Och i vilka avseenden annars skulle man vara sådär tolerant med någon som inte utför nämnda service som man betalar för. Å andra sidan kan jag känna så här, vi lever ju i ett samhälle där de som vi omger oss av, oavsett om vi köper en service eller inte, så är det ju människor som har ett visst svängrum i sin egen prestation. 15:06 alla människor kan ha en dålig dag och jag blir helt jag blir så frustrerad när jag pratar med människor om det här och de verkar vara av åsikten av att man får helt enkelt inte ha det där svängrummet om man har ett serviceyrke det är som att säga att en skådespelare inte får missa en replik Det får inte hända. Det är oförskämt. 15:32 Och jag menar, det är klart att om det är ens regel snarare än undantag, det är väl en sak. Jag menar, det gäller väl alla yrken. 15:39 Men så länge det inte rör sig om någonting livsavgörande så måste vi väl kunna få göra fel, ha dåliga dagar eller uppfatta saker och ting olika beroende på vad det är som man går igenom. Jag uppfattade inte att du hade beställt maten eller... Ja, jag glömde och så vidare. 15:56 Vi måste ju bara unna varann en liten större felmarginal. 16:02 Jag har en annan kompis som när vi ska gå ut och äta, då brukar den här kompisen vilja stå i hallen på restaurangen innan för att känna om det är rätt vibe. 16:16 Och vill gärna stå länge och absorbera stämningen. Och där kan man ju tycka, jag menar det finns ju ingen skada skedd. Men när det här sker efter restaurang efter restaurang. Det kändes inte rätt. Vad var det som inte kändes rätt? Nej men det verkar inte som om serveringspersonalen var tillräckligt på borden. Eller de var för på borden eller andra sådana saker. Eller det luktade konstigt från köket är det i och för sig en indikation om något. 16:46 Men då kan jag ibland känna att varför går vi ens ut? Varför sitter vi inte hemma då? Om allting är ett nollsummespel där det antingen måste vara perfekt eller fullständigt värdelöst. 17:01 Då blir ju allting outhärdligt. 17:04 Varför går vi ens ut och gör saker när det är så stor risk att allting blir fel? 17:11 Och mycket riktigt är det ju så att nästan alltid blir det fel. Och just den här kompisen, den säger också till då. På skarpen. Och använder ibland ett lite raljerande, hånfullt. 17:26 Säkert utan att veta det. 17:30 Nej men som jag tidigare sagt, sex gånger så vill jag ha vinet till maten. 17:36 Alltså sådana saker. 17:37 Och jag menar inte att man ska dalta med serveringspersonal. 17:45 Det finns väl en massa skäl att stå på sig och säga vad man vill. 17:50 Och att om någon gör ett dåligt jobb så kanske man, det kanske till och med är så att man borde säga det liksom. 17:58 Men jag skulle aldrig göra det. Jag skulle aldrig... Sätta mig i en situation där jag gör någon annan ledsen. Och sen... 18:08 Och då kanske du säger vän av att kritisera serveringspersonal på restauranger. Kanske du säger. Men vadå? Det är väl inga porslinsfigurer som går där. Det är ju människor som jobbar inom restaurangbranschen. De är vana vid att folk ställer krav och kritiserar. Eller bara är oschyssta liksom. 18:30 Ja det kan ju säkert hända men jag vill inte vara en sån person. Jag vill inte vara en sån som folk efterhand bara Gud vad var det där aset vi bor tre. Det vill liksom inte jag vara. 18:42 Helst av allt vill jag vara en som glöms bort i samma ögonblick som jag går ifrån restaurangen. 18:49 Det kanske är något som många tror om mig att jag är någon som vill bli ihågkommen. Det var en lite mer allmän betraktelse. 18:59 Det är många som tror att jag vill gå till historien. 19:04 Jag kan inte tänka mig något som är mindre viktigt för mig. 19:11 Folk pratar om... Forna tiders människor pratar ju om arv och vad man lämnar för renommé efter sig. Vad man lämnar efter sig för ekon. 19:23 Byggnader och släkt och mark och organisationer eller konst. 19:30 Och jag känner att när jag är borta då är det fullständigt oviktigt vad människor tänker och tycker om mig. 19:37 Eller tänker att jag gjorde eller skapade. För jag kommer inte vara här. Jag har inte en tanke på hur jag... 19:50 Jag brukar aldrig tänka hur ska folk minnas mig efter att jag försvinner och sånt. 19:58 Jo, kanske Harriet att det är viktigt för mig vad hon tänker om mig. Eller rättare sagt att det kan vara viktigt att hon bär mig med sig även efter min bortgång. Men utöver det Så om jag äter på en restaurang då vill jag gärna när jag går därifrån att det ska vara som business as usual. Jag vill inte lämna dem som man kan föreställa sig en klassisk skådespelare som gärna vill gå därifrån och känna att nu gjorde jag avtryck här på den här restaurangen. 