Familjehemligheten

00:04 När Anitas mormor är 92 år berättar hon för sina två döttrar att hon fått ett så konstigt brev. 00:14 Det stod i brevet att hennes son hade avlidit. 00:17 Men hennes son lever ju. Och mamma och hennes syster förstod ingenting. 00:24 Nu rullas en okänd historia upp om en son som Anitas mormor aldrig velat prata om. 00:33 Det är ju som ett mönster det här i flera generationer ifrån mormor, hennes mamma och hennes mamma. 00:41 Du lyssnar till familjehemligheten om vad som händer när sanningar och hemligheter avslöjas. 01:02 Den här soffan kommer från mormors föräldrar så den är ju lite speciell. 01:09 Anita skrattar när jag kommenterar att den antika soffa vi satt oss ner i är väldigt hårt stoppad. Och den matchar perfekt ihop med allt annat här i den stora pampiga villa som hennes mammas farfar en gång byggde i slutet av 1800-talet. 01:28 Kaffet är serverat i vackra koppar på bordet bredvid oss och där ligger också den bok som Anita skrivit och som handlar om den hemlighet som funnits i familjen. 01:42 Jag har försökt sammanställa det här i en liten bok om min släkt för att visa mig och mina barn att det här är inga hemligheter, det här kan vi prata om. 01:54 Och hemligheten Anita berättar om har sin början i det där brevet som kom till hennes mormor på ålderns höst. 02:04 Min mamma och min moster gick och hälsade på mormor mest varje dag. Men här i november 1998 hade de varit bortresta en vecka. 02:15 Och när de kom hem till mormor så sa hon, det första hon sa när hon kom innanför dörren. Jag har fått ett sådant konstigt brev. 02:24 Kan du läsa det för mig, sa hon till min mamma. 02:28 Och då läste hon. 02:32 Vi vill meddela dig att din son har dött. 02:37 Och där tror jag hela världen stannade både för mamma och min moster. 02:43 Mamma och moster har en bror, men han lever. Så den son brevet handlar om måste vara någon annan, en okänd son. 02:55 De blev överraskade, lite arga också tror jag. För de hade inte förväntat sig att en sån hemlighet skulle hållas hemlig så länge. 03:05 Utan att hon skulle ha förtroende för dem att berätta det långt, långt tidigare. Och att hon skulle berätta det själv och att det inte skulle komma den här vägen. 03:18 De började fråga mormor då när de hade läst brevet men hon ville inte berätta något. 03:27 Anitas mormor har alltså en son hon inte berättat om. En hemlighet hon burit på under 75 år. 03:36 Hon är klar i huvudet då Anita funderar på varför mormor inte valde att slänga brevet och fortsätta behålla hemligheten för sig själv. 03:46 Jag är övertygad om att mormor ville att de skulle få veta om den här hemligheten. Annars hade hon kunnat slänga brevet. Men det gjorde hon inte. Istället valde hon att säga att hon hade fått ett sådant konstigt brev. Som att hon inte hade en aning om vad som stod i brevet. När mamma hade läst brevet hade mormor sagt- Ja, det var nog något sånt jag misstänkte. Så det visar ju också på att hon hade läst det och förstått. 04:20 Sen fortsatte de att fråga henne då och då vad som hade hänt. Så lite grann berättade. Hon berättade att hon hade lämnat kuststaden som hon bodde i och åkt inåt landet. Och där hade hon fött sonen. 04:39 Att hon fick stanna några månader tillsammans med honom och amma honom berättade hon också. Men sen reste hon tillbaka till kuststaden till sina föräldrar och lämnade honom. Var berättade hon inte. 04:55 Så i 75 år hade hon burit denna hemlighet. 05:02 Efter att mormors barn fått veta om den okände sonen kom frågan om hon ville ha kontakt med sina barnbarn på den sidan. 05:12 Och då frågade de, vill du att vi ska ta kontakt med dina barnbarn? 05:17 Och så bestämd som hon var så sa hon, nej det vill jag inte. Och där stannade de, de ville inte gå emot hennes vilja. 05:27 Men jag kunde inte låta bli. 05:30 Det här var ju långt före. Internet var så stort och man kunde hitta folk på nätet. 05:36 Så jag hittade ett namn på ett av hennes barnbarn. En mann. 05:41 Jag ringde faktiskt till Televerket och frågade om hans adress och den adressen fick jag. Så jag skrev till honom vad jag skrev minns jag inte, för jag måste skriva för hand, det är inte på datorn. 05:54 Jag fick inget svar. 05:58 Då tappade jag bort att jag sökte inte vidare på om han hade flera barn för det visste jag ju inte. Det visade sig sen att min halvkusin var sjuklig så det var därför han inte hade svarat. 