20:33 Jag är överhuvudtaget ganska ointresserad och det här kommer ju låta jättekonstigt nu då som då. 20:38 Men jag är väldigt ointresserad av att prata om mig själv. 20:43 Det låter konstigt, förlåt. Det låter jättekonstigt för det är ju det enda jag gör i den här podden. 20:48 Men jag måste, alltså jag tror att jag kan vara så ärlig som jag kan vara. 20:56 Jag tycker att det är jättetråkigt att berätta för människor vad jag sysslar med. 21:02 Att berätta om mitt jobb eller mitt liv för folk. 21:07 Här är något annat. 21:08 För här är jag ju i mitt eget huvud. 21:14 Det är skillnad bara när jag gör som de är Henrik live. 21:17 Jag tycker ibland när jag börjar hamna i sånt här som jag är i nu. När jag ska analysera och kvantifiera mig själv på något sätt hur otroligt tröttsamt det är och tråkigt och ointressant och jag vill bara jag pratade med med Julia som klipper min podd eller som det klipps ju ingenting egentligen hon klipper faktiskt bort en del grejer ljud och sånt men jag pratade om det idag så sa jag att jag tycker det är så jobbigt att Jag skulle egentligen bara vilja komma in i ett sammanhang där människor säger, hej vad gör du? 21:59 Ja jag gör en podcast. Okej kom så ska jag visa dig hur man gör det här och det här. Nu ska jag visa dig mitt jobb. Följ med mig här nu ska jag lära dig det här. 22:09 Så det är min drömsituation av andra människor. Men eftersom att umgås med andra människor. Men eftersom mitt jobb är vad det är. Så tenderar jag att hamna i situationer där andra människor tycker att deras jobb är så otroligt intressanta. Och så tror de att dels tror de nog att jag vill berätta eftersom jag är skådis eller något. 22:32 Och sen är de ju också nyfikna då. De vill gärna veta mer. 22:36 Och då hamnar vi i en situation där jag sen nästa gång eftersom jag pratade så länge om mitt jobb förra gången så tror folk att det vill jag fortsätta göra. Och då blir det någon typ av ensidisk kommunikation som jag Jag känner hur jag får panik. Det känns som ett hjul som snurrar snabbare och snabbare och snabbare som jag inte kommer ut ur. 23:00 Det jag längtar efter mest av allt just nu det är att bli lite buren. Lite medsvept. 23:10 Jag vill att någon ska ta mig i sin hand och säga kom vi springer. 23:14 Och jag ska bara springa med. 23:16 Som den här gången i Grekland när Nina drömde att det kom en stor insekt. Hon vaknade från drömmen till någon slags... Hon trodde att det fortfarande var sant att det kom en stor insekt. Så hon tog mig i handen och vi sprang ur sängen. För hon tänkte vi måste sätta oss i skydd. 23:37 Och jag sov ju. Men jag sprang. 23:40 Jag sprang som om inte det fanns någon morgondag. Jag ställde inga frågor. Jag bara sprang. 23:47 Och det brukar vi skratta åt ibland när vi pratar om det. 23:52 För att hon... Hon drömde ju en mardröm på något vis. Hon hade ju något skäl. Jag hade ingen skäl att springa. 23:59 Men jag är så invan vid att det kan hända skit. Rätt vad det är så måste du bara springa, Henrik. 24:06 Bildigt talat. Så jag var bara med på det. Det spelar ingen roll vad som precis hade hänt. Eller att jag bara sov djupsömn. 24:15 En annan människa hade kanske sagt, vad gör du? Släpp mig. Jag sover. 24:20 Men inte jag. 24:22 Men nu blir det där en motsats till vad jag vill. 24:27 Jag vill ju faktiskt springa lite nu. Hålla någon i handen och springa. 24:34 Det skulle jag tycka mycket, mycket om. 24:40 En gång när mor var liten hörde hon hur någon en kväll stod där ute och banka och gav dörren en smäll. 24:50 In där kom en julebock, skäggig och med ludenrock. 24:57 Han tog ur en påse små paketer upp. Mor, hon fick en docka. Riktigt söt och riktigt klädd. Men när bocken hoppade, oj vad hon var rädd. 25:10 Mor, hon har en bror, du vet. Han fick också ett paket. Och i det han fann en trumma och trumpet. 25:21 Tänk att jag kan den sångtexten fast jag inte har sjungit den sedan jag var nio sekunder gammal. 