06:15 Svaren om vad som egentligen hade hänt när mormor övergav sin son var svävande och övergripande. Men en sak var mormor tydlig med. 06:28 Vid ett tillfälle så frågade min moster eller min mamma varför hon inte hade tagit hand om sitt barn. 06:35 Och det ville hon inte svara på. Men hon sa han hade väl en pappa också. Han kunde ju ta hand om honom. 06:42 Och där fanns ett hopp hos mamma och moster att deras halvbror skulle ha blivit omhändertagen av pappan. 06:51 Men det visade sig att så var inte fallet. Den lille son som Anitas mormor födde lämnades till en fosterfamilj. Och den biologiske pappan, han var just på väg att gifta sig med en annan kvinna när han mötte Anitas mormor. Och den blivande bruden, hon var också gravid. 07:13 Han var 6-8 år äldre än henne. Den här sommaren hon blev med barn var hon 16 år. 07:21 Och han hade ett barn sedan tidigare och han skulle gifta sig strax efter att mormor hade blivit med barn, visade sig. 07:30 Och strax efter att mormors son hade födts så fick han ytterligare ett barn med sin fru. 07:37 Den här mannen då som är far till barnet, vem var han? 07:42 Ja, mormor har inte berättat någonting om honom annat än att han borde ha kunnat tagit hand om deras son. Men släktforskningen har ju visat att han jobbade på samma företag som hennes egen pappa gjorde. Och han var så kallad vanlig arbetare men hennes pappa var en av de högre tjänstemännen. Så jag gissar att rent... 08:06 Vad ska man säga? 08:09 Att bara samhällsordningen gjorde att det var helt omöjligt för henne att behålla sitt barn. 08:27 Anita har dragit slutsatsen att hennes mormor och fadern till barnet måste ha träffats någon gång under midsommaren 1923. 08:38 Men hur vet hon inte, bara att de kom från två skilda världar. 08:46 Jag har tre bilder på min mormor. Den första bilden är hon kanske fyra år. Har hårband och ser väldigt ljuv ut. Och sen den tredje bilden då är hon nog i tonåren. Och där ser man att det här ljuvaste från den första bilden inte alls stämmer. Och så var det. Hon var väldigt bestämd och man ifrågasatte inte henne. 09:09 Så hon växte upp med guvernant. Hon fick inte gå i vanlig skola. För det var hon för fin för. 09:18 De hade både hembiträden, kökser, barnhus och hemsömmerskar. Något år bestämde de att hennes mamma skulle vara guvernanten men då har mormor berättat att det inte gick så bra. Då lärde de sig ingenting, då bara busade de. 09:38 Anita förstår att det skulle blivit en skandal om hennes mormor kommit hem med ett barn utan far. 09:45 Hon gifter sig så småningom och får två döttrar och en son. När sen hemligheten avslöjades efter att det där brevet kom chockerades hennes barn som alltid hade sett sin mor ha hög rättspatos. 10:03 På en fundering om mormor på något sätt ville betala tillbaks till samhället- att hon hade lämnat sitt barn. 10:11 Inte att hon hade lämnat honom, men kanske att hon aldrig hade hört av sig till honom- att hon aldrig verkade ha brytt sig om honom. 10:18 Så engagerade hon sig politiskt och satt i socialnämnden. Och där får man ju öden till sig som kanske kunde påverka henne att betala tillbaks- Det här var långt före det var obligatoriskt med förskola, men det startades av en lokal förening, en lekskola kallades det, och där engagerade hon sig och var lekskolefröken. 10:48 Så om det var ett sätt att betala tillbaka eller om det bara var något att göra, det är svårt att veta. 10:55 Men att hon skulle undanhålla sina barn, ett syskon i 75 år, det känns som att det var inte hon. Men det var det ju. 11:09 Jag hade ju upplevt att hon ville göra rätt. Att rätt och fel var viktigt. 11:17 Att man skulle sköta sig. Och så kommer det här då. Då kommer det ju som en total överraskning för alla. Att hon hade gjort något som ingen hade kunnat tänka sig. 11:31 Inte att hon hade fått barn men att hon hade lämnat honom åt sitt döde. 11:38 Under 75 år, hur kan man inte hitta ett tillfälle att berätta att det här hände mig när jag var 16 år? 11:48 En hemlighet som man bär, antingen stänger man av det eller så tänker man på det hela tiden. Det är svårt att veta. 11:59 Men Anita har fått veta att mormor och hennes man ändå funderade på om sonen, som inte adopterats bort utan var fosterbarn, skulle få komma till deras hem. 12:11 Vid ett tillfälle berättade hon att hon och min morfar hade pratat om att sonen skulle komma och bo hos dem. 12:23 Att det aldrig blev så kunde hon inte redogöra för. Hon sa bara att vi funderade på att han skulle komma och bo hos oss. Men jag kan förstå att i det lilla samhälle de bodde med den släkt de var så var det helt omöjligt att det hade dykt upp en 6-8-årig son. 12:46 Morfar var engagerad politiskt och han hade en bror som också var engagerad politiskt. Familjen var känd i samhället. 