25:30 Det måste ju vara en jullåt som är bara det faktum att den pratar om en bock, en julbock. Fast i och för sig, den pratar ju om någonting en jul när mor var liten. Så den är ju skriven i förfluten tid. Det är en återblick, en flashback. 25:52 Jag får svallningar i knäna när jag tänker på den här sången. 25:58 Nostalgiska svallningar. 26:01 Jag minns att vi har dansat runt julgranen när jag var liten och sjungit en sång. 26:06 En jul när mor var liten. Är det typ... Ja, vad mer? Gullan Bornmark? Nej, det är ju inte gullan, det är ju äldre än så. 26:20 Alltså det kallas ju för julklappar för att man klappade på dörren. 26:25 Eller hur? Julbocken kom och klappade på dörren och så slängde man in julklapparna. Det här avsnittet släpps ju mitt i sommaren och det har ingenting med julen att göra. 26:41 Och jag längtar inte tillbaka till julen. 26:45 Åh vad jag njuter just nu somna av att jag är mitt i den exploderande sommaren. 26:54 När jag hade varit på middag med min kompis där igår kväll. Så tog jag en voj, en sån här sparkcykel hem. 27:02 Eller jag hade ställt bilen. 27:05 Men jag orkade inte åka hela vägen in till söder. För vi var på söder. Jag orkade inte åka hela vägen in och kryssa i trafiken. Så jag hade ställt bilen en liten bit utanför. Så jag åkte voj till bilen. 27:16 Sen åkte jag bilen hem. 27:19 Och... 27:21 Det där att åka, då var klockan elva på kvällen typ och jag åkte där genom stan. 27:28 Och det var fullt av en massa människor som var ute och partade och dansade och svängde sina lurviga. 27:34 Och jag svänger ju inte mina lurviga så mycket längre. Det är verkligen svänglöst bland mina lurviga. 27:43 Och jag känner alltid ett vemod när jag eller när jag rör mig genom sådana här rum, sådana miljöer. 27:54 För att det var ju naturligtvis också väldigt, väldigt kul för mig. 27:58 De där lurvsvängningarna som jag ägnade mig åt så mycket för. Jag höll ju på med dem av en anledning. Därför att det var roligt. 28:11 Det gav mig helt enkelt en massa njutning. 28:15 sinlighet, glädje, ren rå glädje. 28:19 Och att jag också kunde njuta av mitt liv och min framgång och allt möjligt sånt som jag inte kan. Då kanske jag hade känt att jag ville att restaurangen ska minnas mig när jag hade varit där och så. 28:32 Men då är det alltid en visst vemod. 28:36 Och... 28:39 Så satte jag mig i bilen. 28:41 Och så spelade jag. 28:44 En. Ny artist som jag tycker om. Som heter Harriet Nauer. 28:49 Och så lyssnade jag på hennes. Musik. Och så körde jag hem. 28:56 Jag har bott utanför stan. Några nätter nu. 29:01 Och så körde jag hem. 29:03 Eller körde till huset. Där jag har bott. Och. 29:09 Lyssnade på hennes musik. 29:12 Och kände att det finns en ny mening i mitt liv nu. 29:18 Den är inte avhängig. Lurvsvänget. 29:25 Det finns någonting större och djupare och mer stillsamt i att inte lurvsvänga. 29:35 Även om jag såklart saknar det så att jag smäller av ibland. 29:47 Hur man träffar nya kontakter hela tiden. 29:53 Man går på toa, så kommer man tillbaka till bordet och då har man träffat någon kompis i toakön. Och så har man pratat. Och det där hände ju med hela tiden också för att jag var ju offentlig. Så jag träffade människor som kände igen mig och som ville prata. Människor som också var för friskare och så. Det händer ju nu också. Men nu är jag ju på en annan plats. Jag är inte alls sådär... 30:16 öppen och mottaglig. Jag har garden uppe och jag är blygare och långsammare och kanske inte lika intresserad av att snacka strunt heller. 30:29 Min kompis och jag när vi var ute igår Så var vi först och åt. 30:39 På en italiensk restaurang. Och sen gick vi till en pub efteråt. Och. 30:45 Det var första gången. 30:47 På. Jag kommer inte ihåg hur många år. Som jag var på en pub. Därför att jag dricker ju inte längre då. 30:54 Och. 30:56 Det är så konstigt att sitta där och dricka alkoholfria alternativ. 31:00 I en värld som egentligen. Uteslutande är för. Alkoholens skull. 31:05 En miljö som... Och grejen är att jag tyckte faktiskt att det var lite trevligt. 31:14 Jag hade aldrig föreslagit det om det hade varit jag. 31:18 Men eftersom min kompis drack alkohol så hade vi liksom en förevändning och går dit och så satt vi där och så pratade vi om saker. 31:28 Vi pratade om Ingvar Bergman bland annat. 31:31 Ehm... 31:33 Vi pratade om... Ingmar Bergmans... Hur han byggde alla sina filmer i stort sett... 31:43 I monologer. 31:47 Alla karaktärer i Ingmar Bergman håller tal. 31:51 Långa, långa tal. Det är svårt för en publik som inte har kontext... Att titta på hans filmer idag... 32:04 Man måste liksom förstå vad han använder sig av för verktyg. Man måste förstå vad som kom före honom för att på riktigt uppskatta Bergmans storhet. 32:15 Och så pratar vi om det. Är det ett måste när man konsumerar kultur? Att känna till det som kom innan. 32:23 Borde inte berättelsen i sig... 32:27 konstverket i sig äga sin egen rätt. 32:33 Så försökte jag föreställa mig en ung människa, för det var en massa ungdomar där på den här puben. Så pratade vi om om vi slår på sjunde inseglet för... 32:45 För de här ungarna här. 32:49 Och så får de titta på Gunnar Björnstrand och Max von Sydow. När de i jättebjärt kontrastbelysning står och tittar på någon som är korsfäst. Och pratar om... 33:04 Diger döden och varats meningslöshet utan att kameran bryter eller några klipp eller ingen musik heller utan bara tystnad och deras ord. Och de tittar inte på varann heller, de tittar framåt. Det är ju en teatermonolog, filmad teatermonolog. 33:25 Och det är jättestilistiskt. Och det är stilbildande och det är historiskt. 33:30 Men de skulle ju hata det. 33:32 De skulle inte förstå alls vad det är de tittar på och varför. 33:37 Det är helt enkelt konst för en gammal publik. Alltså en publik som inte finns längre. 33:43 En publik som fanns när filmen gjordes och årtiondena efter det. 33:48 Århundradet kanske man ska säga om den filmen. Och då pratar vi om att det handlar om att ställa sig på axlarna av det som har varit. 33:59 Att det är konstnärens på något vis uppgift. 34:05 Vad står som de med Henrik på axlarna av för någonting? 34:09 Det vet inte jag. Men jag vill gärna ha dina synpunkter på det somna. Om du har det i dig och känner att du skulle vilja skriva en liten rad på Facebookgruppen kanske. Eller bara skriva till mig direkt kanske. 34:23 Skriv någonting om vems axlar du tycker att Somna med Henrik står på. 34:29 För om allting är en fortsättning av det som har varit. 34:34 Då måste det här som jag håller på med nu vara en fortsättning av någonting. 34:40 För min egen del så måste jag ju säga att jag fortsätter ju på det jag har gjort som liten här. Jag har spelat in mig själv så länge jag har haft, alltså sen jag var sju kanske, sju år var jag nog när jag spelade in mig själv första gången medvetet. Sen finns det ju kassettbansningsspelingar som mamma gjorde med mig ännu yngre. 35:01 Men Jag minns det trollska, det omedelbara attachmenten som jag kände till det här jag håller på med just nu. När jag som sjuåring slog på mitt första inspelningsband. 35:17 Det var orange och jag har kvar det. 35:21 Och jag har nyligen digitaliserat det så det finns det. 35:25 Och jag har med mina klasskamrater från skolan. 35:28 Så jag är sju år, eller åtta år, just det för Matti är med. Och han flyttade ju till vår skola i tvåan, så jag måste vara åtta då. 35:37 Vi är åtta år, vi är på mitt rum, eller mitt och Davids rum, i Högviken. 35:43 Och det är olika sketcher. 35:47 Vad tycker ni vi ska hitta på, frågar jag, mina kära lyssnare. 35:51 Så jag står ju på axlarna av mig själv. Men den Henrik som började med det här måste ju omedvetet eller medvetet ha härmat någon eller några. 36:02 Vilka var det? 36:05 Eller är det bara så att jag står på axlarna på alla barn som lekt någonsin? 36:11 Kan det vara så fint, tror jag. 36:14 Att det som jag gör nu är en fortsättning av inte bara vad jag som barn gjorde utan vad så många barn har gjort. 36:22 Även sedan innan det fanns möjligheter att spela in sig själv. 36:28 Det är helt enkelt lek delux. 36:32 Och att jag fortsätter med det här är ett helgande av barndomen på något märkligt sätt. 36:38 Ett helgande av min egen men också andras barndom. 36:42 Inte som att jag menar att jag vill ge mig själv någon fjäder i hatten eller så. 36:47 Men att det finns någonting för min egen del ganska livgivande i att ägna mig åt det här. 36:54 Att det är ganska rart av vuxna logistik Henrik att se till att en levande glada barn Henrik fortfarande får ägna sig åt någonting som ger honom fritt flygspace i huvudet. 