12:56 Mormors svärmor var mycket religiös så att det skulle komma ett utomäktenskapligt barn var nog inte att tänka på. 13:06 Vem visste det här då? Var de där ensam? Hennes syskon visste det ju allihopa. Så hur kunde det under alla dessa år aldrig ha sluppit ur något ord från deras sida? Det är för mig ofattbart. 13:25 Som vi hörde gjorde Anita ett försök att nå den släkt som fanns på mormors bortlämnade sons sida när han avled. 13:34 Brevet som Anita skrev till sin som det då blir kusin förblev obesvarat. Men när mormor avlider bara någon månad innan sin hundraårsdag får Anita från begravningsbyrån namnen på alla kusiner. 13:52 Mormor ville inte fylla hundra för då skulle prästen komma och det ville hon inte. Så någon månad innan funderårsdagen så dog hon. 14:03 Och hon var frisk i princip hela tiden. 14:07 Varför ville hon inte att prästen skulle komma? 14:09 Jag tror att någon präst hade... 14:12 Nu när jag tänker på det, det kanske handlade om hennes son. 14:16 Tänk om det var så att prästen hade gjort bort sig redan då, för 75 år sedan. 14:23 Hon ville inte ha med kyrkan att göra, det ville hon inte, utan att jag vet varför. Men i alla fall så när hon då väl var död så fick vi namn på hennes barnbarn. Så jag skrev ett brev till mina kusiner att mormor var död och att när vi skulle ha begravning och boupptäckning och bjöd dem att komma. 14:45 Då ringde min äldsta halvkusin och sa att han skulle komma tillsammans med sin syster och så skulle systern ha med sig sin dotter. Så de kom till begravningen och fick träffa sina fastrar och sin farbror som de aldrig visste vem de var tidigare. Jag tyckte det var jätteviktigt. 15:07 Sen var de med på boupptäckningen och de var med och fick saker från sin farmor. Och de fick höra mycket om sin farmor berättat för sig. Och de kunde också berätta om sin pappa. 15:20 Att han hade längtat efter sin mamma men aldrig haft kontakt med henne. 15:31 Musik 15:36 Anita är osäker om sonen till hennes mormor någonsin fick veta vem hans mor var. 15:47 Det vet jag inte, men min kusin berättade att när min mamma hade tagit examen så... 15:57 kom det en bild i tidningen av fyra generationer och då hade en bild skickats till mormors son och där i brevet hade det stått kanske det här är din mamma men om de visste något närmare än just det där det vet inte jag det vet jag inte 16:20 Och vem hade skickat brevet? 16:22 Någon i kuststaden där mormor var uppväxt. 16:26 Kanske någon av hennes syskon. Kanske någon annan släkting som fanns där. Ingen aning. 16:32 Men det stämde ju. Det var ju hans mamma på bilden tillsammans med mig och min mamma och hennes mamma. 16:38 Men han hade alltså hela sitt liv längtat efter sin biologiska mamma? 16:42 Ja, han hade velat veta mer om henne. Men han hade aldrig tagit kontakt och hon hade aldrig tagit kontakt. 16:49 Och nu dog han. Hur var hans liv? 16:53 Det de berättade om hans liv var att han hade flyttat från kuststaden söderöver. Han hade gift sig och han hade fått flera barn. 17:01 Jag uppfattade att han hade haft ett bra liv men ändå naturligtvis längtat efter sin mamma. 17:13 Men att det dök upp nya familjemedlemmar på mormors begravning väckte till en början frågor. 17:21 Alla kände till den nya släkten. Min moster var lite avvokt inställd. 17:30 Det var nog inte så att hon inte trodde att det var mormors barn. Men ändå fanns en känsla av att det här inte var riktigt bra. 17:40 Och så kliver min kusin in i hennes kök och hon utbrister. 17:46 Men du ser ju ut som min morbror. Och där hände någonting i henne att hon såg att brors sonen var faktiskt släkt med henne. 17:58 Och det syns ju också på bilder att han är lik mormors bror. 18:04 Här skulle historien kunna sluta. Men Anita ser att det finns ett mönster i tidigare generationer. Att historien upprepar sig. 18:15 Det visade sig att mormor Ebba fick en dotter som hon lämnade ifrån sig. 18:25 Strax efteråt gifte hon sig och fick ytterligare en dotter. 