37:14 Men det skulle vara spännande att veta om det finns något annat, om det finns någon tradition, kanske rent utav en enskild utövare av någonting, som man skulle kunna säga att det här är bara en fortsättning av det eller det eller det. 37:31 Ibland pratar ju människor med mig och så säger de att de använder uttrycket, eller de pratar om programmet på minuten till exempel. 37:45 Och så pratar man om det och säger att det är lite som på minuten eller något. Men på minuten är ju ett uttänkt program. 37:54 Oavsett improvisatoriska element så är ju på minuten ett koncept som är väldigt styrt av någonting som är uttänkt som en redaktör och en producent är med och arbetar fram. 38:09 Det här är ju inte det, det här har ju vuxit fram till vad det är just nu. Helt av dels dig somna. 38:17 Den interaktion som du har i förekommande fall ägnat dig åt med mig genom åren. 38:23 Men också bara slump. Jag tänker på det jättemycket. De här klassiska sakerna som vi hela tiden återvänder till i Somna med Henrik. 38:34 Lite mycket svamp kanske. 38:37 Och innan du nu rusar iväg och hej somna hej. Och det är som det är, det som händer händer. 38:43 Det finns ju inget av dem som jag har tänkt ut innan att det här ska jag säga många gånger. 38:48 Utan det har blivit så av en slump och också i samspel med publiken. 38:57 Jag tycker det är en viktig sak att komma ihåg, Somna. För du är ju publik. Oavsett vad du använder den här podden till så är du en publik. 39:05 Och publiken är viktigast av allt. För att om inte publiken finns så finns det ingen vad det här nu är och vad allting annat är. 39:15 Som tarvar en publik. 39:18 Och då blir det. 39:21 Det betyder att publiken har jättemakt. 39:26 Inte kanske makt på så vis att du kan säga jag vill att du ska göra ett avsnitt om långkalsonger. Vänligen ordna detta. Som man skulle säga till en person som jobbar på restaurang. Bär ut crème brûlée en tack. 39:40 Men du kan ju lita på att all kommunikation med mig, all interaktion med det som jag gör det stannar ju någonstans i mig. 39:55 Du styr ju mig. 39:58 Även om det inte sker i direkt mening. 40:03 Man tänker ju ofta som publik att man är oviktig. Att ingen bryr sig. 40:08 Det kanske stämmer på individnivå i varje enskild tillfälle. 40:12 Men det är lite som en sten som det rinner vatten över. Man slipas ju. Jag har ju slipats mot dig somna under de åtta år som podden har pågått. 40:22 Du och jag har slipats ihop kanske också. 40:25 Det är också därför som saker blir bra. Inte för att de är bra i någon objektiv mening utan för att du och jag tillsammans växer ihop kring det här. Det är ju det som har hänt här fast vi inte känner varandra. 40:36 Du och jag har vuxit ihop. Runt omkring somnar med Henrik som en handske. 40:46 Du och jag har tillsammans utan att prata med varandra egentligen. 40:50 Har någon diskussion om det. 40:52 Kommit fram till vad Somna med Henrik är och varför det är. 40:56 Sånt kan man inte göra på workshops och redaktionsmöten och sånt. Eller där man ska sitta på. När man ska pitcha en idé för SVT. att man ska sitta på olika möten med olika mellanchefer och toppchefer som ska sitta och bedöma och säga det här är bra, det här är dåligt och sen ska man gå vidare tillbaka till redaktionen och så ska man workshoppa saker sen ska man gå tillbaka och så ska man pitcha idén igen och så ska de säga nej eller så ska de säga jag vill att det här går bra men bara om den och den är med och sånt och det känns ju så det sättet att skapa passar inte mig Om jag hade pitchat den här idén. 41:35 Somna med Henrik från början. För någon. Ja det gjorde jag ju. Ingen sa ju ja. Ingen trodde på idén. Kanske den enda som trodde på idén var ju jag själv. 41:45 Inte ens somna i början. Även om det finns några somna som var med väldigt väldigt tidigt. Men då var ju inte somna somna. 41:53 Det var ju ett embryo. 41:56 Det här som är nu. 41:57 Det här verksamheten som är somna med Henrik. Det är ju din och min förtjänst somna. 42:03 Det är en gruppdynamisk pryl som utan att vi har pratat om det vuxit fram genom åren. För att sånt här ska hända så måste man ge saker tid. 42:14 Man måste ge saker lång, lång tid och tålamod och acceptans. Man måste säga, det där blev inte så bra och sen ändå tänka, vi fortsätter ändå. 42:27 Det är det som jag också tycker saknas mycket. 42:30 När det kommer till vad som får visas och sändas och finnas. 42:36 Att de husen som ligger runt omkring berättelserna. 42:40 Producenterna, alltså de utsändarna av berättelser. Streamingjättare, institutioner, företag. 42:50 De ger allting så lite tid att få bevisa sig. 42:56 Man får några sekunder på sig och om det inte klickar hundra procent på en gång, då läggs allting ner. 43:06 Och jag tycker det är så sorgligt så det rister i mig av sorgfullheten. Tänk om Somna med Henrik hade efter ett år haft ett utvärderingsmöte med någon på Sveriges Radio till exempel. 43:23 Det hade framlagts olika argument för varför jag borde förbättra detta på olika sätt. Jag hade gjort det kanske. Jag hade förbättrat att jag hade gjort mitt bästa. 43:34 Det är inte det. Jag menar inte att det hade varit idiotiska synpunkter eller så. Det hade säkert varit väldigt kloka tankar och idéer. Men det hade varit fel tillfälle för mig och jag hade kanske varit fel person att implementera det. 43:48 Och så hade allting dött. 43:50 Om det hade varit upp till någon annan att pulla the plug så att säga. 43:56 Väldigt tidigt när jag började med det här så var det många kloka människor som talade om för mig att det här kommer inte att flyga därför att du är för ospecifik i vad det är för podd. 44:10 Du är för otydlig. 44:12 Du är jätteintressant samtidigt som du är ointressant. Ingen kommer förstå vad det är du vill. Och det kommer falla på att den inte når ut. För folk vill ha en tydlig rubrik. Folk vill veta vad det är för nisch, vad det är för genre, vad du är för typ. 44:28 Och jag kände att det skulle vara som att dö. 44:33 Om jag skulle nischa mig själv efter befintliga nischer. Det här är sömnpodd. När folk säger att Somna med Henrik är en sömnpodd så känner jag ju spontant att det är det ju inte alls. Det används ju till det. Och jag säger ju också att det är mitt syfte. Men det är ju inte hela idén med den här podden. 44:53 Det här är ju en idé där du och jag som har tillsammans byggt ett tankrum. 44:59 Som jag står för mycket av fiolerna i förstås. 45:03 Men det är ju det som är den här podden. Och sen att den används för att somna till. Det är nästan sekundärt. 45:11 Sen har ju det här faktumet att det är en sömnpodd. Det kanske jag har gjort lite av det jobbet som jag ändå fick höra mycket att jag borde göra då. Nischat mig. 45:21 Så... 45:23 Men samtidigt är det ju också så att den här nischen den stöter ju bort väldigt många människor. 45:29 Det är många som säger till mig, ja jag har aldrig hört din podd för jag sover bra. 45:35 Och det är inte ett argument som är giltigt i det här sammanhanget. Det är för mitt prio. 45:47 Min agenda nu när jag sitter här och pratar med dig är ju inte att få dig att somna. Det har ju aldrig varit. 45:55 För så fort jag försöker få dig att somna så kommer du ju inte att somna. 46:00 Det här är ett tankerum som du och jag delar somna. 46:04 Fast det är ensidigt på ett sätt för att det är bara jag som pratar. 46:10 Men dina tankar är precis lika legala i det här sammanhanget som mina. 46:14 Vi äger det här rummet tillsammans. 46:19 Det var så svårt. 46:21 Nu har jag slutat med det där. Men det var så svårt att försöka definiera. Jag tog hjälp av folk. 46:28 Människor som jobbade med content, som man säger. Människor som sa, men du måste nischa dig som komiker. Eller du måste nischa dig som skådespelaren. Och jag tyckte det var så otroligt ointressant. Det kändes som att jag gav upp en så stor del av mig. Och hela tiden så var det en röst i mig som sa, du är nischen Henrik, du är genren. 46:53 Henrik är genren. 46:56 Det är den största tjänsten du kan göra dig själv, men det tar längre tid om man vill göra det så. 47:04 För en person som är jätteduktig på att steka plättar och gör det med olika färger på plättarna och olika toppings och sånt kan nå väldigt stor framgång bland människor som gillar plättar på TikTok väldigt snabbt. Men sen då? 47:19 När det kommer någon som är bättre på att göra plättar eller när det kommer framåt plättar egentligen är ganska osexigt. 47:26 Vad händer då då? 47:29 Det enda jag kan göra är att vara Henrik. Sen har jag olika verktyg till mitt förfogande. Men de verktygen är i det här sammanhanget i stort sett sekundära. Det viktigaste är att jag är jag. 47:41 Så nischen och genren är Henrik. 47:44 Och det här rummet är ditt och mitt. 47:47 Och den gemensamma nämnaren är jag. 47:53 Och sen om du använder det till att somna eller för att lyssna på för du tycker om det och vill vara vaken till det. Det är helt oviktigt. 