18:32 Sen dog mannen Och då bestämde hon sig för att emigrera till USA. 18:41 Så då lämnade hon ytterligare en dotter strax intill där hennes föräldrar bodde. Och där fick hon växa upp. 18:49 Och hon växte upp där och det verkar ha gått bra för henne. Och hon i sin tur fick en son när hon var runt 20 som hon också lämnade bort. 19:03 Så här har vi tre generationer kvinnor som har lämnat bort sina barn. 19:09 Men vad händer med dig då när du inser att det här är ett mönster som upprepas? 19:18 Jag har ju en liten känsla över de här släktträden. Alltså avhuggna grenar i släktträden. 19:27 Att man på något sätt behöver fylla dem. 19:32 Och när jag hade fått veta att mormor hade fått en pojke och lämnat bort honom. Och jag hade adopterat en pojke. Då tänkte jag, det var alltså min uppgift. Att se till att ta tillbaka den här grenen i släkten. 19:49 Hur då tänker du? 19:50 Ja men just med den här känslan av att släkter hör ihop och man har sina grenar i släktträdet och den grenen med det bortlämnade mormors barn den behövde ju fyllas med någon och då hade ju jag adopterat en pojke så då kunde han fylla den grenen. 20:08 Det är inte biologiskt utan det är mer att det fattades en pojke och nu kunde jag hjälpa till att fylla den grenen som hade saknats. 20:21 Men som om det inte var nog att tre generationer på Anitas möderne fått barn som de inte berättat om. Även Anitas morfar bar på en hemlighet. 20:35 När min morfar var död så i hans byrålåda så hittade min moster ett papper på att han hade ett barn som han hade betalat underhåll för under många år. 20:47 Men det höll min moster hemligt för mormor. För hon var övertygad om att mormor inte visste. 20:54 Men det visade sig sen att det visste mormor. För både mormor och morfar hade varit ärliga med varandra. Och berättat att de hade barn sedan tidigare. 21:04 Men då tänker jag så här. Tänk om de inte hade hållit det hemligt för mormor. Utan de hade berättat via hittar papper att morfar hade ett barn utanför äktenskapet. 21:17 då kanske mormor hade haft chans att berätta det. 21:20 Och sen har jag också funderat på... Nu fick ju vi reda på det när mormor var 92 år. Men tänk om vi hade fått reda på det när hon hade dött. Hur hade det varit? Nu hade vi i alla fall en chans att fråga henne om det här barnet medan hon levde. Men om sanningen hade kommit fram när hon väl var död, då hade det inte funnits någon möjlighet alls att få veta någonting. 21:46 Även om det tog 75 år så kom några svar i alla fall. 21:51 Hur har den här historien påverkat dig? 21:56 Jag har funderat på hur den har påverkat mig. Det jag kanske känner idag är det här... 22:07 misstroendet mot mormors liv eftersom hon har haft det här som en hemlighet och eftersom jag själv har adopterat så vet ju jag att lämna bort sitt barn gör man inte lättvindigt och barnet tänker också på sin förälder under sin uppväxt och kanske också till och med när man är vuxen Så jag har blivit berörd av att mormor inte har berättat någonting för sina barn om det här barnet hon lämnade. 22:40 Och kanske ännu mer berörd över att hon lämnade honom i fosterhem och aldrig tog kontakt med honom under alla de där åren hon hade möjlighet. 22:55 Det känns som ett svek både mot honom och mot de barn hon fick tillsammans med morfar. 23:08 Alla mår bättre av att saker kommer till ytan. 23:12 En sån här sak att man har ett barn sedan tidigare. Och att man kan förklara varför man inte kunde ta hand om sitt barn. Vilket jag förstår. Vi pratar om Sverige 1920. Det är inte en idag... 23:32 Så förståelsen för att hon inte kunde ta hand om sitt barn det har jag men förståelsen för att hon inte berättade om det för sina barn det har jag inte. 23:42 Men vad tror du då att, nu är det ju spekulationer, men vad tror du att din mormor tänkte när hon gick där hemma och bar på detta? 23:53 Ja, jag tror att hon lade locket på. 23:56 Att hon gjorde om det till något som nästan inte hade hänt. För annars skulle hon inte sagt att jag har fått ett så konstigt brev. För då visste hon att hon hade ett barn. Men någonstans hade hon tänkt undan det under de där 75 åren. 24:11 Vilket kanske inte är så konstigt. 24:25 Du har lyssnat till familjehemligheten. Har du avslöjat en familjehemlighet som förändrat ditt liv? Hör av dig till mig så kan din berättelse bli ett nytt avsnitt. Maila till familjehemligheten-sverigesradio.se Jag heter Gunilla Nordlund och producent för programmet är Ola Hemström. 24:53 Textning Stina Hedin www.btistudios.com