48:03 Kanske just därför som det fungerar som sömnpodd. Därför jag ställer inga krav på dig. Jag kommer inte försöka trolla dig till att somna. Jag kommer inte försöka lura dig eller vagga in dig i någon slags... 48:20 Vad säger man? 48:22 Falsk trygghet. 48:26 Därför att rätt vad det är så drömmer du om att det kommer en insekt och då måste du springa och dra med din yrvakna sambo som råkar ha en predestinerad inställning i förhållande till olika plötsligt uppdykande katastrofer. Så han går med på språngmarschen utan vidare mankemanger. 48:51 Jag kommer ens in på det här. Jag pratade om att jag har svårt med servicepersonal. Jag har svårt för att kritisera servicepersonal. 49:01 Jag tyckte i och för sig min kompis igår att han var bra. För han var ju väldigt tydlig med vad han ville. 49:08 Och sen sa han till mig att han var missnöjd. Men gentemot henne så var han inte... 49:15 Otrevlig, för vad ska hon göra åt saken? 49:19 Dels kan man väl säga att det finns försonande omständigheter. Hennes ungdom och nivå av stress kanske. 49:27 Men också, vad spelar det på? Vad gott gör ilska i det här läget? 49:35 Han var tydlig med att påpeka vad det var han ville ha igen när han inte fick det. Han sa vid något tillfälle... 49:49 jag sa ju att jag ville något sånt där och då blev jag rädd och kände att det bara isar magropen för då märkte jag hur hon kröp ihop på ett sätt och sen efteråt så frågade hon om vi ville lämna omdöme på henne för de hade någon grej på restaurangen och så lämnade hon QR-koder som vi skulle scanna och ge henne omdöme Och då sa jag tack och tog emot QR-koden. Men han sa, jag gör inte sånt. 50:24 Det tyckte jag var så otroligt rakt och reko. 50:27 För jag hade ju inte heller så många ambitioner av att göra det. Jag går inte in och scannar någon QR-kod bara för att ge någon person på restaurang ett omdöme. Det skulle aldrig falla mig in. 50:38 När jag är klar med mitt besök då är jag klar. Jag släpper det så går jag vidare. 50:44 Men jag sa inte det. Det var oärligt av mig. Jag bara tog emot den här QR-koden och smusslade ner den i servetten. 50:52 Han sa nej, jag kommer inte att göra det. 50:55 Sånt gör inte jag. 50:59 Och då blev jag också lite nervös och isande. Jag tänker, nu blir det dålig stämning. Men det blev det inte. 51:07 Och sen gick vi ut i Stockholmsnatten. 51:10 Som är alldeles ljus. 51:12 Och den här stan är så vacker på sommaren somnar. Om du inte bor här, jag skulle önska att du gjorde det för att det är Det finns mycket att säga om den här stan. 51:24 Mycket som jag tycker är så futtigt här. 51:34 Men den är så vacker på sommaren. 51:43 Allt är förlåtet liksom. 51:46 Att kunna gå i sin tröja bara. Mellan olika platser som har historia för mig. 51:55 Jag var och tittade på en plats nu idag. 51:59 Och så fick jag sådana minnen. Jobbiga minnen men också glada minnen. 52:04 Minnen som betyder någonting. Som besjälar platsen och världen som jag rör mig i. Jag har gått omkring i den här stan sedan 1998. 52:12 Och jag har varit typ 30 olika sorters människa. 52:19 Jag har varit sju sorters apa. 52:24 Och jag har gjort mig löjlig och märkvärdig. 52:32 Jag har varit arg och jag har varit ledsen. Och jag har varit rädd. Och jag har varit i djup kris. 52:38 Och jag har varit lycklig. Och jag har varit varm. Och jag har varit ung. 52:45 Och jag har... 52:49 varit framgångsrik och jag har varit misslyckad och jag har tvivlat och jag har varit säker och jag har ätit sådana ofantliga mängder mat i den här stan överallt har jag varit och stoppat in olika födoämnen i min trut Och jag har lyssnat på så mycket musik. Och jag har suttit på så många gräsmattor i olika parker. 53:21 Och jag har cyklat och cyklat och cyklat. 53:24 Och nu kör jag bil också i den här stan. 53:30 Och hela tiden har den funnits där. 53:33 Och den är ju inte min stad för jag var ju inte ung, jätteung här. 53:39 Jag var ju 23 när jag flyttade hit. 53:43 Så det är ju inte min stad från barndomen. Jag kan avundas de som växte upp innanför tullarna. 53:53 Det är någonting med innanför tullarna nämligen. 53:57 För så fort man går utanför tullarna då finns det lika många berättelser som det finns förorter. 54:05 Om man är född och uppvuxen i Skärholmen så har man en berättelse som kommer från Skärholmen. Det är lite som för mig som har en berättelse som kommer från Falun eller en svärdsjö. 54:17 Men innanför tullarna är som en enda värld fast den är ju så stor ändå. 54:23 Det är skillnad om du har vuxit upp på Östermalm eller Södermalm eller Kungsholmen eller Norrmalm. 54:33 att det finns så många skiftningar men ändå i stort sett samma för mig då som utsocknes och min första flickvän här min första flickvän i den här stan hon hon var från Lidingö det var inte riktigt men det var en annan exotisk känsla för det var en inkomstklass som jag aldrig hade sett Det var, jag hade aldrig sett den typen av samhällsklass gestaltad i en familj. 55:13 Och det var exotiskt för mig, lockande och exotiskt. 55:17 Men sen, min andra flickvän i den här stan, hon var ju född och uppvuxen i Stockholm City liksom. 55:27 Hon och hennes vänner hade ett sätt att prata med varandra som jag tyckte var nästan omöjligt att förstå. 55:32 En typ av snabb inte så känslofylld ganska grov jargong som och det gällde inte bara henne och hennes vänner det gällde flera som jag kände från innerstan. Ett slags Jag som utifrån tolkade det som att det var väldigt snabbt. Allting gick oerhört snabbt. 56:00 Och det har jag anammat nu efter alla år här. 56:04 Att när man säger någonting till någon så säger man vad man vill. Och om man inte vill eller har en annan åsikt så säger man det. 56:14 Jag var van vid en annan nivå av småprat runt allting. Framförallt gällde det här på telefonen. 56:22 Min kompis Albin, som född och uppvuxen, kanske inte född i innerstan, men en innerstadsunge, för mig i alla fall, när jag flyttade hit. Han tog hand om mig lite när jag var nyinflyttad här och arbetslös. Och vi hängde mycket. Och när han ringde mig så var det alltid så här, tja, sa han alltid. Sen sa han vad han ville. 56:42 Och då var jag fortfarande kvar i, nej men hej, ringer du? Det är småpratet runt. Och sen sa han, ska vi gå på bio? 56:50 Ja, vilken tid. Ja, där och där. Klockan där. 56:54 Ja, det vore. Ja, tja. Klick. Slut. Avklarat. 56:59 Och jag, då var jag ju inte ens färdig liksom. 57:05 Och det för mig var någonting som hörde ihop med mindre samhällen. Ett långsammare tempo. Och idag kan jag uppskatta det här direktheten. Jag vet inte om det här är någonting som jag har konstruerat. Men jag upplevde också att hon som jag var ihop med då, att hennes värld, de sa... 57:26 De kunde dissa varandra på ett sånt hjärtligt vis. 57:34 De höll inte på att vänta in varandra. 57:37 Vad tycker du? Vad tycker jag? Om de sa emot, om de hade debatt, för det hade de ju, då blev det det som jag uppfattade som bråk. 57:49 Då sa de nej till varandra på ett väldigt direkt och oblygt sätt. 57:53 Det är det, det var oblygt. De var vana vid att det skulle gå snabbt. 58:01 Och att om man hade något att säga emot, var man tvungen att säga emot. 58:05 Inte som jag på något vis var uppvuxen, där det framgår så småningom vad jag tycker och någonting formas med tid. Kanske själva motsatsen till det du och jag precis har pratat om här. Somna med Henrik och att det här är en effekt av att allting har fått ta tid. 58:23 Om jag hade fått göra sådana med Henrik med samma typ av inställning som den jag mötte då när jag flyttade hit och tyckte var så exotisk. 58:33 Då hade sådana med Henrik kanske inte blivit av. För vem hade orkat hålla på med det här? 58:40 Under alla de här åren när det inte gick bra, när jag bara hade det som en sidosyssla mellan 2018 och 2020. 58:54 Om du har varit med sedan dess somna. Tack. 58:58 Tack världens bästa. För att du är här. 59:02 Fortfarande. Efter alla de här åren. 59:05 Tack för att du. 59:07 Tack för den presenten du har gett mig. 59:09 Tack för att du har varit med och byggt det här. 59:12 Tack för att du har format det här. Mer än vad du kanske tror att du har. 59:16 Även om du aldrig har hört av det. Även om du aldrig har. 59:20 Än sagt. 59:22 Tack eller hej eller bu. 59:27 Även om du bara har använt podden så vill jag säga tack för det. Det är utan dig ingenting. 59:37 Och nu tror jag kanske att jag ska sluta det här avsnittet. Kanske att det är läge nu att bara runda av och pensionera sig. 59:47 Pensionera sig för dagen. 59:49 Krypa ihop till en liten boll Och sjunga en liten sång för sig själv. 59:56 Kanske en liten sång om en jul när mor var liten.